Mellan himmel och...

Min blogg har ju nästan dött. Inte ett bidrag på flera år... Men nu tänkte jag börja igen.
Mer eller mindre för att ha lite uppföljning på min träning.
Manda och Milla tränas fortfarande. Katten Virus finns kvar och gör allt för att minimera Oinakkas gnagarepopulation. Under sommaren har han varit självförsörjande. Nu får han lite stödutfodring - men bara om han sätter sig vid sin matskål och jamar - så som bara hungriga katter kan göra.
Och slädhundarna - dem finns fortfarande och dem tränas nu för fullt inför en ny turistsäsong. Kommer väl då och då också berätta lite om dem och då framförallt om Puma. Puma är min egen Sibbe, hon är nu ett år gammal. Har kört henne lite gran förra vintern och hon visade talang. Hon är relativ liten jämfört med våra andra Sibbe tikar - men inte för liten. Och p.g.a. hennes storlek så har jag fått henne. Förra våren tyckte min sambo M. att hon var för liten för sin ålder och att hon förmodliegen aldrig kommer bli en stark turisthund (d.v.s. en sådan som drar feta och otränade turister över fjällen). Vad bra! Då valde jag henne som min personliga hund och detta betyder att ingen annan än jag får köra henne - ingen turist alls! Räknar jag Manda som slädhund så har jag nu två stycken! Man behöver fler för slädkörningen men förhoppningsvis kommer det finnas ett eller annat "problembarn" bland slädhundarna så att jag får mitt eget spann under säsongen.

Anledningen varför min blogg ska återupplivas är att jag tillhör GF-gruppen. GF-gruppen betyder inte "Galna Fruntimmersgruppen" eller vad man nu kan tro. GF står för "grundfärdigheter" och med grundfärdigheter menas grundfärdigheter enl. Canis (se www.canis.se). Sedan flera år håller jag på med klickerträning och som klickertränare är man ju aldrig fullärd. Vi är flera här i Kiruna som ingår i den gruppen och ska varje vecka träna på en grundfärdighet. Det kommer se olika ut beroende på hundens tidigare erfarenheter av grundfärdighetsträningen. Kolla in webbsidan http://gf-gruppen.blogspot.com/. Det är tänkt att vi ska redovisa träningen med en kort filmsnutt eller bilder.
Sedan min kurs i specialsök har jag funderat om att köpa en filmkamera, bl.a. för att kunna se min hundträning från ett annat perspektiv, för att se hur jag kan förbättra mig, hur mina hundar reagerar etc. Nu äntligen har jag övervunnit mig och köpt en filmkamera. Jag laddade batteriet och har redan filmat så att minneskortet "kräktes" - mest för att lära mig hur kameran fungerar och vilka raffinesser den har. Har även tränat med mina hundar och filmat detta.
Men filmerna anser jag inte vara värda att publicera - än.

Så och nu till veckans grundfärdighet: Fokus
På fokus har vi tränat sedan Milla och Manda var valp. Det går ganska så bra när jag står eller sitter stilla. När jag rör mig så blir det svårare.

Ska nu dokumentera min träning i korta drag:
Dagens träning: Fokus på mitt ansikte - hunden ska håller fokus även när jag rör mig. Belöning: mat, korv och köttbullbitar - direktserverat och avståndsbelöning. Lek vid avslut av träningspasset.

Kriterieplan: hunden ska fokusera på mitt ansikte

klick+belöning för fokus hållen i 3 sek, 5 sek, 10 sek när den sitter framför mig, när den följer mig vid backåtgång, sidogång, vid min vänstra sida, vid "crazy walk".

Hur det gick: Manda är bra på att håller fokus när hon sitter framför mig. Hon kan leken "Den förste som viker blicken förlora". När jag rör mig är det svårare. Den avståndslagda belöningen gör det också svårare för henne - men hon visade att hon fattar att vägen till matskålen går via blicken mot mig. Det gick ganska bra för Manda att hålla fokus när vi passerade matskålen. Såg på mina filmer att hon har svårt att håller fokus när man går rakt mot matskålen och sedan vänder strax innan matskålen. Jag var beredd på detta och efter första misslyckandet formade jag fram den fokus jag ville. Jag gick mot matskålen med Manda vid min vänstra sida, stannade ca 1,5 m därifrån, Manda höll blicken - klick och belöning. Nästa gång samma sak med en 45 graders vändning, d.v.s jag ville se att Manda avvek från raksträckan lite gran med bibehållen fokus - det blev klick och belöning. Sedan samma sak med 90 graders vändning - gick bra. En gång till med 180 graders långsam vändning - också OK. Bakslag blev det när jag gjorde 180 graders vändning och några steg från matskålen. Då tappade hon fokus och på filmerna såg jag att hennes svans gick ner, hon tappade fokus och trottade efter mig. Mitt fel - jag hade ökat kriterierna för fort! Körde sedan några långsamma 180 graders vändningar framför matskålen, stannade och ökade tiden hon skulle hålla fokus istället för hastigheten och stegen. Det gick bra! Och sedan blev det en 180 graders vändning och ett litet steg från matskålen - och Manda följde mig den här gången utan att sänka blicken!!! Då gav jag mig och så lekte vi med hennes mjuka frisbee.

Vad har jag lärt mig idag:
En liten kriterieökning för mig kan vara mycket för min hund.

Planer för nästa "Fokus - träningspass": Fortsätta där vi slutade. Så småningom vänja henne till att hålla fokus även vid "cracy walk" (d.v.s. när jag hoppa och studsa bredvid henne, viftar med armarna etc). Kanske blir det en liten filmsnutt... På mina filmer såg jag tydligt att Manda sänker svansen när kriterierna ökas för fort. Så målet är att Mandas vita svanstipp alltid ska vara ovanför rygglinjen!

