I have moved to England, Witch means that Lady cant come here before 6 mounths, I miss her so much, But soon she will be here =) Come and visit Sweden in October...

Ja, Nu har det gått en tid, sen jag satt här och skrev senast, Vilket känns lite konstigt nu, eftersom sisst när jag skrev här, Låg Mira bredvid mig. Vi saknar henne alla, Men jag måste gå vidare, Vilket jag har gjort och det gick bättre än väntat. Jag vet att Mira har det bra nu.


Lady och jag har börjat kursen nu Det var tänkt att jag skulle gå idag (Torsdag) Men jag glömde heeelt bort att det var idag träningen skulle vara ojojoj, Nu får jag skärpa mig. Att jag är senil är ingen nyhet för dom som känner mig, Men ni andra vet inte att jag kan vara väldigt senil, Näst intil dement Men men, Får väl tapetsera en almenacka i vardags rummet, Så illa är det nästan

Jag kan inte fatta, Att detta är vår sissta natt och att det kommer bli vår sissta morgon
tillsammans. Det gör så obeskrivligt ont i bröstet och i halsen hela tiden, Hjärtat vrider
sig ett varv av all sorg. Saknaden efter dig, Kommer vara så otroligt obeskrivligt, Och jag
vet inte vad jag ska ta mig till utan dig. Min underbara knäppa lilla Mira. Jag tänker tillbaka,
Under den tiden då du var valp. Jag kom ihåg den där gången vi gick upp till skogen en bit bort
ifrån där vi bodde, Du sprang lös och kom på varenda inkallnig, Du var så otroligt lycklig och
så otroligt underbar. Jag kom ihåg våren, Då snön smälte, Du var så otroligt fin, Solen sken
och din glansiga päls riktigt skinade. En dag, Hände en sak att jag tvunget och utan makt att
ha kvar dig, Omplacera dig. Saknaden var enorm, Och när jag räckte över kopplet till min vän,
Kännde jag sån saknad redan där. Tiden gick, Och jag tjata och bed om att få tillbaka dig, Min
mor ville inte, Du skulle skrämma slag på katterna och mamma skulle vara stressad och oroad
hela tiden, Men det var inte ditt fel !!! Tiden gick, Min vän kunde inte ha kvar dig, Och jag
var tvungen att hitta ett annat hem, Min vän tipsade om en kille, Som hade träffat dig några
gånger, Hon sa att du hade klickat med han och han var så förtjust i dig. Jag var tvungen att
försöka lita på en människa, När det dessutom är 3 stycken som pratar gott om denna person.
Vips, Så var du borta, Ännu en gång räcker jag över dig till en annan, Men denna gången var
du inte MIN. Ett halvår senare hörde jag att du fick valpar, Jag ringde miljökontoret och
till slut fick jag dig tillbaka, Du var så liten, Bara skinn och ben, Du var stressad, Orolig,
Rädd, Gjorde utfall, Kunde inte lämnas ensam, Vaknade varge gång jag ställde mig upp från en
stol, Du var förvirrad, Okontaktbar, Och ibland helt "borta" I din egna lilla värld, Det var
som att du inte var "med oss andra" Jag har verkligen kämpat Mira, Men jag kan inte ge dig det
DU behöver, Jag klarar heller inte av att ge dig till en främmande person igen, Heller inte för
ditt bästa, Din oro. Jag tänker, Om jag skulle hafft kvar dig, Vad som skulle hända, Skulle
du någon dag kanske verkligen döda Lady ? Skulle du en dag kunna hugga mig ? Min oro och rädsla
är så enorm, Rädslan att du kanske ändå måste försvinna. Igår bet du Lady igen, När vi skulle
gå ut, Helt utan anledning, Lady blev så rädd att hon försökte fly, Min Lady, Glada fina
underbara, Självsäkra Lady, Blev rädd, Och flydde. Det skär i bröstet, Att det gick såhär,
Med dig, Du är bara ett år, Det är inte rättvist. Jag tänker på dom hundar som mattar och
hussar väljer att avliva för att rehablilitering kommer bli jobbig och påfrestande, Att dom
inte vill att hunden ska ha ont. Men vissa tror man alltid kan rädda ett djur, Som kanske har
psykiskt ont, Rädlsa, Oro. Stress drabbar även kroppen, Och en rehabilitering är väldigt
psykiskt påfresteande, Och en hund som är så instabil och har så många problem, Är väldigt
vek och känslig, En hund, kan må precis som en människa, psykiskt ont. Varför är det då så
farligare med en rehabilitering med en hund med ett brutet ben ? Än med en psykiskt instabil
hund som har ont i själen, Psyket är otroligt viktigt, Lyckan, Friheten. Det jag menar är att
en hund kan lida lika mycket psykiskt som fysiskt, Att en hund med ett brutet ben springer på
en äng, Kan lika gärna jämnföras med en hund som har så ont av rädsla och är så rädd som springer
på en äng, Vad är värst ? Att se sin hund, Orolig, Stressad, olycklig, förvirrad ? En än hund
med ett gipsat ben springer på en äng ? Vad känns egentligen i hjärtat då ?



