Andy

Jeg velger idag å publisere en historie ifra en person som har vokst opp på Livets Ords skoler, og som har kjent deres fordømmende behandling på kroppen. Hun avsluttet sine studier hos Livets Ord år 2000, så denne historien er mao av nyere dato! Jeg vil påpeke at Livets Ord inkluderer alle virksomheter, også skolene, og at man derfor ikke kan skille på forsamlingen og de andre grenene av virksomheten. Se på hvordan de brukte makt, og spesielt hvilke metoder de brukte! De som har fulgt bloggen min en stund kan se likhetene mellom denne historien og de andre, og jeg kan garantere at de historiene som jeg har publisert her , kunne vært presentert MYE sterkere! Jeg er enig med personen som har skrevet dette, og undrer hvorfor Livets Ord ikke kan be om tilgivelse! Forstår de ikke hva det kan bety?

Andy
................................................................................................................................................................................


Historie Nr 1

Hej!!!!
Ja, då sitter jag här och skriver detta. Trodde aldrig att jag skulle göra det… Kanske skall säga lite om mig själv innan jag berättar min historia från tiden i Livets Ord. Är en helt vanlig tjej mellan 20 och 30 som idag har en underbar familj, ej gift så jag lever i ”synd” alltså .
Har gått Livets Ords Kristna skola i 13 år så man kan säga att jag inte har så mycket annat att jämföra med.
Har nog alltid varit lite av ett svart får på LO, men jag kan inte se att jag gjort något speciellt under grundskoletiden som kan verka stötande för dem, men jag har alltid varit tjejen som gillat att säga mina åsikter och pratat en hel del.
Helst av allt skall man vara tyst och inte ha så mycket åsikter om något, var man en plugghäst så var ju
det ett +. Smörade man också för lärarna så var man ju toppen, men som sagt; det var aldrig min grej.

Så nu till tiden jag tänkte berätta lite om…
Jag valde alltså att gå kvar även på gymnasiet på Livets Ord. Kan inte säga att jag ångrar det på nåt sätt idag för det har ändå vart mycket positivt med det också. Man skyddas från mycket i tidig ålder. Som man i och för sig tog igen sen när man gått ut. Efter sommaren i ettan så började ”motgångarna” emot mig på Livets ord. Jag blev tillsammans med en ickekristen kille vilket var så fel! Och ännu värre, jag hade sex!
Som de andra i min årskurs som hade sex på LO var jag annorlunda. Jag stod för min handling till ledarna när de korsförhörde mig om allt och det fick sina konsekvenser.
Macki (rektorn) ville att jag skulle gifta mig när jag var 17!! För att kunna ha sex lagligt. Hur kan man ens säga så till en tjej som är så ung och vart tillsammans med en kille i några månader?
Tack o lov lyssnade jag inte på henne, något jag är tacksam för idag! För det hade ju inte vart så kul att vid 18 års ålder varit både gift o skild… som så många andra där, i min ålder är idag.! Inte skilda som 18 åringar men de gifte sig tidigt, i många fall för att ha sex ”lagligt” och idag är de skilda!
Nog om det…

När jag inte ändrade mitt liv så skulle de stänga av mig från skolan och flytta mig till en vanlig skola, och det var ågot jag blev rädd för. De skulle rycka upp mig mitt i en termin från skolan jag gått på hela mitt liv och sätta mig i en skola, en klass där jag inte hade något, någon. Jag blev rädd helt enkelt!
Istället för att acceptera det så tog jag saken i egna händer, gick in till rektorn och sa att de inte har några juridiska rättigheter att stänga av mig och att vi möts i rätten!
Följande månad var jag inte i skolan så mycket. När jullovet kom ringde telefonen hemma hos mina föräldrar.
Det var Macki... Hon sa att jag var välkommen tillbaka och att jag var en så fin tjej! Hade jag inte mått dåligt för behandlingen och samtalen jag gått igenom så var det här droppen! Nu ville jag spy! Fin tjej, jag? Det var det sista hon, Robert Ekh och Mats Hansén tyckte! De hade ju själva sagt rätt ut till mig att jag förstörde skolans rykte och att föräldrar inte ville sätta sina barn där p g a av mig!! Det är ju såna saker som är kul att höra när man är blott 17 år! Det ”enda” jag hade gjort var alltså att ha sex med min pojkvän!
Hade alltså suttit på samtal med Joakim Lundqvist, Robert Ekh, Maj- Kristin Svedlund och skulle in till Ulf Ekman men jag kom aldrig dit, vågade inte...

