Ja, så har man då äntligen semester i nästan FEM hela veckor (med några dagars undantag)

Jag har varit väldigt dålig på att uppdatera, men jag ska försöka ändra på det nu. Livet måste gå vidare. Och ska vi tävla i tvåan i slutet av augusti, så måste jag banne mig ta mig i kragen nu!


Men idag ska vi bara njuta av att det är semester. Vi ska in i SKOGEN!
Det är lite ruggigt ute men nu har det i alla fall slutat regna, så det blir friskt och fint i skogen, även om stövlar förmodligen är ett måste.
Tydligen springer en helt orädd älg runt här i omgivningen, så lite spänning får vi kanske också idag.

Ett fruktansvärt ondödigt och helt oviktig inlägg.
Men nu (efter att ha suttit på altanen och stirrat ett tag) så har jag äntligen fått en mer konkret mening med uttrycket: - "Darra som ettt asplöv"
Aspen längst till höger.

Tävlingsdagen i Göteborg.

Jag tänkte först avboka pga allt som har hänt här hemma. Men på kvällen, dagen innan tävlingen, så kände jag att det kanske skulle vara bra att komma bort lite och försöka tänka på något helt annat för en kort stund.

Det var 18 hundar anmälda i ettan och jag drog nr. 17. Lång väntan med andra ord.
Bea fick nr. 13 så vi hamnade i samma grupp på platsliggningen.

Platsen och tandvisningen gick galant. På platsen kan jag inte begära mer av henne! Rakt och fint ligger hon, med blicken fokuserad på matte. Tandvisningen – trots att hon tycker det är lite jobbigt så tar lydnaden överhand och hon vet att hon ska sitta lugnt, snällt och stilla, vilket hon också gör.

Sedan väntade vi … och väntade …
Många tävlade denna dagen och vår plan var delad i två delar – ettan på ena sidan och tvåan på andra.
Det blåste också en hel del, men annars var det riktigt fint ute trots en hel del molnighet.

Men plötsligt ser man ett stort kolsvart moln rusa fram över himlen rakt mot oss. Jag tänkte bara "skynda er, skynda er" om de som var före mig.

Cobra är ju en liten skitgris i vanliga fall när det gäller lera och dylikt, men kommer det ett skyfall så har hon bara två lägen.
Antingen ska vi IN snabbt som ögat eller så ska vi GE JÄRNET i regnet. Alltså springa och leka.
INTE stå still eller ha det tråkigt. Lite vanligt regn är ok, men skyfall gillar hon definitivt inte!!

När nr 16 var klar och domaren gav helhetsintrycket så öppnade sig givetvis hela himlen.

Cobra kastade sig bakåt i kopplet och ville bara bort - bort. Panik. "Hjälp, vad gör jag nu?"
Jag satte henne upp och försökte få kontakt men hon verkade helt döv – fixerad av de hårda regndropparna.

Okay - nu finns bara ETT alternativ tänkte jag när vi gick in på plan.
Låt henne tro att vi snart ska skitkul! och springa.
En glad hård schäferklapp på hennes sida: "Nu ska vi jobba!" och ett jätteglatt kommando: "FOT".

Detta resulterade i att jag fick en väldigt "het" hund vid min sida in på plan.
Hon hade visserligen full kontakt med matte, men alldeles för bråttom. Positionen blev för långt fram.
Dessutom så vågade jag knappt belöna henne mellan momenten, mer än med en lugnande klapp, för annars hade hon nog suttit på min axlar, eller studsat upp och ner som en galning.

Inkallningen:
När jag vänder mig så ser jag att hon ligger ned av någon anledning. (har aldrig hänt förut) och när jag kallar in så får hon plötsligt ge utlopp för all sin uppbyggda energi i spöregnet. "Äntligen får jag SPRINGA!"
Jag ser hur hon rivstartar och flyger fram – på tok för fort – och på tok för rakt mot mig. "BROMSA FÖR SJUTTON!" hann jag tänka innan hon använder matte som bromskloss. "Smack" in i mig med framtassarna, och sedan glatt in vid sidan.
Tävlingsledaren gapskrattar.