Jag gjorde en lista igår. Gumman, Om för och nackdelarna, Listan gick såhär.

Nackdelar:

Tar ALL tid
Jag kan INTE lämna hon ensam hemma
Jag kan INTE åka ner till småland
Hon gör utfall
Hon blossar upp sig och "försvinner" ute
Hon ser "spöken"
Hon har bitit Lady och Molly, Och inte en gång
Hon är orolig och stressad
Okontaktbar i vissa lägen
Kan INTE vara bland katter och barn
Får panik i bilen
Kissar/Bajsar inne
OTRYGG i sig själv, Förvirrad och rädd

Fördelar:

Hon är underbar då hon är lugn
Hon är ett år och går att träna


Hur jag tänker i den här situationen:

Jag älskar henne så, Sorgen och saknaden kommer bli svår

Att jag inte vill förlora henne

Ångest, Skuldkänslor, Att jag vill kämpa


Hur mår/ Är jag själv i situationen ?:

Orolig, Stressad, Trött, Energie lös

Jag är inte lycklig och fri


Hur livet skulle se ut med Mira:

Kan aldrig följa med till Småland

Kommer aldrig kunna åka bil

Kommer inte kunna gå på kurs med Lady

Kommer inte kunna ge tiden för Lady

Jag skulle vara i stress och oro hela tiden

Skulle inte kunna vara fri och lycklig

Skulle inte kunna åka på resa/Gå ut och äta/Vara borta hoss familj på julafton/
Ha kalas/ Träffa vänner/ Campa med Lady/ Och mycket mer.


