Min dobermann Isis

Haha, börja uppdatera ja, så gick det med det.... Nåja, nytt försök!

Borde väl börja med att berätta om Isis MH, trots att det är flera månader sedan nu. I korta drag kan jag säga att det gick som jag inners inne visste att det skulle gå, men inte rikigt ville och hoppades. Lånade en mall med de ideala MH-resultaten för dobermann av bästa Madeleine (hoppas att det är okej!) och lade även in Isis resultat så det blir lätt att jämföra. Idealet för rasen är markerat med orange och där Isis hamnade har jag makerat med blått. Under några moment finns bara orange markering och då har Isis lyckats leva upp till idealet


Det som jag fick bekräftat är väl i första hand hennes dåliga föremålsintresse, samt att hon har mycket reservation mot främlingar som enligt testledarna handlade mer om osäkerhet än för rasen "normalt" ointresse. Just reservationen är något som vi sedan dess har jobbat jättemycket med, med fantastiska resultat. Idag låter hon sig utan problem hälsas på av främmande och tar gärna kontakt själv

Usch, idag hände det något som jag tyckte var väldigt obehagligt.
Vi var ute och gick på vår vanliga morgonpromenad längs en stig med högt gräs på sidorna. Isis gick kopplad och nosade i gräset som vanligt. Helt plötsligt tvärstannade hon och tryckte ner nosen i gräset. Såg att det var något som rörde sig där under men innan jag han reagera hade Isis greppat en kanin över ryggen och lyft upp den. Den pep och skrek så hemskt, och jag fick panik och skrek till jag också. Då tappade hon kaninen som snabbt försvann iväg. Tror vi blev lite chockade båda två faktiskt. Isis favorit är ju som sagt att jaga kanin, men hon har aldrig ens varit i närheten av att fånga någon, och så bara hittar hon en liggandes stilla på marken. Känns så hemskt att den förmodligen blev skadad och plågas till döds. Förmodligen var den redan sjuk eftersom den inte sprang iväg när vi kom... Det hela gick på bara några sekunder, hade inte en chans att se vart kaninen tog vägen. Hade förmodligen inte klarat av att avliva den

Förutom morgonens incident så går allting riktigt bra med Isis nu, känns som att hon så sakta börjar mogna lite i den busiga, tankspridda unghundshjärnan. Upplever att hon faktiskt är lite mer uppmärksam ute, hellre håller sig i närheten än drar iväg på egna äventyr...

Började med dragträningen i morse, genom att låta Isis dra två pet-flaskor fyllda med vatten. Först tyckte hon att det var väldigt otäckt med något som släpade efter henne, men när jag bara drog henne med mig så glömde hon snabbt bort det läskiga. Tycker det funkar bäst i de flesta situtioner där hon visar rädsla, bara gå och låtsas som ingenting och inte börja locka och hålla på. Dumma jag tänkte först att jag skulle kunna börja direkt med däcket, men det var ju jättetungt och skulle inte komma på frågan tyckte Isis. Så vi börjar betydligt lättare och arbetar oss uppåt i stället. Superduktig var hon och härligt trött efteråt.


Där ute på fältet stötte vi på något läskigt! Dagens fågelskrämmor är tydligen mycket avancerade, för helt plötsligt så reste sig den oranga gubben på bilden nedan upp och började låta som en siren


Isis reagerade knappt kan jag ju tillägga, det var matte som fick hjärtat i halsgropen Isis ville gärna fram och undersöka - borde ju båda gott inför den delen på MH!


Nu är det ombytta roller som gäller, jag och Isis passar hennes dagmattes hund under eftermiddagen. En söt russel-kille!

Vad arg jag blev på min lilla fuling idag! När det skulle morgonkissas fick hon helt plötsligt något spring-fnatt och bara rusade runt, runt, långt iväg. Sådär sprang hon runt oavbrutet i nästan tio minuter, fullständigt okontaktbar. Tur att vi var helt ensamma ute Nu åker långlinan på igen!

När fulingen tillslut tyckte att hon hade sprungit färdigt så la hon sig ner och väntade på mig... Och det var inga svårigheter att se vad hon tänkte - jag vet att du är sur matte, men det var det värt!

Så här lång blir tungan när man sprungit runt som en galning...

Men är man världens sötaste blir man ju snabbt förlåten

Här har det varit tomt ett tag nu... dags att skärpa sig kanske?
Får ursäkta mig med att jag har jobbat mycket plus att jag helt enkelt har kännt mig allmänt less när det kommit till Isis träning. Det har inte gått framåt som jag har velat - skrev ett inlägg på vovve där jag förklarar lite mer. Oavsett så älskar jag min lilla busa ovillkorligt, och får ju helt enkelt acceptera att hon kanske inte har de bästa bruksegenskaperna som jag hade önskat.

Vi har trots jobbandet hunnit med lite saker de senaste veckorna. Vi har varit och röntgat höft- och armbågsleder plus nacke/rygg, och enligt veterinären, som är specialist inom ortopedi, så såg allt bra ut! Har inte fått den slutliga graderingen från SKK än, men det är iaf inget större fel på hennes leder. Nu är det så här, att i samma stund som jag hämtade hem lilla valp-Isis drabbades jag av det inte helt ovanliga syndromet "matte-hypokondri". Var helt övertygad om att Isis hade fel i hela sin kropp och ville att de skulle röntga igenom hela henne ordentligt plus kontrollera hennes rörelser, då jag har tyckt att hon haltar ibland. Vilken lättnad när de inte hittade något!

Som planerat deltog vi i unghundsklassen på skånespecialen. Hon fick fin kriktik och en andraplacering, men jag var i första hand så nöjd med hur lugnt och fint hon uppförde sig hela dagen med så mycket hundar omkring.

Nu är jag inget vidare på att bedöma exteriör, men visst är hon en riktig skönhet? (förutom knorren, som jag inte är överförtjust i)

Idag har vi haft en riktigt bra dag. Cyklade ner till parken där vi först satte oss och tittde på barnen som sprang runt och busade på lekplatsen. Isis var helt avslappnad och oberörd när de lekte bara några meter ifrån henne. Det verkar som att hennes tråkiga inställning till barn släpper mer och mer, vilket gör mig väldigt glad. Vi gick en runda i parken och körde ett par korta träningspass där jag mest fokuserade på kontakten men också lite positionsträning. Fick tvinga mig själv att sluta efter en liten liten stund då hon fortfarande tyckte det var skoj, och inte köra på tills hon tröttnar och jag måste tjata på henne.. Mitt vanligaste misstag!

Sen begav vi oss mot rastgården, som var upptagen av den tjockaste hund jag någonsin sett Det gick i alla fall bra att släppa in Isis, fast den snälla tjockisen var, föga förvånande, men till hennes stora besvikelse inte så vidare springsugen trots att Isis gjorde sitt bästa för att få igång henne. Passade på att träna lite inkallningar med den andra hunden som störning och det gick riktigt bra. Massa belöning blev det!