Hur som helst så gick jag kvar trean ut och studenten närmade sig. Den stora banketten som alla treor skulle gå på var nära, och alla längtade efter det, även jag! Kläderna var inköpta och allt var klart…
Så några dagar innan blev jag och mina föräldrar inkallade på ett möte till Macki, Robert och Mats. De sa att jag inte fick gå på banketten, det skulle bli mitt straff! Men… om jag sa förlåt och ångrade mitt liv så var det Ok, då fick jag gå!
Chockad, arg och helt galen satt jag där. Hur kunde de säga så? Jag kunde ju inte säga förlåt bara för att de krävde det! Det var inte min grej! Men jag ville ju så gärna gå på banketten… så vad blev mitt svar?
Jag svarade dem: "Jag tänker inte sitta här idag och säga förlåt för att imorgon leva likadant..."
Så jag fick straffet alltså. Ingen bankett, inget fint foto!
Tårarna rann ned för mina kinder när jag besökte dem vid slottet när de skulle fotograferas. Min klass, som jag gått i 13 år, utan mig, det gjorde ont! Men det fanns ju några som var glada...

Till saken hör att åren efter mig vart två tjejer med barn. Vad hände? Jo, de fick gå kvar, vissa hade ”rätt” efternamn. Jag blev inte ens med barn, jag straffades! Borde de inte vara lika för alla? Eller vad är skillnaden?

Nu har det gått sen del år sen detta. Det har inte varit något jag tänk så mycket på. Men nu när jag läst en del berättelser här på bloggen så kände jag att jag ville dela med mig av min. Och få chansen att lätta mitt hjärta, en gång för alla!
Har alltid försvarat Livets Ord och aldrig känt mig bitter men måste erkänna nu att det känns lustigt att gå igenom hela historien en gång till nu. Hur kommer det sig att vissa alltid får ta så mycket ”skit” och andra alltid klarar sig? Tänk om jag inte vart så stark i mig själv, vad hade hänt då? Det var så mycket mer, men det tar jag inte här, inte nu.

Något de inte har tagit ifrån mig är min barnatro! Jag skulle aldrig förneka Jesus och jag vet att jag inte lever ett perfekt kristet liv men han kommer alltid att finnas i mitt hjärta!
Man kan inte bli bitter och skylla på Jesus, folk gör misstag, trist bara att de inte kan se det själva och säga förlåt... Förlåt för hur de behandlat människor och hur de valt ut vissa som får ta så mycket.
En litet förlåt kan betyda så mycket för någon, vad är då problemet för vissa?
Det om något är väl något man lär sig, att be om ursäkt när vi gjort något fel. De är i varje fall det jag lär min son idag. Man måste lära sig att inse sina fel. Och att kunna säga ordet förlåt...
För vissa kan de ordet bli starten på något nytt...

ooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooo

Dette brevet har jeg mottatt av en venn av meg fra tiden i Livets Ord. Han står meg veldig nært, og er den eneste som jeg har hatt kontakkt med i alle de årene som er gått siden jeg forlot Uppsala. Jeg husker godt hvordan det var når han kom til Livets Ord, og også at det var få som ville være sammen med ham, fordi at han ikke "var som dem"!
Livets Ords menneskesyn har skapt et system av "overvinnere" som dessverre har mistet noe av det mest essensielle i hele det kristne budskapet, nemlig kjærligheten til andre mennesker på tross av ulikheter.

Les dette korte brevet, og blir du ikke berørt, så mener jeg alvorlig at du er kald og hard!
Jeg vet at "Falcon" kunne ha skrevet så ufattelig mye mer, og MYE hardere. Det er et under at han klarer å leve sitt liv på en normal måte idag, for Livets Ords kjærlighetsløse system (les mennesker) klarte nesten å knekke ham!
Som dere forstår så tar det LANG tid å reparere skadene som folk ble påført under sin tid der, og for enkelte kan det innebære et helt liv med senskader. Derfor engasjerer jeg meg i dette, for det handler ikke bare om meg og min historie, men om så utrolig mange flere som trenger opprettelse.

Les også denne posten, som forteller om maktovergrep i Livets Ord!

Jeg oppfordrer flere til å ta kontakt med meg!
_____________________________________________________________________________________________________________________________________________

Historie nr 2 (flere fra samme!)


Hej Andy.

Har läst din blogg väldigt mycket, och tycker den är fantastisk. Nu efter mycket om och men, så tänker jag till slut skriva lite om mina upplevelser från LO-tiden.

Jag var bara med i tre år, men de åren blev de längsta i mitt liv. Jag kom från en annan liten kristen friskola i Uppsala. Där var både undervisningen och vänskapen god. Det blev en liten trupp därifrån som sen gick vidare till Livets ord.
För min del kändes det ganska naturligt att ta den vägen. Men det enda som jag visste var egentligen att det var en kristen skola.

