Andy

I de sammanhang jag kommer från menar man att det inte finnes en specifik modell för församlingsledning, och många menar att det måste finnas ett hierarki i en församling för att det ska fungera. Det stämmer inte om du läser om den nytestamentliga kristna församlingen i apostlagärningarna och breven! De hierarkierna som existerar i trosförsamlingar är i de flesta fall uppbyggda efter maktprinciper, och det är också "de facto" att dessa ledare använder sig av sin makt på ett mycket frimodigt sätt. Nog om det, för detta är ett tema som man kunde skriva en hel bok om, och kanske den kommer en dag...
Vad undervisar då bibeln om ledarskap i en församling, och vilka egenskaper säger den att församlingsledare ska ha? Säger den att det ska finnas en huvudpastor i toppen som leder församlingen som om den vore hans företag? Säger den att alla andre ska underordna sig i ödmjukhet inför denne ”Kristuskopian” utan att någon får framföra kritik och tillrättavisning till denne? Orsaken till att jag beskriver huvudpastorn som en ”Kristuskopia” är just titlen ”huvudpastor” som på grekiska är ”Arche paiemen”, och som vi nämnde i den förra artikeln är det bara Jesus som innehar den titeln i Skriften. "Förstepastor, överpastor, huvudpastor" eller vad man nu vill kalla det, är titlar man bör hålla sig undan. "Varför det?", frågar du kanske och tycker att jag åter igen går för långt i min kritik av «etablerade sanningar.» Saken är den att man i NT inte läser om församlingar som hade en sådan enväldig ledare som beskrivelsen tillsäger, och därför bör man heller inte ha den slags ledarmodeller/positioner i församlingar anno 2007!

Vi ska se lite på vad Livets Ords “Arche paiemen” säger om hierarki, och det kan vara en fördel att man känner till hur Livets Ord fungerat i de år de existerat, och vad människor säger sig ha upplevt i form av övergrepp från deras olika ledare.

“Med hierarki, et ord som mange reagerer på, menes det som mange i den sekulariserte vestlige verden vender seg bort fra, nemlig at noen skulle ha et ansvar over meg og en autoritet til å bestemme som overgår den enkeltes. Vi vil ikke gjerne det. Ordet toppstyrt er definitivt politisk ukorrekt..” “Vi har også sett en del enkelteksempler på maktmisbruk som har gjort skade. Det finnes noe iboende i oss som gjerne reagerer på dette*."(?) Det kan være en feilaktig uavhengighet som iblant grenser mot opprørskhet. Når man ser på den bibelske menigheten, så er det ingen tvil om at det finnes hierarki der. Menigheten er kjærlighetsfull og tjenende, men ikke desto mindre hierarkisk, overordnet. Den er ikke despotisk og kan ikke handle egenrådig, men har definitivt frihet og ansvar til å lede og bestemme. Den har oversikt og et ansvar for helheten.” (Ulf Ekman i magazinet.no 24.03.2006)

(* ”Hade de tagit undervisningen på rätt sätt...” “Jag kan förstå att de känner så, men nu har vi ofta inte haft något direkt samtal med varandra om vad det kan bero på och vad det kan ha varit som kan ha gått snett, och det gör ju att jag inte exakt vet vad de menar, och som jag har sagt förut så har vi tusentals människor som inte har upplevt detta.” - Ulf Ekman på frågan om de som tagit skada under sin tid på Livets Ord.)