Under dom här 4 dagarna har jag hafft det helt underbart med dig och gett dig
allt det du vill ha, Och mycket mer, Igår, Så var det BARA du och jag, Fredrik
fick ta hand om Lady, Jag insåg en sak, Om jag skulle kämpat med dig skulle jag
svikit Lady, Och att jag aldrig skulle kunna ha tid för henne. Det är så mycket.
Jag älskar dig så, Jag har sån ångest, Sånna skuldkänslor, Och har verkligen börjat
känna sånt HAT imot mig själv, Jag HATAR mig själv, För att jag inte kan rädda dig.
Men vad har jag för VAL ? Ska jag, 19 år, Sitta isolerad från världen, Offra allt,
Till och med mig själv, För att rädd dig ? Du mår ju heller inte bra, Din oro, Din
stress, Som syns tydligt, Du har sån mjäll, Din förvirring, Om jag hade varit i ditt
skinn, Hade jag varit så otroligt tacksam, Att få den där sprutan, Och verkligen för
första gången i mitt liv, Få vara LUGN, Utan rädlsa, Utan stress, Utan oro. Det var
inte lätt för dig, Även fast JAG var den enda du var trygg med, Var du aldrig trygg
i dig själv, Du har alltid, Sen du varit valp, Varit lite i din egna värld. Mira,
Det är 9 timmar kvar, Jag har med dig, Och smärtan är ENORM, Jag älskar dig så.
Frågan kommer alltid upp, Gör jag rätt ? Tänk om jag vänder om hoss veterinären
och rymmer med dig ? Ska jag försöka en gång till ? Men då kommer tanken upp. Vad
har jag för val ? Ska jag offra Lady ? Min relation till Fredrik ? Hela mitt liv ?
Min chans till all bli lycklig ? Ska jag behöva vara olycklig, Känna oro för dig,
Lady, Molly, Mig själv, Vara stressad, Trött, Inte kunna göra någonting, Än att
alltid hålla ögonen på dig ? Det var någon som sa till mig, (Du ska alltid tänka
på din egen lycka, Du kan inte ge någon annan någon lycka, Om du inte är lycklig
själv) Att vara orolig, Stressad, Förvirrad, Gör ingen person lycklig. Varken
människa eller djur, En människa kan tänka givetvis, Men det kan inte du, Du
ÄR stressad, Orolig och förvirrad, Men vet inte hur du ska göra för bli av med
det, Och istället gör du utfall mot allting, Till och med din familj. Jag gråter
och gråter, Detta är inget jag VILL, Och det är självklart jag kommer undra om
jag verkligen gjorde rätt, Och att jag kommer ångra mig. Det skulle vara konstigt
om man inte kännde så. Man köper inte ett djur för att man ska hata det. Det är
självklart att det är svårt att släppa nån man älskar.

Min mamma, När hon skulle avliva Simba, Kännde sån ångest och undra om det var rätt.
Men då tänkte hon (Vad har jag för val?) Ska jag ha ett hem där en katt far runt och
kissar på gardiner/sängar/kuddar/te kokare/ allt. Vill inte jag ha ett friskt och fräscht
hem ? Orkar jag torka kiss hela dagarna ? Skrubba och skrubba ? Att riskera att mina andra
katter tar efter ? Det är samma med dig Mira, Molly, Och Lady tar efter dig. Och det är INTE
ditt fel !!!! Ingenting har varit ditt fel, Du hade varit världens bästa vakthund på en soptipp
eller ett lager. Du är så otroligt underbar gumman, Men det GÅR inte, Hur mycket jag än har
kämpat, Och beställd och avbokat tider, Om jag hela tiden ska tänka (Men bara en vecka till,
Bara en månad till, Bara en sissta gång) Vad kommer hända då ? Ingenting, Om jag aldrig ska
sluta kämpa, Kommer jag få kampas med detta hela tiden, Och då man satt sitt ord på (Om det
inte fungerar måste hon somna in) Och inte håller det, Bara för att man är människa, Och endast
tänker på hur mycket man älskar en hund. Du har inget samvete eller tänker inte som vi. Du
kommer inte titta ner från himmlen och säga (Hur kunde du ? Jag hatar dig) Det kommer du inte.
Du kommer tycka att denna hemska värld, Fylld av rädsla, Oro och stress kommer bli så skön
att komma ifrån. Förlåt gumman, Jag älskar dig så, Och har sån ångest. Men det är för DITT
bästa !!!! Jag älskar dig, Och kommer ALDRIG glömma dig, Tack, För allt du lärt mig. Min
underbara, Vackra, Tokiga Mira, Förevigt kommer du ha en stor plats i mitt hjärta.