Redan de första dagarna misstänkte jag att jag hade lite annorlunda värderingar, inte för att de skulle vara dåliga tänkte jag. Men ack så fel jag hade…
För min del var det till största delen att lag lyssnade på fel sorts musik. Men det var genom den som jag tog mig igenom hela högstadiet. Jag tror att det var på grund av den som ingen riktigt ville veta av mig. Jag hade redan den första tiden haft mina samtal med Stefan Salomonsson och andra som kunde se hur ”demonerna härjade fritt i mig”! Det blev till slut otaliga demonutdrivningar både i klassen och med Stefan i stora salen.

Efter ca 1 år så var jag helt ifrån mig och försökte till sist att ta livet av mig. Jag blev borta från skolan i 2 veckor ungefär. När jag sen kom tillbaka trodde jag att de hade fattat att jag kanske inte mådde sådär strålande. Det var lugnt i några dagar i alla fall, sen började ”bombardemanget” som följde mig hela vägen tills jag slutade efter högstadiet. Jag försökte att gå dem till mötes med diverse skivbränningar. Minst 5 gånger som jag kommer ihåg, förböner, utdrivningar etc. etc.
Jag minns med förskräckelse en gång när Jane Whaley var på LO. Det skulle vara någon form av massiv demonutdrivning. Hela mötessalen med allt folk som var där, och det var rätt många skulle stå på knä och fräsa, skrika, gråta inför Gud.
Vi var 3 stycken som inte gjorde det och för oss gick det illa. Två av oss fick i alla fall i vanlig ordning traska in till SS för att få veta att vi hade upprorsandar. Men efter mötet med Whaleys så var jag så nedbruten att jag inte orkade vara den människa jag var. Det blev att jag bara försvann i ett vakuum där jag kunde bollas runt bland diverse anklagelser om att vara oren, upprorisk och alla de andra klassikerna.

Jag skulle kunna sitta i timmar och berätta om vad som hände med mig och min syn på Jesus och kristendomen. Men det får jag ta nästa gång.
Efter LO-tiden tog det över 10 år innan jag överhuvudtaget satte min fot i en kyrka igen.

I´ll be back!

"Falcon

Brottet och Straffen.

Tänkte att jag idag ska försöka gå in mer på djupet av hur det var det sista året i Livets Ord.
Det hade ju som sagt stormat ganska rejält den sista tiden. Jag hade ju gått med på alla skivbränningar mm. Så nu borde jag ju fått en chans att få vara med i gemenskapen igen.
Men…. De hittade alltid nya ”onda” saker att försöka dra upp till ytan.
Som exempel så bad jag ganska tyst, för mig har det alltid känts bäst att göra det. Men då visade det sig återigen att demonerna hade tagit tag i mig. Det slutade med att jag fick stå i mitten av en ring med lärarens händer på mitt huvud skrikande i tungotal. Men som man kände det då skulle det vara förgäves. Det hittades ju alltid nya demoner eller upprorsandar i mig.

Mot slutet av högstadiet blev det bestämt att vi skulle åka på skolresa till Estland. Och det lät spännande och roligt. Om man hade fått följa med!!
Jag fick istället veta av min studierektor att jag inte var tillräckligt ”stark i anden” så det va bara för mig att stanna hemma.
Jag vet inte riktigt vad dom hade väntat sig. Vad hade Jag egentligen kunnat göra på den där resan som skulle ha förstört för alla andra. Har funderat på det men inte kommit fram till något bra svar. Men jag hoppas fortfarande att jag en dag får det.

En annan historia.

Vi spelade mycket innebandy på gymnastiken. Och en gång var vi Gamla Uppsala i en hall där. Kommer inte ihåg vad läraren hette men han va inte särskilt trevlig mot mig. Efter en stunds spelande fick jag en klubba i ansiktet så näsbenet gick av och blodet forsade.
Jag fick i alla fall lite papper o torka mig med sen fortsatte spelet. Jag fick ingen hjälp att ta mig därifrån trots att jag var helt snurrig efter slaget.
Läraren tog inte någon som helst notis över att jag överhuvudtaget lämnat lokalen.
Jag fick själv gå därifrån och försöka hitta en telefon för att ringa efter lift. Det visade sig sen att jag hade fått en mindre hjärnskakning så jag blev borta ett par dagar från skolan.
När jag senare träffade Läraren igen så låtsades han som att inget hade hänt och jag har för mig att frånvaron klassades som skolk.

Så slutsatsen blir att hur jag än gjorde så hängde alltid ”Straffet” i luften.

