Andy

Diskussion och argumentation är bra och nödvändigt, men i detta fall är det inte det som styr dessa teologers angrepp, men snarare andra motiv som gör att man väljer att angripa nådesförkunnelsen och dess ”skandinaviske far” Åge Åleskjær med den kraft och styrka som vi ser i bla Keryx. Jag ska avsluta Anders Gerdmars artikel i Keryx nr 4 2006 innan jag "flippar ut" och skriver generellt om hur jag ser på Livets Ords förkunnelse, och då speciellt deras syn på den "praktiska nåden".
Jag återkommer till detta i slutet av artikeln, och kommer då också att beröra en del andra aktuella tema som jag menar att det är relevant att se närmare på. Jag avslutade den förra artikeln med Gerdmars hypotetiske (patetiske) frågeställning angående den cancersjuka trebarnsmamman. Ska hon tro att Guds löften gäller för henne, eller ska hon inte göra det? Om jag ska ge ett kort och klart svar på det, så måste det bli att hon efter korset kan göra krav på att helande tillhör henne som en del av försoningens konsekvenser. Om vi nu ser på vad Gerdmar egentligen menade, så kan det verka som att han vill framprovosera en bild av nådeförkunnelsens syn på det nya förbundets start som att helande inte kan tas emot av denna kvinna i och med att Matteus inte är en del av det nya förbundet, och för att Petrusbreven inte är adresserade till oss hedningakristna, men till judar. Om jag ska vara helt ärlig så tycker jag att detta uttalande vittnar om en otroligt löjlig och fördummande attityd hos denna teolgiske doktor, och jag förstår ju att hans motiv inte är att skapa en seriös debatt men enbart måla en förlöjligande bild av Åge Åleskjærs bibeluppfattning.

Om vi nu ska försöka ge ett seriöst svar på Gerdmars fråga på trots av hans minimala intresse för svaret, så blir det att det faktum som finns i både evangelier och brev är gällande for oss troende. Att Åleskjær säger att de vi måsta ha i åminnelse att de olika breven har olika adressater är inte ensbetydande med att vi menar att brevens innehåll är värdelösa. Att man bör vara medveten om när det sägs och till vem betyder inte att vi förkastar allt som inte är skrivet av Paulus. Jag säger vi, för jag räknar mig själv som en del av den ”extrema villoläran, den lilla nya rörelsen” som kallas för nådesförkunnelsen.
Kanske vi borde säga Nåderörelsen? Nej, jag säger som Paulus sa; Bort det!
Det som Åge och vi förkunnar är ingen ny lära, men det är evangeliet efter försoningen. Evangeliet till människors frälsning och frihet från Moselagen, men frihet till Kristus. Vi säger inte att vi har den hela och fulla sanningen, men vi upplever hur denna förkunnelse förvandlar människor som upplever hur de ok som har varit över deras liv bryts sönder, och att den frihet som Kristus betalade ett så högt pris för blir oss till del. Jesus gav oss små delar av det nya förbundet under sin vandring och förkunnelse i det gamla förbundet, och ja; Jesus levde och verkade i det gamla förbundet! Om det råder det inga som helst tvivel, eller gör det...?

Om jag skriver ett brev om hur man som kristen bör förhålla sig till sex innan äktenskapet och skickar det till nyfrälste hedningen "Bertil Sänghoppare", så betyder inte det att moralen i brevet bara gäller för Bertil. ”Men du sa ju att brevet var till han, och då kan du väl inte mena att vi ska bry oss i något av det som du skriver om i brevet?” Kan det hända att brevet kan innehålla relevant och praktiserbar information för alla människor, eller ska vi bara betrakta innehållet som nonsens?
Gerdmar argumenterar utifrån denna attityd när han tolkar Åleskjærs bibelsyn, och menar att vi liksom Marcion väljer oss ut de skrifter som passar oss bäst. Han tar fel, och vet nog det innerst inne! Jag tror att Gerdmar och Livets Ord är väldigt medvetna om hur de angriper nådesförkunnelsen och att de har ett mål med sin argumentation och sin retorik. Jag hoppas återkomma till det senare i artikeln. Gerdmar menar att Åleskjær och nådesförkunnelsen inte vilar på en trygg biblisk grund. Jag tillåter mig att citera honom igen!