Herde eller herdar?
Om du läser i breven. så kan du själv se att församlingsledare alltid omtalas i flertalsform, alltså plurlais, och det är ju en orsak till att de gör det. En församling bör endast ha Kristus som sin ”Arche Paiemen”, och de andra ledarna i församlingen har en gemensam uppgift; att utrusta de heliga. Vad säger då bibeln om egenskaperna dessa herdar bör besitta, och finner vi dessa hos någon församlingsledare idag? Vi ser på ett bibelord först där Paulus vägleder Timoteus i ämnet församlingsstruktur. ”Om någon gärna vill få en församlingsledares tjänst, så önskar han sig en god uppgift. En församlingsledare skall vara oklanderlig, en enda kvinnas man, nykter, förståndig, aktad, gästfri och en god lärare. Han får inte missbruka vin eller vara våldsam utan skall vara vänlig, fridsam och fri från penningbegär.* Han skall ta väl hand om sin familj och se till att hans barn lyder och visar all respekt. Men om någon inte förstår att ta hand om sin egen familj, hur skall han då kunna ta hand om Guds församling? Han skall inte vara nyomvänd, så att han blir högmodig och döms av den som förtalar honom. Han skall också ha gott anseende bland dem som står utanför, så att han inte får dåligt rykte och fastnar i djävulens snara.” (Se också Titus 1) Det är ju inga enkla krav som ställs till dessa ledares egenskaper, och de flesta av oss hade definitivt inte passat till en så viktig uppgift. ”Han ska vara vänlig, inte voldsam...” står det, och de som någon gång konfronterat Ulf Ekman eller Levende Ord tidigare pastor har berättat om män som förändrat karaktärsdrag i den förståelsen att de blivit så rasande för att de blev konfronterade. Man måste nog ha i baktanke den teologi som ofta ligger i grunden för en visionär trosförsamlingspastor/gründer, så att man förstår varför desa till tider voldsamma utbrotten kommer. Man rör ju inte vid Herrens utvalde...

Vi var ju inne på detta med vision och församlingsstartande i den förra artikeln, och en annan sida av dessa ledares position, har ju varit/är tankegången om att "smörjelsen flödar genom pastorn", och ingen vill väl gå emot ”Guds utvalde som smörjelsen flödar genom”...? Denna tankegång gör också att dessa ledare inte låter sig korrigeras av andra människor än dem de själva utvalt som ”mentor” för sig, och som de menar är på en ”högre nivå i anden” än de själva. Ulf Ekman hade ju Lester Sumrall som sin översta mentor tidigare, och vem han har nu vet jag inte. Enevald Flåten i Levende Ord hade Ulf Ekman och Colin Urquhart, och då behöver man inte grubbla länge innan man förstår hur hierarkin kunde fortsätta existera... Jag hänvisar till Mp3-filen i den förra artikeln för ett smakprov på en sjuklig ledarkult-teologi vars innehåll är både skadligt och helt förkastligt. Det är tyvärr svårt att skriva om ledarskap utan att nämna detta, men jag ska försöka fokusera på andligt ledarskap efter bibelns modell som jag ser på det idag. Jag tror att det finns sanna herdar i kristenheten, men att de kanske trycks ned av framåtstormande maktpersoner som med sin frimodighet klätrar upp stegen i hopp om en position där de syns. Vad är då en äkta herde, och hur känner man igen en sådan? Det kan se ut som om de första församlingarna stydes av ”de äldste”, och här är det en hel del av intresse som man har lätt för att överse i en del karismatiska "huvudpastorförsamlingar". Paulus var mycket noggrann med att insätta äldste i de församlingar han startade, och jag vill åter citera från den uppsats jag läst om andligt ledarskap i den nytestamentliga församlingen, och jag översätter från norska:

”I sammanhang där pastorstyrda församlingar är vanligt, sägs det ofta att NT är otydlig i förhållande till ledarstruktur, men det stämmer inte. NT är tydlig! Det var lokala äldste som styrde alla församlingarna, eventuellt satte in äldste efter behov. Det som däremot är otydligt är om det fanns pastorstyrda församlingar, och detta är så otydligt att det inte finns i NT över huvudtaget.”