Det blir säkert sommar i Kiruna någon gång. Idag hade vi solsken nästan hela dagen och temperaturerna var tydligt över fryspunkten - man kunde vara ute utan skoteroverall. Det räckte med en vanlig Jacka.
Min son Marcus drömmer om att köra moppe - men först måste han göra körkortet för EU-moppar. Han höll på pluggar och i Vägverkets broschyr "Din Guide til Sveriges vägmärken, trafiksignaler, vägmarkeringar och polismans tecken" hittade jag följande nya skylt:

I Oinakka by med sina 10 hushåll och ca 150 slädhundar behövs en sådan skylt ... men byn ligger vid en enskild väg och jag tror inte att vägverket sätter upp skylter där. Genom att det finns turistföretag och en hundslädtillverkare här i byn har trafiken åtminstone under vintern ökat och skylten skulle vara bra. Dem flesta som besöker byn vet att hundspann kan köra på vägen eller kan komma ut ur tomtutfarterna och är försiktiga och hänsynsfulla. Hittills har det gått bra men ökande hundspannsturism innebär mera startande spann och mera biltrafik till byn. En officell varningsskylt för korsande hundspann skulle vara bra. Det är enklare att köra sakta och bromsa en bil än att stanna ett startande 12-spann.
Men nu ska jag gå ut och fota hur vi bybo löste problemet i väntan på ett officiellt vägmärke.
Så såg skylten ut när den var relativt ny d.v.s. 1994:

Så ser den ut idag:

Vi behöver en ny!

Vad jag har längtat... Sedan den 6/1 befinner sig solen mitt på dagen igen över horisonten här i Kiruna. Men jag har inte kunnat se solen. Oftast var det mulet. Och när det var klart så kom jag först hem på kvällen i mörkret. Vi har en ovanligt mild vinter här uppe i norr. Men inte idag. Det är -25 grader här i Oinakka, himlen är klar - fasti väster syns det redan lite moln.
Jag jobbade idag på min ordinarie arbetsplats och efter lunchen hade jag ett ärende till Radarhill - och därifrån kunde man se solen. Nuförtiden har jag nästan alltid min nya lilla digitalkamera med mig. Jag tog det här fotot:
Än så länge värmer solen inte. Jag hoppas att Milla och Manda hemma i Oinakka också har sett solen.

Milla och Manda kan ha en särskild blick när dem tittar folk i ögonen. Blicken tolkas alltid som "Jag svälter". Dem flesta människor kan inte motstå och ger mina hundar lite mat. Ofta blir jag tillfrågad om det är tillåten att ge min hund en godis. Mina svar varierar. Håller jag på med någon träning så blir det ett nej. Ett nej blir det också om godiset kommer från bordet och är egentligen avsett som människomat. Men ibland när jag träffar folk som har hundgodis med sig och mina hundar inte aktivt tigger (d.v.s. bara tittar på folk utan att knuffa med nosen) så tillåta jag att man ge dem något - men jag vill alltid att mina hundar först ska göra en "konst" som t. ex. dansa eller vacker tass och att dem sedan får ta godiset. Det fungerar i dem flesta fall.
När jag idag kom hem från kvällspromenaden så höll våran guide Bernd på med sina hundar. Han samlade dem omkring sig och gav dem godisbitar. Mina hundar sprang dit, blandade sig i hans lilla flock och precis som hans hundar satte dem sig på ordet "sitz" (Bernd kommer från Tyskland). Bernd blev också svag för deras blick och därför att dem hade varit så duktiga och satt fick dem också en godis. Jag såg direkt på mina två att det var smaskens. Dem "anföll" Bernd för att få mera. Men godisbitarna som Bernd hade i sina fickor var slut. Bernd satte sina hundar tillbaka i hundgårdar. Milla och Manda stannade utanför. Bernd visade mig sitt hundgodis för hård arbetande slädhundar - bitar av strutsfet som han hade fått i Tyskland från en strutsfarm.
Medan vi pratade om viktigheten av utfodring med bra råvaror välte mina hundar hans fodertunna med strutsfet och hann äta några bitar innan vi kunde ingripa. Tyvärr var det inte möjligt att stänga locket ordentligt. Därför fick vi ställa tunnan på hans släp med hundboxar. Hoppas bara att Manda och Milla tål den mängden strutsfet dem hann mumsa i sig…
Dem ska inte få mat ikväll. Har dem ätit godis för arbetande hundar och ska dem också arbeta. Det blir rumssök med lekbelöningar.

För en stund sedan kom jag hem från kvällspromenaden över myrorna vid Oinakka. Termometern hemma hos oss visade -17 grader, på myren var det förmodligen ännu kallare. Det var underbart ute - stjärnklar och norrsken. Jag hade min nya systemkamera med och ville göra fotografier av norrskenet...men lyckades inte (än). Det fanns för många knappar, för många inställningsmöjligheter. När jag valde att fota utan blixt talade den där intelligente kameran om för mig "Motivet för mörkt". Måste lära mig hur jag kan tvinga kameran att fota även om allt är mörkt rund omkring. Nästan varenda turist lyckas ju med sådant!
Men här kommer i alla fall en bild - Milla och Manda med sina täcken som jag köpt för en billig peng på Överskottsbolaget i Kiruna.

Ska nu gå lägga mig och läsa kamerans bruksanvisning innan jag ger mig ut igen för att fota norrskenet.