”:nådesförkunnelsen vilar inte på en trygg biblisk grund, och man kanske skulle införa en försiktighetsprincip, precis som inom medicinen. Man använder inte ett preparat som är osäkert utan tar hellre det osäkra före det osäkra.”

"Min pappa är starkare än din!" Gerdmar idiotförklarar nästan Åleskjær och nådesförkunnelsen genom denna argumentation, för han insinuerar på att vi inte helt vet vad bibeln säger till oss som kristna, och Åleskjærs nådesförkunnelse är ju i vart fall inte biblisk menar han! "Låt oss då hellre gå tillbaka till STENåldern och den fantastiska Moselagen igen! Den ger oss ju allt det som vi längtar efter, och jag är säker på att den kommer till att göra så att mitt kristna liv blomstrar och att jag kommer att uppleva den fantastiska frihet som jag längtar efter!"
Jag kan inte annat än säga att jag tycker att Gerdmars argumetation i bästa fall är lite genomtänkt, och jag upplever hans teologi som "Moselagfixerad". Det verkar som att han nästan är rädd för vad försoningen faktiskt innebär genom att han vägrar att släppa taget om den lag som Jesus naglade till korset på Golgata. Låt oss se vad bibeln säger om detta i Kol 2:14. Jag citerar från Amplified Bible då jag tycker att den beskriver det bra.

”14Having cancelled and blotted out and wiped away the handwriting of the note (bond) with its legal decrees and demands which was in force and stood against us (hostile to us). This [note with its regulations, decrees, and demands] He set aside and cleared [j]completely out of our way by nailing it to [His] cross.”

Här talar alltså bibeln om att buden var ett fiendskap som stod emellan oss och Gud, och att Jesus genom sitt offer på Golgata tog bort den fullständigt! Jag kan inte se att det kan sägas klarare, och om man behöver några övernaturliga glasögon med megastyrka för att förstå detta annorlunda, ja då kan ni skicka dem till mig omedelbart, för så länge jag inte kan förstå annat än att lagen är uppfylld och avskaffad kommer jag heller inte att återgå till slaveriets ok!

Är vägen bred?
Åleskjær säger i sin bok ”Nå taler han fra himmelen” att vägen inte längre är smal och porten trång, och detta blir åter allt för svårsmält kost för Gerdmar. När Jesus säger detta i Matt 7:14 till judar under lagen så vet vi att lagen inte kunde frälsa någon, och det är ju detta Åleskjær pekar på i boken sin. Innan Golgata var det nästan omöjligt att komma igenom lagens nålöga för att bli frälst, men att Jesus har öppnat upp denna port för att alla ska kunna motta frälsningen genom att tro på honom är ju bara fantastiskt. Tänk om Lagen var enda vägen till Gud! Då hade det varit gott om plats i himmelen, och vi hade nog gått en tidig död i möte genom våra ihärdiga försök på att hålla lagen...
Gerdmar kallar "nådesförkunnelsens nåd" för billig nåd och menar underförstått att de som finner frälsningen genom detta inte kommer att bevaras i tron. Det är enbart genom omvändelse och tro, säger han. Har vi sagt något annat? Frågan är; vad är det som ska till för att en person vänder om och tror på Jesus som sin frälsare? Är det genom att förkunna lagens evangelium så att personen ifråga känner fördömelse, eller är det så att den Helige Ande övertygar om synd?
En omvändelse som kommer utifrån att man använder sig av Lagen för att skrämma och ge en person dåligt samvete är inte en äkta och långvarig omvändelse. En omvändelse som kommer från hjärtat utifrån att en person upplever hur den Helige Ande talar till han/henne, och där personen ifråga tar emot Jesus pga en djup inre längtan kommer att vara!

