Det är så konstigt! Här hemma går jag runt och tänker på hur roligt det ska bli med lilla Iris och hur mycket jag längtar efter henne. Om hur hon och Lina ska bli bästisar och alla ska vara lyckliga.

Samtidigt visste jag att i dag var dagen då lilla Alice avlivades. En hund jag aldrig kommer att få träffa men som jag kände att jag fick en relation till. Vars matte jag heller aldrig träffat men som jag bryr mig om och längtar efter att få ge en tröstkram efter vår gemensamma tid här på my.opera. Hur kan jag vara glad när hon är så ledsen? Samtidigt får det mig att tänka på att Lina inte kommer att leva för evigt och i dag har jag kramat lilla Linan lite extra.

Om inte det var nog så läste jag på Sandras blogg att hennes hund Ruz fått somna in i går till följd av att han blivit påkörd av en bil. Även det en hund som jag trodde att jag skulle få klappa någon dag någon gång inom den närmsta framtiden. Jag höll på att trilla av stolen när jag läste det. Det fick liksom inte vara sant! Det kunde inte vara sant! Men det var det...

Sist men inte minst så lämnade Tessans hund Sasha jordelivet i måndags och somnade för evigt. Även om det gör ont bara att tänka på det så önskar jag att Lina också får leva länge och dö så lugnt som Sasha gjorde i sinom tid. Det var inte tid för Alice och Ruz just nu. Inte alls.

Jag tror aldrig att jag haft en sån enorm längtan efter att få träffa de andra "dobermannbloggarna" som nu. Önskat att vi bodde i tjotahejti hela bunten så vi hade kunnat träffas och bara vara. Utbytt hundhistorier och skrattat och gråtit lite om vartannat.

En stor kram till er och alla andra som nyligen förlorat sin fyrbenta vän.