Beraka

Runtom i världen finns det personer, "evangelister", med spektakulära framträdanden. Det finns även hela församlingar som bygger på en teologi med mycket tveksam teologisk grund. En gemensam nämnare är att man bytt ut en ren och sund undervisning – med omvändelse och efterföljelse – mot ett budskap fristående från Bibeln (eller alternativt baserat på en mans "uppenbarelse" om vad det egentligen står) och baserat på häftiga effekter. Att inte stå på Guds ord är farligt, det leder vilse. Gud är mycket noga med att vi inte kan driva gäck med Honom eller "hitta på" egna sätt att dyrka honom. I tredje (Vayikra) och andra mosebok (Shemot) står det:

Vayikra (3 Mos) 10:1
Nadab och Abihu, Arons söner, tog var sitt fyrfat och lade eld i dem och strödde rökelse ovanpå och bar fram främmande eld inför HERREN, vilket han inte hade befallt dem.

Shemot (2 Mos) 30:9
9. Ni skall inte offra främmande rökelse på det, inte heller brännoffer, inte spisoffer, inte heller skall ni hälla ut drickoffer på det.
Nb. Samtliga bibelverser är hämtade från Reformationsbibeln

Vissa kan hävda att så länge man "tror" så är allt frid och fröjd men vad för sorts tro är det man menar?

Jak 1:22, 2:20-26
22. Men var ordets görare och inte bara dess hörare, annars bedrar ni er själva.
20. Men vill du inte förstå, du fåfängliga människa, att tron utan gärningar är död?
21. Blev inte Abraham, vår far, genom gärningarna rättfärdigad, då han offrade sin son Isak på altaret?
22. Ser du att tron samverkade med hans gärningar, och att genom gärningarna blev tron fullbordad.
23. Skriften fullbordades som säger: Abraham trodde Gud, och det blev honom räknat till rättfärdighet och han blev kallad Guds vän.
24. Ni ser, att genom gärningarna rättfärdigas människan, och inte bara genom tro?
25. Var det inte på samma sätt med skökan Rahab, blev hon inte genom gärningarna rättfärdigad, när hon tog emot sändebuden och släppte ut dem en annan väg?
26. Därför, så som kroppen utan ande är död, så är också tron utan gärningar död.

Ingen människa blir frälst av gärningar, men en tro som enbart handlar om ett ”försanthållande” är inte heller den frälsande, det är endast den tro som åtföljs av gärningar. Det är en levande tro, baserat på Ordet och ledd av den Helige Ande. Paulus skriver till galaterna (5:16-24, 6:2, 6:8);

16. Jag säger: Vandra i Anden, så kommer ni inte att tillfredsställa vad köttet har begär till.
17. Ty köttet har begärelse mot Anden, och Anden mot köttet. Dessa två strider mot varandra, för att ni inte skall göra vad ni vill.
18. Men om ni leds av Anden, så är ni inte under lagen.
19. Men köttets gärningar är uppenbara: de är hor, otukt, orenhet, lösaktighet,
20. avguderi, trolldom, ovänskap, kiv, avund, vredesutbrott, stridslystnad, splittringar, partisinne,
21. missunnsamhet, mord, dryckenskap, frosseri och annat sådant, så som jag säger i förväg vad jag redan har sagt: att de som gör sådant skall inte ärva Guds rike.
22. Men Andens frukt är kärlek, glädje, frid, tålamod, mildhet, godhet, tro,
23. saktmodighet, återhållsamhet. Mot sådant är inte lagen.
24. Men de som tillhör Kristus har korsfäst sitt kött med dess lustar och begärelser.
2. Bär varandras bördor, så uppfyller ni Kristi lag.
8. Den som sår i sitt kött skall av köttet skörda förgängelse, men den som sår i Anden skall av Anden skörda evigt liv.

Och Jesus säger i Lukasevangeliet (6:43-46):
43. Inget gott träd bär dålig frukt, inte heller något dåligt träd bär god frukt.
44. Ty varje träd känns igen av sin frukt. Inte hämtar man väl fikon från törnen, inte heller skördar man vindruvor av törnbuskar.
45. En god människa bär fram det som är gott ur sitt hjärtas goda förråd, och en ond människa bär fram det som är ont ur sitt hjärtas onda förråd. Ty vad hjärtat är fullt av talar munnen.
46. Varför kallar ni mig: Herre, Herre! och gör ändå inte vad jag säger?

Vilken är frukten av olika "superstars" till evangelister och pastorer (jag väljer här att inte nämna enskilda namn eller församlingar)? Är det kärlek, glädje, frid, tålamod etc.? Uppmanas vi att bära varandras bördor eller är det viktiga att ha en "stark tro" som kan prestera under?

När jag bläddrade i Håkan Arlebrands bok nyligen, har läst den några gånger genom åren, hittade jag saker som på ett sätt är lite skrämmande (i kapitlet där han jämför kristen tro och ockultism). Tyvärr finner jag att det i vissa "karismatiska" sammanhang liknar mer ockultism än en biblisk förkunnelse. Jag bifogar nedan en avskrift från ett par sidor ur hans bok. Jag kommer också på mig själv att vissa bitar har tyvärr även stämt in på min egen situation. Jag har strukit under vissa stycken som det kan vara nyttigt att fundera över.

Den kanske viktigaste frågan som jag ställer är: söker vi Gud för Hans egen skull? När vi tillber Honom, gör vi det för den Han är eller gör vi det för att få någonting? Söker vi Gud eller Hans kraft? Är det primära våra människor och deras behov av frälsning eller att vi själva ska ha det så bra som möjligt?