Läggandet – hon la sig blixtsnabbt men tyvärr var lilla magen en bit ovan marken lite för länge. Blött och äckligt tyckte Cobran.

Ställandet: Återigen så stannar hon direkt vid kommandot, men när jag är på väg mot henne så tycker hon att ryggen är alldeles för våt av regnet, och så ruskar hon på sig. Detta gör att hon vinglar till, glömmer vad vi håller på med, och tar därefter några glada steg mot matte..

Apporteringen: Nosar på apporten innan kommandot och tar den sedan direkt när kommandot kommer - och håller fast.

Hopp: Innan mig var det en dvärgpinscher och tävlingsledaren frågar mig hur många plankor jag vill ha?
DET var något nytt och jag säger "lägg på ett gäng." Hjärnsläpp från mattes sida alltså, men jag tror han la på 5 eller 6 st. Fint hopp men hon tvekar en sekund innan hon sätter sig.

När sedan domaren pratade med oss så sa han att han egentligen inte hade någonting att klaga på. "Jag ser att ni kan" och att han tyckte att vi var ett lovande ekipage. Värmde!!!
Dessutom pratade han om att han inte hade några fördomar mot Dobermann men det var inte ofta han såg de tävla längre, vilket han tyckte var tråkigt, men att han tyckte det var roligt att se att de fortfarande kan.

Jag trodde ABSOLUT inte att vi hade klarat ett första pris, men det gjorde ingenting – allt kändes bra ändå!
"Bossen" som varit en underbar lyssnar-vän under veckan, följde med som stöd och hon satt på marken, väl dold under min jacka i spöregnet och räknade poäng. 161 sa hon sedan.
"Du skojar" svarade jag och hon räknade igen. "161 – ni klarade det! Nej det kan inte stämma" sa jag och så gick vi till bilen och tog fram miniräknaren. 161 poäng.
"Ni klarade det". "Nej" sa jag igen – "du kan ha sett fel, vi får vänta till prisutdelningen."

Under prisutdelningen kom domaren fram till mig igen och berättade b.la att på 60-talet när han började tävla var det bara brukshundar som tävlade på den tiden, och DÅ var det väldigt vanligt med Dobermann – men inte idag.
Sedan ville han kolla på min resultatlapp igen och så gav han lite goda råd inför framtiden.
En ogillande blick - "Det där slarvet när hon flyger rakt in i dig... "
Ja - han gillade faktiskt Cobran trots allt, och det gjorde matte väldigt väldigt stolt!
Vi fick placeringen 5 av 18.




Platsliggning: 10 poäng.
Kommentar: Utmärkt!

Tandvisningen: 10 poäng.
Kommentar: Bra!

Linförighet: 8,5 poäng
Kommentar: Bra kontakt! Ibland i framposition.

Läggande: 8 poäng
Kommentar: Sent läggande mag. (förmodligen magen)

Inkallning: 5,5 poäng
Kommentar: Ändrar utgångsposition. Kraftigt upphopp mot förare.

Ställande: 6 poäng
Kommentar: Slarvig avslutning.

Apportering: 9 poäng
Kommentar: Bra!

Hopp: 9,5 poäng
Kommentar: Bra!

Helhet: 8,5 poäng.
Kommentar: Mkt lovande samspel.

Var inte arg lilla mamma jag var tvungen att gå.
Av någon anledning orkade inte mitt hjärta att slå.

Älskade pappa mitt liv blev så kort.
Ta hand om varandra då jag flyger bort.

Jag vet att ni gråter och det finns ingen tröst.
Men lyssna till era hjärtan och ni kommer att höra min röst.

Jag finns inte bland er men jag finns ändå.
Och jag älskar er så!!



En liten ängel kom, men vände om.
Sov gott lille Oliver. Mormor älskar dig.

Solen skiner och det är snart dags för hundträning!

Nu är sonens teater också över och här kommer ett pytteklipp från den annars 3,5 timmar långa pjäsen.