Andy

”Under en längre tid har debatten pågått om välsignelse och vigsel av homosexuella i kyrkan. Vi är många i Sverige som följt debatten, oroats och bett om en vändning. Vi har gråtit, fastat och lagt fram detta inför Gud, men tyvärr ... nu tycks man ha övervägt frågan och det går allt enligt biskoparnas förslag.” ”Hoppas det uppstår en ny Martin Luther i Svenska kyrkan som med kraft kan stoppa detta. Välkommen, säger jag och många andra. Jag vill uppmuntra de präster som avstår från att välsigna utlevd homosexualitet och som avstår från att viga samkönade par. De allra flesta av oss frikyrkopastorer kommer att aktivt be för er, försvara er, agera för er, känna djup gemenskap med er och välsigna er. Gud ska ge er all den kraft som behövs.
Hur lång är tiden innan Guds domar faller över Sverige? Guds tålamod har tidigare i historien överskridits, och det kan igen överskridas. Låt oss inte glömma att vi var och en ska står inför evighetens domare en gång. Till alla troende som tror på bön vill jag säga: Låt oss som aldrig förr anstorma himlarnas Gud om en förändring i Sverige, och inte minst i Svenska kyrkan. ”

Ovanstående debattartikel stod på tryck i den religiösa tidningen Världen idag. och skrevs av en pingstpastor. Jag måste påpeka att jag förstår frustrationen till denne pastor, men samtidigt är jag också mycket kritisk. Detta är ännu ett exempel på kristnas felslagna kamp för reformation och förändring, och man vill i flera tillfällen använda sig av politisk makt för att genomföra den politik man menar ska vara normen för samhället. Tio Guds bud måste hållas, de homosexuella ska vi kämpa emot, men man påpekar samtidigt att man ju självklart älskar dem. Om Svenska Kyrkan önskar införa homovälsignelser så får de väl göra det då. De får själva stå för den lära de menar ska gälla, och jag tror nog att de människor som inte gillar det visar det genom att begära utträde från sina respektive församlingar. Varför ska vi då mobilisera så mycket MOT allt möjligt hela tiden, och vad är egentligen syftet? Med Moselagen i ryggsäcken förstår jag att man absolut måste kämpa dessa fighterna hela tiden, och man tror verkligen att man gör något gott för både samhälle och Gud. Problemet för mig blir att man predikar MOT synden och syndarna hela tiden, och jag tror inte att detta är sättet att gå fram för att få den förändring man längtar efter. Vi ska vara ljus och salt i vår värld, men det betyder ju inte att vårt fokus hela tiden ska vara på det religionspolitiska planet!

Vi predikar inte längre den uppståndne Kristus, men tror att vi utför Hans befallningar när vi ”står på muren”. Vi kristna är kända bland ”vanliga ”människor” som folk som är emot det mesta av ting som sker i vårt samhälle. Vi kämpar mot homosexualitet, och påstår hårdnackat att vi älska de homosexuella men ”hatar synden”. Personligen tror jag inte att de homosexuella skiljer så allt för mycket på sak och person som vi påstår att vi gör, och konsekvensen av detta blir att vi stöter de bort från både oss och Jesus. Jesus hade nog inte ägnat så mycket energi på att fördöma allt och alla. Han älskade människor där de var, och genom detta kom den förändring som gjorde att det fick sina liv förvandlade. Varför gör inte vi det samma? För att detta inte ska missförstås, vill jag göra det helt klart att jag inte propagerar för ett liv i synd, men vill med detta peka på metoderna som används för att förändra på det man menar är fel.

Hur många av oss hade vågat bli vän med en homosexuell på en helt vänskaplig nivå, utan att inleda med hur syndig personen ifråga är? Jag tror egentlig att ganska få kristna hade tagit den utmaningen om de hade svarat hel ärligt! Låt oss ägna mindre energi på att försöka förändra på allt och alla i egen kraft, och låt oss bara förmedla Jesus och Hans kärlek. Han är nyckeln till förändring som varar, och jag tror respekten för kristenheten hade ökat betraktat. En del av er som läser detta tycker säkert att detta var flummigt och diffust, men jag tror faktiskt att Jesus fungerar bättre än våra egna fördomsfulla ansträngningar. Så måste jag vara så pass ärlig och säga att jag är trött på att kristne MÅSTE ha en förmening om allt ifrån politik till homokamp, och jag tycker som tidigare antytt att detta tar bort fokusen från Jesus.

Låt oss se vad som står i missionsbefallningen, för kanske jag tar fel...? Står det möjligen att vi ska ägna tid åt samhällsreformation på det politiska planet, och att vi ska använda energi på att vara motståndare av det vi inte gillar. "Jag har fått all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn och lär dem att hålla allt vad jag har befallt er. Och se, jag är med er alla dagar intill tidens slut.”
Jag låter Jesu ord avsluta detta avsnitt om kristnas olika kamper, så får var och en göra vad de själva önskar i alla fall.

Helt till slut i denna text vill jag rikta en liten kanon mot en norsk kristen tidning som heter
Norge idag. En del kallar denna tidning för "Israel i dag" pga de enorma
mängder artiklar de skriver om Israel, men kristna och Israel ska jag inte komma in på nu. Min vän Patriarken har nämnt detta på ett utomordentligt sätt på sin blogg, samt en av mina vänner hos Disiplene.
Jag läser ofta Norge idag på internet, mest för att se om det finns något intressant som kan användas i en ev artikel, men det är i och för sig inte så ofta det finns...
De skriver mycket som Israel som sagt, homofrågor, och abort. Det sistnämnda är det jag tänkte ge lite extra uppmärksamhet till. Jag är mot abort, och anser att man genom abort tar livet av en människa. Det är mord i organiserad form helt enkelt. Problemet är inte att Norge idag skriver om det, men det fruktansvärt stora behov de har av att publicera foton av sönderskurna aborterade foster som provocerar mig! Om de hade rubricerat att artikeln innehåller starka bilder, samt att bilderna faktiskt hade befunnit sig i själva artikeln, hade jag kunnat förstå det. Tidningen har dessa bilder på sin framsida, och de använder de väldigt ofta. Jag har min pc i vardagsrummet, och med barn som springer runt mig tycker jag att det är illa att Norge idag absolut ska ha dessa bilder på sin framsida. Det är så illa att jag värderar klaga dem inför PFU (pressombudsmannen...), men jag vet inte om det hjälper. Se själv på bilden, och svara ärligt om du vill att små barn ska se detta.




Ulf Ekman har skrivit en ny bok igen, och denna gången om temat kallelse. Jag har ännu inte läst boken, men ser att han skriver om vad vi är kallade till, och med bakgrund i hans Moselagiska evangelium ska det bli intressant att läsa den på sikt. Jag hoppas snart att jag kan redovisa varför jag menar att han frånvikit från evangeliet, men lovar inget ännu. Här har jag ganska mycket som sker just nu. Vi ska bygga ut huset, och det tar tid att hitta alla hantverkare som ska involveras, så ha tålamod med dessa artiklar om Ekman...