PS: Vill passa på och tacka Andy för all kola och vimplar som jag fick ifrån Estland 

Falcon


ooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooo

Jeg fikk en mail fra en av mine tidligere skolekamerater på Livets Ord.
Vi har inte haft kontakt på mange år, og jeg var ikke klar over at han også var blitt utsatt for maktmenneskene i Livets Ord.
Jeg vil be dere lese dette nøye, for det bekrefter atter en gang at det ikke er snakk om 1 eller 2 som har blitt ”sjelslig voldtatt”,
men det er mange!
Det handler ikke om bitterhet og hevn, men det handler om å få frem sannheten om hva Livets Ord har drevet med i mange år. Livets Ord viser ingen villighet til å bemøte kritikk, og de tror at de med taushet kan legge et lokk på historien.
Beklager Livets Ord; den gleden skal dere ikke få!

Sannheten kommer frem! Om det tar litt tid får så være, men den kommer frem, og da nytter det ikke å si at man ikke var kjent med at mennesker ble behandlet som avskum!
For det er nettopp Livets Ords menneskesyn som har forårsaket at slike ting har fått lov til å forekomme!

Jeg skal love dere at jeg ikke kommer til å gi opp dette, og finnes det mennesker som leser dette og ønsker å fortelle SIN historie, så er det bare å ta kontakt med undertegnede.

Ingen kan flykte fra sannheten for evig! Ikke engang Livets Ord...

Andy

___________________________________________________________________________________________________________________________________

Historie nr 3. (2 stk mail)

Tjihoooo Andy Glandy!
Måste säga att det var MYCKET intressant att läsa dina bloggar..
läste just ditt brev till Ulf...
Du har ju så klart klockrent rätt! Sådana otroligt sjuka grejer man fick vara med om...
Kommer du ihåg den där norska tjejen som inte fick ha håret utsläppt, för att det var orena andar…

Vem minns väl inte hysterin kring skivbrännarbålen? Jag slängde faktiskt en Carolaskiva, hahaha, kokooo!!!
Överdrifter i överandlighetens tecken. Allt för att få lite respekt av de
som var "frälliga", slipsnissarna längst fram som bara ville komma nära de
stora andliga ledarna, komma upp i hierarkin!!!

Ojojoj, jag klarade mig länge för samtal jag med, men på slutet var jag ( och "Olle" och "Bengt"), de svarta fåren.
De där avfällingarna som det aldrig blev ordning på. En gång när vi varit hemma och sett en Bond-film istället för att gå på ungdomsmöte, fick vi skämmas. Det kom så klart fram,
för det fanns ju spioner överallt! Stefan stannade upp mitt i predikan, sa åt alla i
salen att vända sig mot oss och skrika dagens bu...japp, han räknade t.o.m. ned, och
alla skrek BUUUUU till oss! Skitkul!

Man var tidigt stämplad som upprorisk, oren, eller en gammal favorit; man var full av gyckel!
När jag var 14 år sa studierektoren till mig att jag var som en rutten sjö med
inget utlopp, bara ett inlopp. Eftersom jag inte var ute och knackade dörr
och vittnade! ”Som en försurad sjö”. Kommer ihåg att det gjorde ont att höra.
Så klart att man blir skärrad! Allvarligt, just studierektoren; han var en av de värsta! Han var en arrogant översittare. Kallade mig tidigt för ögontjänare och tryckte ner mig i skosulorna.

Jag blev avstängd 2 veckor i gymnasiet, för att jag varit "så redlöst
berusad att jag inte kunde gå"! Detta hade en spion sagt till honom!
Sanningen är att när vi tältade med "Berta" och hennes kompis, så drack de sin sprit och jag tog EN klunk av en öl! En klunk! Jag sa detta, men fick till svar at;"det är lika stor synd det" Suck. Jag blev utkastad ur skolan och församlingen när de skulle statuera ett exempel, och behandlingen av mig under den tiden var tragisk.
När jag upprepade nätter hört min mor gråta sig till sömns, så gjorde jag som
pastorerna sa till mig. Jag sökte upp Ulf, Stefan och studierektoren, sade förlåt och
sa att det inte skulle hända igen o.s.v.
Studierektorene hade lovat att det var enda sättet för mig att komma tillbaka och ta examen.
Fast fick jag komma tillbaka efter detta? Fick jag nåd när JAG sträckte ut min hand? Nej, de
trampade på mig och min familj, sket i allt vad jag sa, för de hade redan
bestämt sig! Jag ansågs väl som förlorad, fullpackad med demoner!!! Sunt att växa upp så…

Ja, som du säger, man kan räkna upp hur mycket som helst!!! Det känns faktiskt
skönt att skriva av sig sådant här. Jag går nästan aldrig och tänker på det,
men ibland så kommer man ihåg hur kontrollerad man var.
Jag är ändå stolt över att jag inte lät mig knäckas. För det var en sån miljö; ”Kom som du är, men bli som oss. ANNARS...annars spyr Gud ut dej ur sin mun!” Sinnessjukt...
Nåja... Hoppas att du och din familj får en kanonmysig vinter!

