För förra sommaren då vi var i Norge, bet Boris i en padda. Det skulle han INTE ha gjort för effekten var omedelbar. Han fradgade och fradgade för att sedan börja spy som en kalv.
Jag hade aldrig sett något liknande och sköljde febrilt hans mun med vatten. Det såg ju hemskt ut!

Men några timmar senare var han som vanligt igen, och jag trodde nog att han aldrig skulle göra om det - att han lärt sin läxa.
Men så var det tydligen inte..

I fredags kväll på kvällspromenaden fick alltså ytterligare en padda sätta livet till. Med samma resultat. Otroligt vilken blixtreaktion det där giftet har! Men denna gången var jag inte så orolig, det är ju inget farligt även om Boris mådde pyton i ca en timmes tid.

Min blixt har pajjat på kameran och jag kände mig dessutom ganska elak som fotade honom när han mådde så illa, så det blev bara en mörk bild på eländet. Men skummar - det gör det!
Rabies!


Annars så har vi tillbringat mycket tid i skogen.
Och ibland har regnet överraskat oss. Inte kul att ha lång väg hem när byxorna klibbar fast på benen.

Filosoferar och spanar efter vilda djur.





Sitter man tillräckligt länge och helt tysta på ett högt berg så får man strax utdelning. (fast jag hade hoppats på nå´t mer spännande djur)
Men ett rådjur for i full sula förbi oss och rakt ned för stupet. Vi blev dock lite överumplade eftersom det kom bakifrån och nästan sprang rakt på oss. Cobra hade inte en chans att följa efter och Boris hade tack och lov kopplet på sig.
Man hör henne skälla lååååångt ifrån rådjuret. Det är så skönt att veta att jag med ett ord kan få henne att vända tillbaka till mig. Tänk vilken frihet hon får bara för det ...