Min underbara Mira, Må du nu få frid

Jag läste i Cesars Millans bok som jag har här hemma och där står det (Min personliga åsikt är att en hund, Även om det gäller en hund i den röda zonen, Inte ska behöva avlivas utan alla vägar till rehabilitering och omplacering är prövade. Det finns alldeles för få djurhem och bristningsgränsen och de saknar alltid pengar. De engagerade och hängivna människor som driver de här djuhemmen delar min åsikt om att inte utdöma dödsstraff åt ett djur eftersom det varken kan ha "moralisk" insikt om eller eget ansvar för sina handlingar. Vi bör inte döma hundar till döden för att de har blivit monster som deras ägare har gjort dem till, Och som de aldrig blivit av sig själva)

Jag blev så inspirerad att jag får som en känsla av att det inte är helt omöjligt att fixa Mira, Jag har skickat två mejl till Cesar Millan nu och hoppas att han svarar på dom så vi se. Som ni ser i kommentarerna så har Mira ÅTER igen kommit tillbaka, Dessutom från en rehabiliterare. Men ska försöka kämpa på mer och samtidigt leta en expert så jag får hjälp. Jag ger inte upp så lätt, När man inte har nått val och gett upp all hopp och får bara för sig att läsa en bok sen att den kan ge en sån styrka/energie och hopp igen, Jag fattar inte alls, Tänk vad en bok kan göra, Tänk vad desa otroligt smarta orden kan ändra helt riktning, Och man insér också att det är rätt, Att det Cesar har rätt, Han övertygar så otroligt lätt.

(Om du läser detta Therese och inte ville lägga dig i Mira för att DU har dina åsikter så behöver du inte sätta pekfingrarna och börja skriva då våra konversationer aldrig har något gemensamt med varann)

Jag har bestämt mig nu för att försöka omplacera Mira igen, Det är så svårt att komma på rätt beslut när man inte vet om det ena eller det andra är det bästa för henne. Jag har mycket stöd när det gäller Mira och vissa förstår varför jag har sånt beslut ångest, Det är ju en levande varelse det handlar om, Och att jag tvekar tycker jag inte är alls konstigt, För det är inte lätt. Min livssituation är inte rätt för Mira, Inte som jag lever nu och i och med att jag har Lady och Molly också, Troligen så verkar hon inte komma så bra överrens med tikar, Och det är dumt att sitta och chansa på om det kommer bli mer bråk också. Den här månaden har varit väldigt jobbig, Mira är väldigt dominant men ändå samtidigt väldigt vek, Hon har naffsat till Lady 4 ggr och Molly 3 ggr nu. Ang släd turen, Det var en jätte dum idé, Men ingen verkar förstå när jag säger (att jag hade jätte koll på dom) Jag stoppade ju trots allt åkturen och bestämde mig för att gå INNAN något skulle kunna hända. Mira har ju sina problem, Och behöver komma till nån som har kunskap och ett hem utan barn/katt och tikar. Hanar ska nog gå bra faktiskt, Då hon har bott med två andra hanar (en av dom är Ladys bror) Jag har kämpat så nu, Och jag måste insé att JAG inte kan ge det hon behöver, För hon behöver ju det lilla extra damen min. Och nu får vi helt enkelt se om någon kan och vill ta sig an Mira, Annars är det bäst att hon får somna, Både för Lady och Molly och för min egen säkerhet. Och sen vet jag ju vart hon är, Och att hon har det bra. Men inge mera negativa tankar nu, Nu ska jag försöka hitta det perfekta hemmet till lilla Mira, Det förtjänar hon, gumman

Idag har faktiskt vovvarna och jag varit helt sega, Vi har spenderat nästan hela dagen i soffan Men vovvarna klagade inte, Förutom att ena hunden vill gosa när den andre gör det Lady och Mira kan faktiskt ligga i soffan tillsammans, Men ibland blir det bråk, Idag då vi skulle förbereda maten (Fredrik och jag var i köket och vovvarna i vardags rummet) Så vart det lite gräl där mellan vovvarna. Lady och Molly äter i köket och Mira i vardags rummet, Allt för att "slippa undan" ifall det blir bråk. Och Lady får ALLTID maten först, Sen Molly och sen Mira, Så duktiga är vi iaf Imorgon hade jag tänkt ta lite bilder på vovvarna ute, Det har bara blivit "inne" bilder nu på sissta tiden. Nej, Nu ska vi lägga oss i soffan och se en film, Och sen blir det en kiss paus för vovvarna och sen troligen läggdags