"Lennart"

Mail nr 2 fra samme person

Hej igen din avlånga bäver!
Visst får du berätta min story på bloggen, inga problem. Fast jag måste klargöra en grej.
Jag blev avstängd dom första två veckorna i sista
gymnasieåret för att ha tagit en klunk öl, som jag berättat om. Orsaken till att jag blev utkastad var ju att det kom fram att jag och XXXXX "levt i orenhet". 3 månader innan min examen blev jag kickad och fick läsa hemma resten av tiden. Som sagt, det hjälpte inte med att be om förlåt till alla pastorer och rektorer, trots löftet om att jag skulle få komma tillbaka då!

När mina föräldrar var på ett samtal hos Ulf och Stefan, sa Ulf att jag hade satt igång en porrfilm med XXXXX som vi skulle titta på, för det hade XXXXX själv sagt.
Hon försökte ljuga sej tillbaka till skolan! Alltså EN LÖGN!
Faktum är att för 2 år sen ringde XXXXX till mina föräldrar och bad om förlåtelse
för detta, och det var stort gjort av henne! Ulf och Stefan valde att tro på lögnen.
Min pappa sa nåt klockrent till Ulf ;"Hur tror du man bäst smälter
norrländskt stål?” Genom värme eller kyla?" Grymt bra!

När mina klasskamrater skulle ha avslutningsfest på nån herrgård på landet
bjöd dom in mej. Detta hade tydligen studierektoren godkänt. Fast på själva examensdagen i kyrkan var jag inte bjuden! Nej då! Jag skulle vara hemma och skämmas! Istället tog mina föräldrar med mej på olika evenemang i Stockholm den dagen, så att jag inte skulle känna mej alldeles utanför på min examen.
Förresten, jag gick aldrig på den där festen på kvällen, var inte så sugen
på att komma in där med svansen mellan benen, och tillåta vissa att se ner på mej.

När det var reunion 2003 så åkte jag inte heller dit. Som du kanske förstår. Jag hatar överandlighet!

Det hela började med att Stefan frågade XXXXX om hon var oskuld.
Nej, den har"Lennart" tagit, sa hon. Studierektoren kallade in mej på kontoret och frågade hur många gånger vi haft sex. "2 gånger," sa jag.
(det var avbrutna samlag, eftersom jag inte ville riskera att göra henne med barn.
Varför hade ni inte sex vid fler tillfällen, frågade han.
Vi fick aldrig möjlighet att göra det oftare, sa jag. Ganska kaxigt, va? Hehe.
Han sa att jag hade 24 timmar på mej att berätta för mina föräldrar att jag var utkastad, annars skulle han ringa hem till dom och berätta.
-Har du sån pass bra relation till dina föräldrar att du kan berätta det här för dom, sa han hånfullt.
Jag berättade samma kväll.och våra liv slogs i spillror. Alla i skolan hade ju skrivit ett kontrakt att vi skulle avhålla oss från tobak, alkohol och sex. Detta var ju ett solklart kontraktsbrott! Jag som trodde att det fanns förlåtelse för alla.
Nej, jag skulle straffas!

Tiden som följde var ingen lätt tid. Fast det gjorde mig bara starkare, och mer självständig som person.
Idag tål jag inte att folk försöker säga åt mej hur jag ska leva mitt liv. Jag har blivit tillräckligt styrd och kontrollerad. Trots all skit så har jag aldrig blivit bitter på Gud, bara så otroligt kränkt av dessa människor med "makt"

Nu fick du veta lite mer. Skulle vilja avsluta med en riktig LO-klassiker.
När läraren frågade klassen var vi ville åka på skolresa och "Olle" svarade Mallorca.
Läraren blev vansinnig, spände ögonen i stackars "Olle" och pekade på honom och
sa med hög röst: "Ja, det är klart, att har man orenhet i sej, så är det klart att man vill dit!"
Tillåt mej asgarva! En annan mindre rolig sak var när dom förbjöd mej och "Olle" och "Bengt" att träffas. Vi skulle helt plötsligt sluta att vara kompisar, för vi drog ner varandra i avgrunden. Fast det är en annan, tråkig historia.

Nej du Glandy. Jag undrar om vi nånsin får nån ursäkt för allt! På ett sätt kan
dom köra upp ursäkten i röven, på ett annat sätt så skulle det kännas riktigt bra.
Visst är det skönt att vara unik och inte tvingas vara som alla andra?
Länge leve rättvisan!!!
Vi hörs mer!

"Lennart"

_____________________________________________________________________________________________________________________________________________-

Historie nr 4 er min egen.