Avslutningsvis: Jag tillhör en lokal pingsförsamling. Jag tror på andedopet och de andliga nådegåvorna, att detta inte endast gällde på apostlarnas tid för att sedan upphöra. Däremot har jag svårt för diverse fenomen och undervisning som förkommer på sina håll inom kristenheten (framför allt då inom "karismatiska", inklusive trosords-rörelsen) utan sund biblisk förankring.

Arlebrand s. 232-233:
[…] Uppfattningen om livets högsta mål och mening skiljer sig i kristendomen och ockultismen åt som vatten och eld. Enligt ockultismen är människans sanna identitet, Jaget, en del av "det större Jaget", det Absoluta. Ytterst är människans som mikrokosmos identisk med makrokosmos, det stora kosmos, som är en manifestation av det gudomliga medvetandet. En ockultist stävar därför efter att uppnå insikten att vara förenad med kosmos. Eftersom ockultismen likställer kosmos med det gudomliga, blir denna insikt ytterst en kunskap om att människan är identisk med det gudomliga. Eller som Shirley MacLaine uttryckt det: "varje själ är sin egen Gud. Ty det är du som är Gud" (MacLaine 1986:354). I ockultismen får människan inta Guds plats som kosmos centrum.

Om den ockulta andlighetens gudsbegrepp har Johannes Aagard träffande konstaterat: "Det är inte Gud man söker. Man söker gudomlig kraft och makt för att övervinna människolivets svagheter, plågor och död. Ordet 'gud' förekommer nästan bara som symbol och räknas inte som en historiskt verkande realitet" (Aagard 1982: 158). Frances Adeney vid Spiritual Counterfeits Project har skrivit: "Gud blir effektivt tystad när gudsbegreppet blir inkorporerat i mänskligheten själv. När det händer, förefaller en gud utanför oss själva som onödig" (Hoyt 1987: 127). Det är därför ingen tillfällighet att magin går hand i hand med ockultismen.

När människan tror sig vara Gud vill hon också utöva gudomlig makt för att skapa sin egen verklighet, i stället för att lyssna till en Gud utanför sig själv. Starkast framträder sådana maktambitioner i svart magi och satanism, men de återfinns också inom New Age. Shakti Gawain hävdar t ex: "När du erfarit dig själv som universums skapare, då väljer du vad du önskar skapa och leder den obegränsade energin, kraften och visdomen från ditt högre själv till att manifestera dina dina önskningar" (Gawain 1985:58). Den brittiska esoterikern Ronald Beesley (d 1979) hävdade: "Vi är kreativa krafter – gudar som tränar sig för nya världar" (Beesley 1988:32). Den danska teologen Flemming Falkenberg har noterat att i en ockult livssyn är önskan om makt en lika stark drivkraft som drömmen om gudomlighet (Falkenberg 1985:3). Den människa som tror sig vara mer än övermänsklig vill naturligtvis företa sig det som behagar henne. Men den människa som har gjort erfarenheten att hon kan ha en personlig relation till Gud vill i stället tillbedja honom. Tillbedjan blir magins motsats.

Eftersom bibeln aldrig identifierar Gud med kosmos kan en kristen aldrig nå fram till övertygelsen att människan är en del av Gud. Tron på Gud som skapare och Gud som person omöjliggör en identifikation av människan med Gud. Ockultismens credo att människan är gudomlig är för en kristen inget annat än ren hädelse! Bibeln är visserligen inte främmande för människans dröm om gudomlighet. Redan i Första Mosebokens tredje kapitel möter vi i bibeln för första gången idén om förgudligande av människan. När ormen kom till kvinnan för att förleda henne att äta av den förbjudna frukten från kunskapens träd, lockade han henne med orden "när ni äter av det (kunskapens träd), skall era ögon öppnas, så att ni blir som Gud" (1 Mos 3:5). Som vi vet kunde de första människorna inte stå emot ormens lockande erbjudande om gudomlighet. De åt av frukten och försökte därmed själva inta Guds plats i tillvarons centrum.

Om människan söker efter Gud i sin egen identitet, riskerar hon att förbländas av sin gudsavbild och förväxla denna med det gudomliga. "Vi sammanblandar avbilden med verkligheten" (Alexander 1984:17). Enligt bibeln är människans dröm om gudomlighet uttryck för hennes uppror mot Guds allmakt. Det som i ockultismen är befriande insikt blir i kristendomen oacceptabel hädelse. Därför kan kristendom och ockultism aldrig förenas. [...]

Ur:
Håkan Arlebrand (1995) Det okända Örebro:Libris

Övrig litteratur
Aagard, J. (1982) Håndbog i verdens religioner. Köpenhamn: Politikens Forlag
Alexander, B. (1984) Occult Philosophy and Mystical Experience. Berkley: Spiritual Counterfeits Journal
Beesley, R. (1988) Esoterisk kristendom. Stockholm: Bokförlaget Ad Astra
Falkenberg, F. (1985) Okkultisme og satanisme. Århus: Dialogcentrets Forlag
Gawain, S. (1985) Kreativ visualisering
Hoyt, K. And the Spiritual Counterfeits Project (1987) The New Age Rage: A Probing Analysis of the Newest Religious Craze. Old Tappan: Flemming H Revell Company
MacLaine, S. (1986) Dansen i ljuset. Stockholm: AWE/Gebers