Solen är här & vi stormstrivs!

Förmiddagen spenderade vi på altanen.
Anima njuter av solen, men inte riktigt som när hon var yngre. Då kunde hon steka dagarna i ända. Men nu pendlar hon mellan sol & skugga Men njuter det gör hon!

Elise också! Fast av en helt annan anledning. När det är soligt hänger man på altanen, och på altanen står en pool
Bada är det bästa Elise vet! Så fort hon får syn på poolen ska hon i, och är man för långsam så hoppar hon i med både blöja & klänning på!


Framåt lunch, åkte till klubben i hopp om att det inte var för varmt.
Eller hur!? Vid lunch, när det är som varmast! Trodde vi verkligen på det?
Hundarna orkade träna lite grann. Jag ville träna intensitet, men fick snart ge upp det
Istället blev det en träning på att ligga bunden. Något som hamnat längst bak i listan, men samtidigt är väldigt skönt om det funkar..
Det gick si sådär, men samtidigt bättre än vad jag trott hihi







I andra tränignspasset orkade Anima lite mer, men snart satt vi allihopa på backen och snackade skit istället ...Även så kallat passivitetsträning! haha!












AC'n är slut i bilen, så vad läskade mer än ett svalkanse dopp? Jag nöjde mig med att vattna fötterna, men Anima simmade som hon alldrig gjort förr! Detta var en bättre passande aktivitet såhär i värmen.

Vi stannade inte så länge, för lillan behövde komma hem och sova
Anima däremot hade nog simmat ett bra tag till!



Idag var sambons sista arbetsdag. Nu går han på föräldraledighet & på tisdag är det jag som åker till jobbet istället

Nu blir det några kalla & grillning hos grannen

Så igår vart det dags igen, IPO-spårträning med Dobermannklubbens västra Lo

Jag & Anima hade spårat på tisdagen, med det bästa spårresultatet någonsin
Och även på onsdagen, mitt i Fjärås. Det gick rätt ok, men gräset var lite för högt så hon fick rota efter godisarna, och tappade lite flow. Däremot klarade hon störningsträningen utmärkt! Under första spåret passerade en golden på 5-10 meters avstånd, och i andra spåret passerade en siberian husky (eller var det kanske en malamute kikade bara en snabbis ) helt utan att Anima äns sneglade åt deras håll Dessutom hade vi publik i form av en labbe eller liknande som smygkikade genom staketet från tomten

Lite nervös som alltid när jag ska göra nåt, åkte vi mot Mölndal.
Det var ett gott gäng som samlades, däribland kända ansikten från opera http://my.opera.com/am.bulldog/blog/ & http://my.opera.com/NillaoFilippa/blog/


När jag plockade ut Anima ur bilden, så var hon taggad till tusen.
Så mycket rolig störning, och en hög spårförväntan resulterade i ett slarvigt första spår... Vi fick dessutom nya direktiv under spåret, vilket gör det lite svårt då man har fullt upp som det är haha! Det var dags att sätta linan mellan bakbenen & gå bakom henne utan att peka...


Men till nästa spår hade hon taggat ner, mina nerver lagt sig plus att jag nu gick bakom från början.
Och det gick så mycket bättre! Jag fick en massa tips, och fint beröm som "att hon kan inte spåra bättre än såhär" Tjohoo!!!

Här får jag tillämpa "greppet"



Tack snälla Nilla som ställde upp som fotograf! Man upptäcker ju alltid en massa fel man gör när man tittar tillbaka på bilder!
Kolla min hållning t.e.x. haha! Vet att jag inte ville att linan skulle skära upp & störa henne så här strax efter löpet, så jag försökte hålla linan lågt. Men inte visst jag att jag såg ut som en idiot hahaha!



Hennes vovvar var jätteduktiga & uppförde sig exemplariskt & spårade jättefint!

