Fiskepojken

Snart är det åter igen slut på säsongen igen. Isarna har lagt sig på småsjöar och tjärnar. De större sjöarna ligger fortfarande öppna men de klämmer ur sig de sista varmgraderna i ytvattnet snabbt bara det blir kalla nätter. Inför den gångna helgen så var det lite tveksamt om det skulle funka att fiska men med en varm fredagsnatt så blev allt möjligt. Det blev fiske lördag och söndag. Vi är långt inne i November, varje tur är en bonustur.

Lördag:

Jag var otroligt sugen på att testa Ljusnan en gång till detta år. Dels så tänkte jag att det kunde vara bra fiske men valet föll på Ljusnan av den anledning att isen säkerligen inte hade fått fäste. Jag och Anders fick våra aningar bekräftade när vi klev ur bilen vid sjösättningen. 0,1% is. Det är bra. Vägen över skogen var istället helt blank av is med grusbilen hade gjort sitt jobb, annars vette tusan om vi tagit oss hela vägen fram.

Tillslut satt vi där med varsin kaffemugg i handen och två spön i spöhållarna. Ena med paravan och det andra med flöte. Båda riggade med fin betesfisk. Vi körde över stora bytesstim och branta branter men inget hände. Vi lyckades få två hugg på denna fantastiska plats men båda fiskarna släppte. Vi testade lite tailbeten men det högg inte.

Vi började tillslut prata om att byta ställe och efter flera tröga timmar så släppte vi stoltheten och flyttade oss. Det är lätt hänt att man sitter i båten och säger:
- Det måste hugga här, det är så fint.
Det tar en stund att inse att det faktiskt inte kommer att hugga.

Vi körde uppströms och ut på stora sjön. Vi sökte upp en djupbrant i anslutning till själva älvfåran och började fiska. Det tog inte lång stund innan det dök upp lite fisk på lodet och även på ytan. Det var härligt att se en så stor sjö vara helt spegelblank. När jag såg mig omkring i omgivningen så var det plötsligt något som fattades. Det tog inte lång stund för ögonen att signalera hjärnan som snabbt räknade ut att ett flöte var borta och levererade informationen vidare så att munnen öppnade sig och sa:

- Flötet är nog borta.

Anders tog spöt och satte in ett ordentligt mothugg, och ett till för säkerhets skull. Fisken satt.
Det blev en ganska tuff kamp. Fisken gjorde årets rusning när den närmade sig båten och den blixtrade till ett par gånger till innan den gav upp. Till båten kom en fisk med enorm skalle och en ganska smal kropp. Vi plockade upp den. Riktigt härlig avslutning då det varit så trögt innan. Fisken vägde 7,5kg och hade en längd av 115cm.

En trevlig dag som fick ett bra slut längs en ny brant.

Söndag:

Denna dag gick till Voxnansystemet. Den halvsoliga lördagen hade bytts ut mot en regnig söndag och tur var väl det, annars hade vi inte tagit oss ut lika lätt. Den is som tidigare hade lagt sig på Voxnan var nu helt borta och det var bara att köra överallt. Ola och jag hade bestämt långt tidigare att vi skulle ut. Samma Anders från dagen innan hakade på så vi blev tre gäddgalningar i samma båt.

Fisket var skapligt till en början. Visserligen började vi med att tappa några fiskar innan jag lyckades lura en på 5,5kg. Det högg med jämna mellanrum och tillslut lyckades Ola kroka en rackare. Vi lyfte upp en stark och fin fisk på 6,3kg en stund senare. Samtidigt hade Anders en fisk på som släppte. Jag tror vi tappade 5 fiskar och fick två denna dag. Plötsligt dog fisket helt. Vi nätte flera timmar på slutet och allt vi lyckades kroka var en stock.

En av två fiskar denna dag. 5,5kg. Ingen jätte men näst störst denna tur.

Ola fick den största. 6,3kg.

Nästa fisketur kan bli till våren men i skrivande stund så är det ganska varmt ute. Väderfolket säger att det blir en blåsig helg och jag tror att detta kan ha varit den sista svängen. Jag säger aldrig aldrig dock.

/joel