Her er brevet som jeg skrev og sendte til Ulf Ekman! For noen er dette muligens helt patetisk, men for meg er det en måte å komme videre på. Siden februar i år har jeg markert ganske tydelig hva jeg mener om trosbevegelsen, og da særlig Livets Ord i Uppsala og Levende Ord i Bergen. Jeg har strøket øver min kones navn, siden det ikke er relevant for noen av dere som leser dette! Dette er mitt første brev til Ulf Ekman, og det er mulig at jeg skriver et til. Det får den ev. responsen avgjøre! Jeg vil legge til at dette er bare litt av hva jeg og andre har opplevd!

:::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::


Bergen 2006-10-17

Till: Ulf Ekman



Hej Ulf!

Innan jag börjar skriva detta brev, kan det vara på sin plats med en snabb presentation av mig själv, så att du vet vem som står bakom brevet.

Jag heter Andreas Glandberger, var medlem av Livets Ord mellan 1986-1992. Min mor och far är fortfarande medlemmar, och är de enda medlemmarna med familjenamnet Glandberger som efternamn.
Jag hoppas och tror att du kommer att läsa vidare nu när du vet vem jag är som skriver till dig, och jag tror faktiskt att du kommer ihåg mig!

Jag har tänkt skriva detta brev i över 15 år nu, så det som jag delar med dig här, är saker som jag har en förhoppning om att du skal ta på allvar. Första delen av brevet kommer att innehålla mina personliga erfarenheter och upplevelser, den andra delen kommer att fokusera på mer generella saker.

Jag var 13 år när jag 1986 kom till Livets Ord. Vi flyttande från Orsa i Dalarna, och det var en stor omställning att komma från en liten missionskyrka i ett litet samhälle, jämfört med Livets Ord. På den tiden bestod Livets Ord av ca 200 medlemmar, och alla kände varann. Den första tiden i Uppsala var speciell, och att börja på högstadiet på Brantingskolan var en erfarenhet som jag kunde ha varit utan.... Jag minns att jag blev tryckt upp i ett hörn en gång, och fick en kniv pressad mot halsen. ”Du ska dö din jä… Livets Ordare”, sa gänget av ungdomar som gjorde detta. Nu ska jag inte berätta allt om tiden i Uppsala, utan försöka berätta om mina erfarenheter av min tid på Livets Ord.

Livets Ord växte fort, (för fort) och jag tror att man fick en tillväxt som man inte helt klarade av att handtera på rätt sätt. Personligen tror jag att högmod och stolthet smög sig in bland flera av ledarna, och att detta fick konsekvenser för hur människor sen blev behandlade. Tyvärr var inte du den herden som du borde ha varit, och du borde ha tagit de signaler som jag vet att du fick, på största allvar.
Istället för att lyssna och göra något åt kritiken, gick ni alla i ledningen i försvarsposition, vilket resulterade i att den grundläggande respekten för människors integritet och privatliv försvann/raderades/ignorerades.
Man tog steget från att vara omsorgs personer till att bli rena maktövergripare, och det är detta jag vill berätta om samt vilka konsekvenser det har fått för många människor. Tro nu inte att detta brev ska handla om hämnd och bitterhet (vilket är ett av de vanligaste argumenten Livets Ord brukar ha), för jag vill att du skall veta att de motiven finns inte i mitt sinne.

Jag är övertygad om att tiden med Sam och Jane Whaley förstörde mycket för Livets Ord, och att deras undervisning öppnade dörren för ett stort människoförakt. Jag har tyvärr många dåliga minnen från denna tid, som jag vill dela med mig till dig. Det skedde ofta att man i en morgonsamling på kristna skolan kunde bli konfronterad med uttalanden som ”Du har orena demoner i ditt liv eller att du har upprorsdemoner ”. Vad tror du att detta gjorde för en ung person som fick höra detta? Jag blev vid ett tillfälle dömd att vara en ”upprorisk sexgalning”, och efter det var det inte många som ville (eller vågade!) vara mina vänner. Vem ville bli besmittad med orenhet och uppror? Så är det ju också beklagligt att Livets Ord inte har tagit avstånd från vad man gjorde under ”Whaleytiden”. Jag kan inte erinra mig att man officiellt till dags dato har gjort detta, men beklagar om det visar att jag har fel.

Jag kunde gjort denna lista väldigt lång, men av hänsyn till Stefan Salmonsson låter jag ovanämda exempel få illustrera en ytterst liten del av alla mina upplevelser. Stefan och jag har pratat mycket om detta, och jag har förlåtit honom allt ”galet” han gjort. Han har också visat tecken som tyder på att han förstår vilka konsekvenser hans behandling av människor har fått, och det har jag stor respekt för! För andra historier hänvisar jag dig till mina bloggar, där jag delar min erfarenhet ifrån trosrörelsen med resten av världen. Den ena bloggen är Andy och den andra heter Trosbevegelsen.

Min hustru.

