Andy

Israel bröt förbundet med Jehova när de inte tog emot sin egen Konung.
Rikets barn, Guds utvalda egendomsfolk judarna, skulle få sin efterlängtade Messias. Frågan var om de förstod vem han var när han kom, och om de som folk tog emot Honom? Joh 1:11 ger oss svaret. ”Han kom till sitt eget, och hans egna tog inte emot honom.” Rikets barn tog alltså inte emot sin egen konung! Judarna riskerade att inte ta emot Guds sista och viktigaste förbund Han skulle ingå med dem. Jesus gav därför judarna ett mycket radikalt och avgörande budskap till judarna i Matt 21:43: ”Därför säger jag er att Guds rike skall tas ifrån er och ges åt ett folk som bär dess frukt.”
(Vers 45 bekräftar att Han talade om judarna som folk)
Jesus upprepar varningen i en klagosång där Han säger: ”Jerusalem, Jerusalem, du som mördar profeterna och stenar dem som är sända till dig. Hur ofta har jag inte velat samla dina barn, så som hönan samlar sina kycklingar under vingarna, men ni ville inte. Se, ert hus kommer att stå öde. Ty jag säger er: Härefter skall ni inte att se mig, förrän ni säger: Välsignad är han som kommer i Herrens namn.” (Matteus 23:37-39)
Paulus och Barnabas såg detta ljus om Israel, och sa i Apg 13:46: ”Då svarade Paulus och Barnabas frimodigt: "Guds ord måste först predikas för er. Men då ni visar det ifrån er och inte anser er själva värdiga det eviga livet, se, då vänder vi oss till hedningarna.”
Rom 10:19-21 förklarar situationen så här: ”Jag frågar också: Har Israel kanske inte förstått? Först säger Mose: Jag skall väcka er avund mot ett folk som inte är ett folk, mot ett folk utan förstånd skall jag väcka er vrede. Och Jesaja går så långt att han säger: Jag lät mig finnas av dem som inte sökte mig, jag uppenbarade mig för dem som inte frågade efter mig. Men om Israel säger han: Hela dagen har jag räckt ut mina händer mot ett olydigt och trotsigt folk.”

Då Israel, som folkgrupp betraktat, inte tog emot sin egen konung fick hedningarna erbjudande om att bli Rikets medborgare.
Apg 28:25-29 lär oss följande: ”Eftersom de inte kunde komma överens skildes de åt, sedan Paulus hade sagt detta enda ord: "Den helige Ande talade rätt genom profeten Jesaja till era fäder när han sade: Gå till detta folk och säg:
Även om ni hör, skall ni inte förstå, och även om ni ser, skall ni inte inse. Ty detta folks hjärta är förstockat. De hör illa med sina öron, och de sluter sina ögon, så att de inte ser med ögonen eller hör med öronen eller förstår med hjärtat och vänder om, så att jag får bota dem. Därför skall ni veta att denna Guds frälsning är sänd till hedningarna, och de kommer att lyssna.”
(De svenska biblarna ser ut att ha hoppat över vers 29, för i den norska finns v. 29: ”Da han hadde sagt dette, gikk jødene bort mens de diskuterte heftig med hverandre.”)
Det var just detta Jesus hade sagt när Han själv profeterade i Matt 8:11-12, där Han sa: ”Jag säger er: Många skall komma från öster och väster och ligga till bords med Abraham och Isak och Jakob i himmelriket. Men rikets barn skall kastas ut i mörkret utanför. Där skall man gråta och skära tänder.”

