Minnes bloggen

Jag har också förlorat en fladdermus, så vet precis vad du går igenom..

I mars är det två år sedan Benetton gick bort i cardio och jag saknar honom fruktansvärt mycket, och tänker på honom dagligen. Ofast med ett stort leende på mina läppar, men ibland kommer det över mig - att han är borta för alltid, och tårarna kommer.

Jag har hans aska kvar i en urna här hemma. Han har ett eget litet hörn i vardagsrummet, på ett litet bord står hans urna med ett ljus bredvid och en liten prydnad i form utav en skyddsängel. Ovanför på väggen sitter en stor ram med massa foton på honom. Jag vet att han vakar över mig och finns vid min sida natt som dag..

Likaså tror jag att Daisy finns hos dig. Hon följer dig och ser till att inget ont händer dig. Du var hennes trygghet,
hennes ledare. Och vi vet ju alla att en hund sviker aldrig..

Man säger att tiden läker alla sår, och hur hemskt det än låter så gör den det. Men man glömmer aldrig för det. Och man måste tillåta sig att vara ledsen och sörja, och ingen ska få bestämma hur lång tid.. Det bestämmer man själv. Det finns inga rätt och fel.

Dock vet jag att du en dag kommer att ha passerat allt det onda, och sitta precis som mig - med massa fina minnen tillsammans med din fladdermus

STOR kram till dig!!

Just nu tror jag att våra fladdermusar leker och busar med varandra, i väntan på att få återse sina mattar på riktigt..
http://www.indigo.org/rainbowbridge_ver2.html

Näe Vad ni skriver så fint. Det är bara så sorgligt att Daisy är borta och att matte saknar henne så djupt. Hon slipper åtminstonne ha ont. Det fanns inget mer att göra.

(Jag har skrivit till dej på facebook om ons/to)

Lenis