Ett annat jättefint spår bjöd även vår tränare Thomas Karlsson på


Beas 6 scharmiga dobbisar fick också vara med Jag gick ett spår med Knutte, som ni kanske kommer ihåg att jag passade i vintras, han spårade men struntade helt i godisarna Undrade nog vad den dära kärringen gjorde, där matte ska vara!

Här står brorsan Prince, och umgås i fikaringen.


Utöver spårinsatsen, så fick Anima världens bästa mansträning/människoträning
Till min STORA förvåning, fick folk både hälsa och klappa på henne! Detta har ALDRIG hänt förrut! Jag ser ljus i tunneln!

Kanske är dags att uppfostra henne lite nu då

Jag tror att Anima planerar att gå in i skendräktighet även denna gång, för fy f-n va hungrig hon är. Hela tiden!

Hon tigger som hon aldrig gjort förr med en nos som näst intill nuddar det du äter
Är det verkligen helt ok Anima? Hon tycks tycka det iaf


Soppåsen (med trasig magnet till dörren = mycket lättöppnat & enligt Anima säger den; "Kom & smaka" ) får också sina besök titt som tätt, så snart jag går utanför dörren.
Men då vi inte brukar slänga ätbart i soppåsen, och då Anima är "helt utsvulten", så har hon t.o.m. börjat gå på kaffesumpet
Gång på gång upptäcker hon att det är oätligt, men likaväl, drar hon ut kaffesumpet på golvet för ett nytt försök, om & om igen!

Idag lade jag två spår, och även där speglades hennes hunger!

Det första något längre än vanligt, med två barnmatsburkar (i brist på snusdosor ) & en vinkel. Andra spåret blev rakt & kort, med två barnmatsburkar.

När jag släppte på min stackars, svältande hund, slängde hon sig som helt tokig på spåret och slukade godisarna så snabbt hon kunde. Dock lite för snabbt och ofukuserat de första metrarna... Men hon skärpte sig lite när hon upptäckte att godisarna inte planerade rymma från henne, och andra spåret tog hon lika fokuserat som vanligt

Med denna mativer, kanske det går att börja träna med henne igen? Hoppas!
Ikväll är det nämnligen sista tisdagsträningen, och jag hade så gärna velat ha skotträning. Tänkte att vi kunde åka dit och bara köra en massa lek & trix om hon nu inte är riktigt på hugget än... Får väl först kolla om vi får för husse...

Löpöronen är iaf borta, och om det visar sig att hon fått träningsskallen tillbaka, så kommer hon få vara demohund imon Det är avslut på valpkursen, och vi ska klicka & trixa en massa

När jag ändå tjötat om mat, så har jag gått och funderat lite det senaste...
Hur petiga är ni med vad ni ger er hund?

Själv tycker självklart att det är viktigt att ha ett riktigt bra foder! MEN, vid träning är jag inte alls lika nogrann. Hon kan få allt ifrån rent kött till kyckling, köttfärs o.s.v Men lika ofta får hon ju korv, köttbullar & t.o.m. FROLIC!

Jag är väl medveten om att dessa innehåller bl.a. lökpulver, färgämnen & massa socker, vilket jag inte borde ge till min hund.

Hennes mage är tålig då hon är van vid att få rått kött och annat gottigt, så den ballar ju iaf inte den ur av skitgodiset.

Detta gäller ju även mig själv & min familj. Vi äter också en massa skit; Eldorado-produkter, light-produkter, godis, pasta, läsk m.m.... Inte är detta skjyst mot våra magar heller.
Men sålänge det inte sker för jämnan så tycker jag att det är ok. Så även då, vad det gäller hunden min. Ibland är det ok med skit

Någonstans är det väl även en ekonomisk & bekvämlighets fråga...

Hur resonerar ni? Ni som är jättenogranna, är ni då lika nogranna med er själv?

Idag fick vi en iaf en liten köss av sommarvädret!

