Mellan himmel och...

Milla och Manda kan ha en särskild blick när dem tittar folk i ögonen. Blicken tolkas alltid som "Jag svälter". Dem flesta människor kan inte motstå och ger mina hundar lite mat. Ofta blir jag tillfrågad om det är tillåten att ge min hund en godis. Mina svar varierar. Håller jag på med någon träning så blir det ett nej. Ett nej blir det också om godiset kommer från bordet och är egentligen avsett som människomat. Men ibland när jag träffar folk som har hundgodis med sig och mina hundar inte aktivt tigger (d.v.s. bara tittar på folk utan att knuffa med nosen) så tillåta jag att man ge dem något - men jag vill alltid att mina hundar först ska göra en "konst" som t. ex. dansa eller vacker tass och att dem sedan får ta godiset. Det fungerar i dem flesta fall.
När jag idag kom hem från kvällspromenaden så höll våran guide Bernd på med sina hundar. Han samlade dem omkring sig och gav dem godisbitar. Mina hundar sprang dit, blandade sig i hans lilla flock och precis som hans hundar satte dem sig på ordet "sitz" (Bernd kommer från Tyskland). Bernd blev också svag för deras blick och därför att dem hade varit så duktiga och satt fick dem också en godis. Jag såg direkt på mina två att det var smaskens. Dem "anföll" Bernd för att få mera. Men godisbitarna som Bernd hade i sina fickor var slut. Bernd satte sina hundar tillbaka i hundgårdar. Milla och Manda stannade utanför. Bernd visade mig sitt hundgodis för hård arbetande slädhundar - bitar av strutsfet som han hade fått i Tyskland från en strutsfarm.
Medan vi pratade om viktigheten av utfodring med bra råvaror välte mina hundar hans fodertunna med strutsfet och hann äta några bitar innan vi kunde ingripa. Tyvärr var det inte möjligt att stänga locket ordentligt. Därför fick vi ställa tunnan på hans släp med hundboxar. Hoppas bara att Manda och Milla tål den mängden strutsfet dem hann mumsa i sig…
Dem ska inte få mat ikväll. Har dem ätit godis för arbetande hundar och ska dem också arbeta. Det blir rumssök med lekbelöningar.