Äldstefunktionen fungerade som en herdefunktion, och de tog sig helt enkelt av människorna. I grund och botten handlar det om att bry sig i människor på ett sådant sätt att de verkligen känner sig både älskade och värdsatta, men också i situationer där församlingens tillhörare behöver rättledning och råd ska de älste utföra denna funktionen. Jag ta ett exempel från mitt eget liv som symboliserar motsatsen till det jag önskar få fram med dette. Det skedde i min tidigare församling Levende Ord i Bergen under en period på ett år när vi tog en paus från församlingen.
Vi hade varit med under många år, men tyckte att allt var så ytligt och krävande. Om man inte deltog i någon form för aktivitet i regi av församlingen blev man sett ned på, och de attityderna hade många på den tiden. Under tidigare år hade jag arbetat frivilligt som kameraman i LTV, men efter flera års trofast tjänst orkade jag inte mer. Det blev bara krav och krav, och väldigt lite glädje. Oavsett tog vi en lång paus på ett år, och det som var märkningsvärt under den här tiden är att ingen från församlingen tog kontakt för att höra hur det var med oss. INGEN! Den stora frågan i eftertid var ju naturligtvis; vart var herdarna som skulle ta hand om flocken? Är detta naturen till ”herdarna” i trosförsamlingar, och vad säger Jesus om sådant? Se i Lukas 15:5 så får du se vad Mästaren menade var rätt att göra: "Om någon av er har hundra får och förlorar ett, lämnar han då inte de nittionio i öknen och går och söker efter det förlorade tills han hittar det?" Tyvärr betydde/Betyder de 99 ofta mer för ”överherden” i trosförsamlingarna, för där är ju folket till för han och inte motsatt som Skriften visar oss är det rätta! Det trista är att vi har hört många liknande historier från andra som upplevde precis det samma som oss, och många ställde de samma frågorna; vart var herdarna och omsorgen? Det existerade ingen omsorg, och detta är så otroligt viktiga frågor alla församlingar bör fokusera på a.s.ap! Vi ser ju tydliga bevis för den frånvarande omsorgen hos Livets Ords ledare
Ulf Ekman, med tanke på att han inte vill ha något att göra med de som säger sig tagit skada/blivit skadade av Livets Ord.

Jag önskar gärna få tag i flera historier från de av er som läser här och har egna upplevelser ni kunde tänkt er att dela med andra.
Maila mig i så fall på aglan@broadpark.no

”Varför är det viktigt att tala om andligt ledarskap, och är inte detta med hierarki ett större problem inom trosrörelsen än den övriga kristenheten?”, frågar du kanske. Det stämmer till visso, men mycket har förändrat sig inom den frikyrkliga kristenheten de sista 20 åren, och Livets Ords predikanter reser idag runt i de flesta samfunden och predikar. Det är bra att församlingar öppnar upp för andra predikanter än sina egna, men det som är mindre bra är att det ofta sker en suggesiv förändring i negativ betydelse. Jag har fått berättat för mig att detta är ett problem i den svenska pingströrelsen bland annat, där Livets Ord ”smygit in bakvägen”. Många av pingströrelsens ledare har gått på Livets Ords bibelskola, och flera har tagit till sig den auktorativa ledarstil man lärt sig där, och det är destruktivt. Därför är det viktigt att detta blir en debatt som förs på tvärs av samfundsgränserna så att man åter fokuserar på vad som egentligen är herdarnas uppgifter, och att man tänker över om man är en Jesu tjänare för människor och inte motsatt! Tro aldrig någonsin att människor ska tjäna dig och de drömmar och visioner du menar ha fått från Gud! Inte allt är heller från Gud har jag erfarit. I en församling som hade en väldigt stor och expansiv vision visade det sig efter många år att det faktiskt inte var pastorn som hade "fått visionen från Gud", men att det var en av hans vänner som skrivit ned de ”fina orden”. Denna ”visionen” byggde man en församling på, och man fick människor att tro att man var med på något stort och unikt, och att de var där för att tjäna...
(Det bör väl inte komma som en överraskning för någon att detta var en trosförsamling.)
Jesus gav oss visionen med stor V i missionsbefallningen. Låt oss hålla oss till den och Hans ord istället för andra personers privata drömmar!

Till slut några citat...

”Vi är kallade att vara producenter av andligt liv..”- Ulf Ekman
”Det kommer en ny säsong, en andlig vårtid och en ny karismatisk väckelse.” - Ulf Ekman.
”Maria bör lyftas fram mer” - Ulf Ekman i samtal med katolska biskopen Arborelius.

Till salu ?: Mariastaty...















Andakter läser du HÄR!