Med två gråa veckor bakom oss, var vi inte sena på att klämma in en långpromenad när solen visade sig.

De här gråa, regniga veckorna har även gjort sitt på annat håll...
Våra fina spårägnar har blivit till högvuxna maskrosbäddar!!! Jag måste hitta nya närliggande ställen att spåra på...
Men nu när vi ändå planerade en längre promenad, så passade vi på att gå till folkracer-banan och lägga ett sandspår!

Vi har inte spårat i sand tidigare, och sand sägs vara ett svårt underlag! Men med korv i varenda steg vågade jag testa.
Spåret blev längre än vanligt, nästan dubbelt upp. Det fick också två godiskompotter & två vinklar. Dessutom hoppade jag över peket idag... Hoppas jag inte får skäll på nästa spårträning, men peket känns väldigt överflödigt. Om hon skulle slarva räcker det med att jag håller emot i linan.

Hon var jätteduktig med alla godisarna utom en! Men på den kröp det en jättespindel som kittlade henne på nosen när hon skulle sluka korven
När hon kom till kompotterna, som börjar bli dags att byta ut till snusdosor, lät jag henne ligga ner och äta godisarna. Något hon knappt reflekterade över.
I första vinklen velade hon lite, som om hon var osäker på om spåret kanske var slut... Men jag stannade och snart var hon rätt igen. Andra vinkeln tog hon däremot klanderfritt!

Det är roligt när man kan VÅGAR försvåra! Och utöver underlaget, så fick Anima en REJÄL utmaning idag!

När vi först kom till folkracer-banan spanande jag ut en lämplig plats att lägga spåret på. Parkerade vagnen & band Anima i ett träd.
Gick till spårplatsen, där jag ser att en älg passerat strax innan start. Jag bestämmer mig att ändå lägga spåret på den utsedda platsen och tar istället ett extra steg innan jag börjar lägga spåret, och hoppas på att Anima inte ska få dille på älgen...

Men inte nog med detta; Några steg efter andra vinkeln hamnar vi mitt i älgens spår igen!

Ska jag lägga ytterligare en vinkel, trots att spåret redan var långt? Eller ska jag behöva lägga om hela spåret? Nej, det är jag ju alldeles för lat för. Jag fortsätter spåret över älgkliven och lägger slutkompotten en bit längre bort.

Anima har en enorm jaktlust. Det finns "inte en chans" att hon missar/ignorerar ett älgspår i hennes väg! En korv väger väldigt luft i förhållande till älgspår.

Men som jag upplevt det tidigare; Det finns nog INGET som kan störa henne i spårandet!!!
Hon ägnade inte älgspåret en tanke, utan fortsatte spåra helt opåverkad ända till mål!
Heja min bästa Anima

När vi spårat färdigt fick hon sträcka på sina fyra långa. Men hon var lite lagom intresserad av att få springa av sig. Löptrött (dag 21 Snart blir hon sig själv igen....lagom tills det är dags för skendräktigheten ) som hon är ville hon hellre gå och lalla med mig & vagnen

När vi kom hem, matade jag min lilla nyfunna flaggfetish genom att göra ett gäng startflaggor till mina kursare Vi ska ha nosaktivering på Tjolöholm på lördag, och det är klart att de ska få fina startflaggor

Idag kommer en liten hälsning från "little baby blogger"

Elise, alias "little baby blogger" dyker för jämnan upp i denna blogg och vill nu dela med sig av sina erfarenheter om att växa upp med en Dobermann!

"Anima är min allra, allra bästa vän!"


"Allt mitt är ditt!"
"När vi inte tuggar på mina eller hennes leksaker, lånar hon gärna ut sin svans"


"Hon vet ju hur mycket jag tycker om den. Jag har ju ingen egen att leka med!"


"Som Nr1 på vår favvolista är ändå vatten! Det finns nog inget roligare i hela världen."


"Beklagar nackspärren, morsan är så pinigt kass på datorer."