Ett ultraradikalt ombyte.
Det har alltså skett ett ultraradikalt ombyte. När judarna inte ville ta emot sin egen konung snubblade på stötestenen, och Rom 9:30-33 förklarar detta genom att säga: ”Vad skall vi då säga? Jo, att hedningarna, som inte strävade efter rättfärdighet, vann rättfärdigheten, den rättfärdighet som kommer av tro. Israel däremot, som strävade efter att uppfylla den lag som ger rättfärdighet, har inte nått fram till den lagen. Varför? Därför att de inte sökte rättfärdigheten av tro, utan tänkte sig kunna vinna rättfärdigheten genom gärningar. De har snubblat på stötestenen, så som det står skrivet: Se, jag lägger i Sion en stötesten och en klippa till fall. Men den som tror på honom skall inte stå där med skam.” Judarna hade alltså en chans att ta emot Messias under den 70:e årsveckan, och det var också därför lärjungarna bara förkunnade för judar (Apg 11:19) under denna tidsperiod.
Det var först när Gud gav Petrus en syn i år 36/37 där Han förklarade att de orena djuren nu var rena (alltså när tiden för den 70:e årsveckan för judarna var avslutad) att de kristna gick till hedningarna och förkunnade försoningens budskap. (2 Kor 5:19-21)

De Messiastroende är nu ”ekklesia” - de som är kallade ut av världen.
De är Rikets medborgare, inte staten Israel.
Typologin var nu uppfylld, för ätten löftet gällde har kommit. Förbundet med Abraham var villkorslöst, och Abrahams ätt var ju Kristus. (Gal 3:16)
Det att förbli medlem av Riket hade däremot vissa villkor. 2 Mos 19:5 säger ju: ”Om ni nu hör min röst och håller mitt förbund, skall ni vara min dyrbara egendom framför alla andra folk, ty hela jorden är min.” Eftersom judarna inte tog emot Rikets konung ansågs detta som ett allvarligt förbundsbrott, och erbjudandet om att bli Guds utvalda folk gavs nu till hedningarna.
Joh 1:11-12 säger: ”Han kom till sitt eget, och hans egna tog inte emot honom. Men åt alla som tog emot honom gav han rätt att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn.” Joh 3:5 säger. ”Jesus svarade: "Amen, amen säger jag dig: Den som inte blir född av vatten och Ande kan inte komma in i Guds rike.” Jesus är därför nyckeln för både judar och hedningar, för Kristus är i centrum för Guds plan. Allt beror på vårt ställningstagande till Honom. De som tar emot Messias kallas nu ”Guds egendomsfolk”, och de får del i Israels löften (Ef 2:12-13). Se vad 1 Petr 2:6-10 säger:

”Det står nämligen i Skriften: Se, jag lägger i Sion en utvald, dyrbar hörnsten, och den som tror på den skall aldrig komma på skam. För er som tror är den alltså dyrbar, men för dem som inte tror har den sten som byggnadsarbetarna kastade bort, blivit en hörnsten, en stötesten och en klippa till fall. De stöter emot den därför att de inte lyder ordet. Så var också bestämt om dem.
Men ni är ett utvalt släkte, ett konungsligt prästerskap, ett heligt folk, ett Guds eget folk, för att ni skall förkunna hans härliga gärningar, han som har kallat er från mörkret till sitt underbara ljus. Ni som förut inte var ett folk är nu Guds folk, ni som inte hade fått barmhärtighet har nu fått barmhärtighet.”

Ef 2:19 bekräftar detta genom att säga: ”Alltså är ni inte längre gäster och främlingar utan medborgare tillsammans med de heliga och tillhör Guds familj.”
(Se också Titus 2:14 och Lukas 12:32)

Judarna som folk kan åter ympas in.
Judarna kan åter ympas in, men inte automatiskt som dispensationalisterna menar, utan endast om de ger upp sin otro och vänder om och blir Messiastroende.
Rom 11:23 säger detta mycket tydligt: ”Men även de andra kommer att bli inympade, om de inte blir kvar i sin otro. Gud har ju makt att ympa in dem igen.” Judarna kan alltså inte inympas med mindre de tar emot Kristus som sin frälsare, för Gud har förutbestämt att världens frälsning ligger i tron på Jesus, ingenting annat! Det finns de som menar att judarna kommer att bli frälsta oavsett, men den tanken finner vi inte stöd för i Skrifterna. Skulle inte Joh 3:16 och Joh 14:6 gälla för judarna också?

_________________________________________________________________________________________________________________________

Klicka på bilden för att beställa dessa böcker av författaren.
"Nåde over nåde" finns också på svenska, översatt av mig...
Skriv att du önskar den svenska versionen då.

Andakter kan du läsa genom att klicka på bilden här under.