Jag har en underbar hustru, och är gift med henne sen 14 år tillbaka. Det är dock ingen självklarhet att vi är gifta idag, för om vi hade låtit maktpersoner i Livets Ord fått sin vilja igenom, så hade vi gått skilda vägar redan mycket tidigt under förälskelsestiden. För att kunna berätta historien om henne och mig måste jag börja från början. Hon gick på Livets Ords bibelskola läsåret 1990-1991, men jag är inte så säker på att du hittar hennes namn när du söker efter det eftersom det med all sannolikhet blivit raderat. Orsaken är följande:

”Jag träffade henne redan som 17 åring, och föll pladask för henne. Hon hade en utstrålning och en genuinitet som jag inte hade sett hos en flicka tidigare. Hennes varma, kärleksfulla ögon smälte mig fullständigt. Jag minns att jag kom hem till min mor en dag och sa till henne att jag hade träffat flickan som jag skulle gifta mig med! Vi träffades och började prata med varandra, och under våren 1991 blev vi ett par. Jag glömmer aldrig promenaden bakom Carolina Rediviva, där vi ”blev tillsammans” den 13 april kl 21.13, 1991! Så skedde det något fruktansvärt i maj månad som totalt förändrade det hela!. Jag hade lånat min kusins lägenhet i Eriksberg, och hon kom och hälsade på en dag för att säga att vi inte borde träffas mer, eftersom hon visste att folk pratade om oss, och att det spionerades på oss. Du läste rätt: man spionerades på henne och detta gjordes av ”vänner” och andra bibelskolelever. Hon klarade inte av att bryta upp med mig (och tack gode Gud för det!), och det hela slutade med att vi stod på varsin sida av ett träd och att jag sa att jag älskade henne. Då skedde det något i hennes hjärta, och hon visste att det inte fanns någon väg tillbaka; det skulle bli oss två, vare sig Livets Ord samtyckte eller inte! Hon följde med upp i lägenheten, och vi satt i en soffa, med huvudena mot varandra och pratade hela natten. Kläderna var på och det skedde ingenting! (Detta är fortfarande ett helt naturligt sätt för förälskade par att umgås, och det är heller inget syndigt med det!) Problemet var att en av Livets Ords spioner rapporterade detta till Svante Rumar, och jag undrar fortfarane vad det var för motivation som gjorde att människor sjönk så lågt som dessa spioner gjorde! Livets Ord uppmuntrade faktiskt till denna typ av rapportering när det gällde ”syndiga” människor!

Tre dagar innan bibelskolans slut (!!!!!!) blir hon inkallad till Svante Rumars kontor. Att kalla det för ett samtal är en överdrift, för det var en monolog och en demonstration av en maktperson i Livets Ords system, som menade att han hade fått det sanktionerat ifrån Gud att göra det han gjorde. Han frågade henne om hon hade tillbringat natten tillsammans med mig, och det svarade hon ju ja på. ”Ge mig ditt kort ” sa han! Han ville inte lyssna på hennes version, men hade en diktatorisk rättegång med henne, utan att bry sig eller sätta sig in i saken. ”Jag vill inte se dig här mer”, sa Svante. ”Vad ska jag göra nu då?” grät min fru. ”Du får resa hem till Norge och söka Gud”, var svaret från denna man, som kaller seg en gudsman och numera dessutom är pastor.

Var var Guds nåd? Vart var rättvisan? Var var du, Ulf Ekman? Hur kunde du låta en person som Svante Rumar agera som han gjorde? Visste du inte, eller valde du att blunda? Förlåtelse och ödmjukhet var totalt okända begrepp för Svante Rumar..... Detta har jag undrat över i alla år sedan det här hände, och jag hoppas på ett svar en gång för alla. Vad jag förstår, så ströks hon från årsboken, och hennes namn togs bort. Hon blev ”raderad” helt enkelt!
Hennes namn på den tiden var , och hon kom från i Norge.

Denna historia är långt ifrån unik, och jag känner till många andra liknande berättelser där folk har blivit mycket illa behandlade, och där maktmissbruk från Livets Ords ledare har fått fortgå utan konsekvenser för någon i ledningen! Problemet är att historien inte slutar här, utan detta var bara början på något sjukt som kunde ha varit hämtat från en fiktionroman!

Fortsättningen är lika illa, om inte värre!
Efter att detta hade hänt blev vi kontaktade av Runar Sögaard, som på den tiden jobbade under Stefan Salmonsson. Kanske Livets Ord hade tänkt igenom en del saker, och ville be om förlåtelse, tänkte jag. Tyvärr så tog jag fel, grundigt fel!

