Isis & Deus

Var ute med Deus i mörkret och ser att en tant med en golden retriever går emot oss. Viker av en bit in på en gräsmatta och börjar prassla med godispåsen för att Deus inte ska börja skälla. Då stannar tanten och frågar mig om det är en golden jag har. Näe säger jag, det är en vit herdehund.

Deus sätter igång och börjar skälla och jag håller handen om nosen på honom för att ha en chans att höra vad tanten säger. Hon börjar fråga saker om Deus och jag berättar att han är osäker på andra hundar. Då säger hon -men du vet väl vad du ska göra då?
Jag -ja jo tänker du på något speciellt?
Hon- jo du ska låta han hoppa upp på stenar och balansera på stockar i skogen.
Jag- ja men det brukar han göra, men så gör vi en del annat också..
Hon- ja för det har jag gjort med min golden som var osäker.
Jag- mm men han var värre förr. nu är det bättre.
Hon- ja du ser, det fungerar ju!

Sen när vi skilts åt så kunde jag inte låta bli att dra lite på munnen. Man är ju van att få goda råd i allt från diverse halsband till att slänga han på rygg så detta var ju en ny grej. Det söta var ju att hon ville så väl och att hon var så övertygad att hoppa på stenar var botet mot allt ont. (kanske lite överdrivet men det kändes så)

Tror jag har fått så mycket "goda råd" under min tid som hundägare att jag kan skriva bok snart.