Gerdmar refererar till tidigare Mosepredikanter, och all ära till deras arbete, men som jag nämnde ovanför så kan man inte slå någon i huvudet med fördömelse med den ena handen och sedan erbjuda frälsning med den andra. Fruktan ska inte vara avgörande för om en person söker frälsning, utan hjärtats sanna överlåtelse bör ligga till grund för denna så otroligt viktiga avgörelse. Gerdmar fortsätter med att visa till historiens väckelser där omvändelserna på grundlag av lagens fördömande ord drog människor till sig är det som håller. "Människor attraheras inte av billig väckelse och motorvägar. Det är Jesu smala väg som gäller där syndanöd och tårar som vattnar jorden leder till att det skapas ett nytt hjärta på insidan av människor."
Jag måste erkänna att jag blir uppriktigt ledsen och uppgiven när jag läser mellan linjerna att Gerdmar menar att ”nådesförkunnelsens frälsning" inte har samma djupa innehåll och äkthet som det som han refererar till! En person som av den Helige Ande blir övertygad om sin syndiga natur, och som på grundlag av den tro som kommer av förkunnelsen om Jesus Kristus som borttog världen synd tar emot Jesus som sin Herre och frälsare är alltså inte lika värdefullt som Gerdmars frälsning som är ett resultat av skrämselpropaganda.
Billigt kallar han det, och jag tycker att detta gränsar till blasfemi, men att det i det minsta visar ett förakt mot de som inte tänker som Gerdmar och Livets Ord i stora trosfrågor. Personligen har jag fällt många tårar under min tid i ”nådesförkunnelsen”, och det är tårar av tacksamhet för att jag äntligen börjar förstå vad försoningen handlar om. Jag ser hur stort det offer var som Jesus gick igenom för mig, och jag ser konturerna av den väg som jag tror att han vill att jag ska vandra på. Genom att hålla fast på lagen så förkastar vi det som han gjorde för oss på Golgata, och jag tror att vi sårar honom genom att inte ta emot frälsningen till fullo. Vi har sagt; "Ja tack Jesus, men jag tror inte att jag vill släppa Lagen.
Lite lag och lite nåd passar mig bra, för vi är ju inte fria från moralen!" Låden kallar jag det (Lag och Nåd blandat) Det är en paradox för mig att en del påpekar just detta att vi inte är fria från moralen bara för att vi är under nåden. Om jag tar emot Jesus i mitt hjärta och verkligen älskar honom på djupet så önskar jag inte leva ett liv i synd!
Nådesförkunnelsen propagerar inte för ett liv i synd. Jesus har köpt oss fria från syndens snara, och om vi vilar i honom och förblir i trädet (Kristus) så är det inte nödvändigt med skrivna bud och regler för att hålla sin stig ren!

Gerdmar avslutar sin artikel med att dra paralleller mellan Åleskjær och oldtidens antinomister, och antyder att Åleskjær och nådesförkunnelsen ”slimmar” bibeln så att den ska passa in i det budskapet som de önskar att ha. Han går långt i sina antydningar om att detta är en påhittad villolära, och uppmanar sina läsare till att välja den väg som han och Livets Ord skisserar, den smala vägen som Jesus talade om. Jag avslutar genomgången av hans artikel med att citera honom igen, för jag tycker att det som han säger på slutet belyser den arrogans som jag menar att han och Ulf Ekman besitter med tanke på nådesförkunnelsen.

”Måtte istället väckelsefolket i Skandinavien återvända till tron på och ett djupt studiumav hela Guds ord, från pärm till pärm, måtte vi hellre lyssna till det som utmanar oss än det som smeker, måtte bönen för dem som precis som Edwards sade, står på avgrundens brant, börja brinna och en ny utgjutelse av den helige Ande väcka omvändelse,tro och Andens dop. Det är den smala men härliga vägen till andligt genombrott, både för Sverige och Norge.

Nu ser jag att om jag ska berätta om mina personliga upplevelser om hur det var under Livets Ords ”nådefulla teologiska förståelse” kommer den här artikeln att bli fruktansvärt lång. Jag måste tyvärr meddela att det kommer en ny artikel om dessa historier, och ber om förståelse för att jag väljer att avsluta för denna gång. Jag är i alla fall färdig med genomgången av de artiklar från Keryx som jag hade tänkt att granska, och det har som sagt tidigare varit en intressant studie för mig!

"Nulla res carius constat quam quae precibus empta est"

Daglig och nådefull andakt finner du hos Jesuskirken.org