Det som Runar gjorde kan man kalla detaljstyrning av personers privatliv, och sånt hör man bara om i extrema sekter, och Livets Ord är väl inte en sekt? Vad tror du, Ulf Ekman? Är Livets Ord en sekt eller inte?
Runars budskap gick ut på att Gud inte ville att vi skulle gifta oss, och att det inte var bra för någon av oss. Vi var tvungna att söka Gud för våra liv, och i den planen ingick inte ett äktenskap mellan mig och min hustru. Vi hade tre möten med Runar, och alla möten skedde på restauranger i centrala Uppsala, där folk kunde se att det var RUNAR som satt där. Han använde massor av argument, och när en ledare säger at det är Gud som har sagt vad vi ska göra, ja, vad säger man då? Detta Ulf, är hädelse av den grövsta sorten! Vi var 18 resp. 19 år gamla, och hade fortfarande en stor (överdriven?!) respekt för Livets Ords ledare. Vi gick nu in i en känslomässigt fruktansvärt svår tid, och det satte verkligen vår kärlek på prov! Ett prov som ”dina” maktmänniskor lyckligtvis inte vann, men där den ÄKTA KÄRLEKEN fick en överlägsen seger! Jag är glad för att vi klarade att komma igenom detta med förståndet i behåll, och det hade varit omöjligt om det inte varit för hennes fantastiska föräldrar och deras support!

INGEN har någonsin bett om förlåtelse for dessa maktövergrepp, som har begåtts mot oss!

Livets Ord hade ingenting (och kommer aldrig att ha något!) med vårt förhållande att göra, och jag vill kalla det för en andlig och själslig våldtäkt, det som vi gick igenom med Svante, Runar och andra ledare i Livets Ord. Jag känner till att detta som jag just har berättat, inte är någon som helst unik, enskild historia, men att det finns många människor som har erfarit att ledare i Livets Ord försökt att kontrollera vem som får gifta sig (och med vem), och om det är ”Guds vilja” eller inte! Du har också gjort detta Ulf Ekman! Jag har personligen pratat med flera personer/kollegor i din ”krets” som du försökt styra eller stoppa!

I detta brev har jag nämnt några få exempel, och jag kunde ha skrivit i många dagar om mina och andras upplevelser i Livets Ord. Konsekvenserna för många är att de idag har lämnat Gud, och att de har djupa sår som kanske aldrig kommer att läkas. Varför blev det så egentligen? Skulle inte Livets Ord vara en plats där människor blir upprättade, en trygg hamn i ett stormigt hav, och där livet med Gud blir något meningsfullt och underbart?

Tyvärr så har många upplevt att tiden i Livets Ord har fråntagit dom den grundtro de hade på JESUS, och det som de har kvar är minnen om maktmissbruk och kontroll av personers privatliv. Jag minns vad tonårsledaren i missionskyrkan i Orsa sa till mig innan vi flyttade. Hon såg mig djupt in i ögonen, och hennes kärleksfulla blick kommer att följa mig livet ut, idet hon sa; ”Andreas. Glöm aldrig Jesus!” Det har jag heller aldrig gjort, men jag kan skriva under på att trosrörelsen tog min levande Gudstro ifrån mig, och försökte ersätta den med en sjuk tro på en gudomlig och enväldig ledare. I Livets Ord har det alltid varit du, Ulf Ekman. I min församling här i Bergen (Levende Ord) var det Enevald Flåten! Han fostrades av dig, och likheterna är mycket stora. Här klarade vi av att få ett slut på galskaperna, och få bort honom.

Du är mycket skicklig på att kväva minsta tecken till uppror mot dig och Livets Ord, och snabbt se till att personer som gör detta snabbt blir ”persona non grata”! Jag minns gott Björn och Susanne Holmgren, som båda sparkades pga. oenighet med dig. Ledare i församlingen varnade oss för att ha kontakt med dem!

Livets Ord har en förpliktelse mot alla människor som man har sårat och begått dessa övergrepp mot. Jag har i alla år väntat på att det skulle komma ett erkännande från er om att det som är beskrivet av mig och många andra, faktiskt stämmer med verkligheten och att ni vill försöka rätta till det. Detta har aldrig hänt, och jag har svårt för att tro att det kommer att hända! Ni är duktiga på att hitta förklaringar till varför dessa människor ”lämnat” församlingen samt ”orsakerna” till deras agerande .

Min önskan är att du och din församling offentligt går ut med en skrivelse där ni ber om förlåtelse till alla de människor som ni har förstört en stor del av livet för. Skulle vi samla alla människor som kan och vill berätta om dessa upplevelser, är jag övertygad om att du skulle bli uppriktigt förvånad.

Detta får avsluta mitt första brev till dig, men jag kommer att återkomma med fler saker som jag anser att Livets Ord borde göra upp med alla som tagit skada!


Vänliga Hälsningar


Andreas Glandberger

ooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooo



For de av dere som kanskje lurer på hvordan jeg ser ut, skal jeg legge ut et bilde av min familie og meg. Jeg er faktisk ganske snill...