Både jag och Emelie har mumlat på våra respektive bloggar om det jobbiga som hände härom veckan. Men jag har inte orkat skriva om det för att det var så jäkla knäppt.

Men så här var det; Emelie och Expo hade sovit hos och på morgonen åkte på en liten rastning av hundarna. Vi hade vatten med oss till hundarna men inga mängder då vi bara hade tänkt vara borta någon timme då jag skulle till min syster och sen på ett kalas lite senare. Planen var att hålla oss i rasthagen men då några tanter ville sitta där en stund med sina hundar så lämnade vi hagen och gick en sväng på en äng samt köpte varsin glass på ett ställe i närheten.

När hagen blev ledig igen gick vi in dit och då gjorde jag den jobbiga upptäckten att min bilnyckel inte längre låg i fickan! Suck och stön! Vi började leta överallt där vi gått och varit, dock var jag nästan helt säker på att det var i hagen den hamnat då det var där jag hade hoppat runt och sprungit som mest. Så vi letade, letade och letade där. När jag såg en hundägare komma gåendes så gick jag fram och sa som det var; vi har tappat en bilnyckel, är det ok om vi ockuperar hagen en stund till om du var på väg hit med din hund? Inga konstigheter och de två jag pratade med var jättesnälla. Så vi letade vidare bland gräset och brännässlorna.

När vi letat i kanske 30-40 min redan så tittar jag upp från letandet och ser hur en lös hund av "kamphundskaraktär" går inne i hagen. Frågar ägaren, han var i 50-60 årsåldern, som gick några meter bakom om det är en hane eller tik, får svaret att det är en hane och ber honom därför koppla sin hund och ropar till Emelie som är lite längre bort. Emelie greppar sin Expo och sätter koppel på honom samtidigt som hanen börjar styra stegen mot dem utan så mycket anstränging från husse att fånga in sin hund. När den får Expo i nosen så börjar den strutta lite tuffare och går långsamt rakt på dem. Emelie behåller lugnet men försöker nejja hunden och kastar sin tomma petflaska mot den. Den bryr sig inte nämnvärt. Till slut får Expo nog och drar till så de snurrar runt lite och hanen är mer eller mindre helt framme hos dem. Då tar husse sin hund.

Jag har stått och hållit i Lina och Iris under tiden och sett det hela från sidan och konstaterar att husse inte gjorde några ansträngingar att fånga hunden plus att hunden lyssnade väldigt dåligt på hans lama försök. Jag var lite irriterad över det hela men var så säker på att så fort jag dragit mitt "Ursäkta men vi har tappat en bilnyckel här i gräset, går det bra om du kommer tillbaka senare osv.." så skulle allt lösa sig. Men han flinar bara när jag börjar prata med honom och säger att han ska vara i hagen och går och sätter sig på en bänk som står i hagen.

Va? Var jag så otydlig? Så jag förklarar igen; Bilnyckel, hanhund, letat i en timme, kan du vara snäll och komma tillbaka, långt hem.... men näe, han flinar bara och säger att han ska vara i hagen. Jag lägger till en massa "snälla" och ber om ursäkt för att jag därmed lägger beslag på hagen men han bara flinar utan att röra sig från bänken. Jag blir så upprörd att jag börjar gråta. Men han bara flinar och säger åt mig att börja leta efter nyckeln då. Iris reagerar kraftfullt på att jag blir upprörd (Lina är med Expo och Emelie längre bort) och skäller och hoppar som en tok. Men han ska vara kvar, även om han inte kan släppa sin hund. Så jag lämnar över Iris till Emelie och tar upp letandet med tårarna forsande ner för kinderna. Jag förstår inte hur man kan vara så oförskämd.

Efter några minuter så ändrade han plötsligt taktik och börjar säga "Nu släpper jag min hund" upprepade gånger och låtsas liksom haka av kopplet men gör det aldrig. Jag försöker förklara igen och ställer bland annat frågan varför han gör så här och vad han vinner på det. Säger att jag inte förstår hur han kan vara så fräck. Men han skrattar bara och säger att jag måste ha blivit utsläppt från psyket. På alla frågor jag ställer får jag bara svaret att jag ska hålla käften och gå och leta efter min nyckel istället. Så med tårarna sprutande så går jag runt och sparkar i gräset. Återigen börjar han tjata om att han ska släppa sin hund och att vi kan knyta fast våra hundar i skogen och komma tillbaka och leta om det är så viktigt. För om våra hundar kommer i närheten av hans så kommer han att döda dem! På det sista reagerade jag ju och ryckte väl till eller nåt, för då blev han plötsligt otroligt taggad och sa upprepade gånger att han skulle döda hundarna.

Jag visste inte vad jag skulle göra. Här stod jag med en aggressiv man som hotade med att släppa sin hund och döda våra hundar. Så till slut sa jag till honom att nu ringer jag polisen. Han bara flinade igen och trodde väl att det var mitt motförsök till att skrämma honom. Men jag ringde. Under tiden som jag väntade på att bli kopplad så frågade jag vad hans hund var för ras men han låtsades inte höra trots att jag frågade upprepade gånger. Så till slut gav jag upp och gick bort en bit för att få prata ostört. När jag kom fram sa jag precis hur det var och innan jag ens kommit till slutet på min story så sa den snälla polisen "Vi skickar en bil".

Sa till mannen att jag hade ringt polisen och de skulle skicka en bil. Sa även att om de bad mig gå så skulle jag gladeligen göra det. Han svarade inte han bara flinade. Efter bara någon minut så började han om med sitt "Nu släpper jag hunden" och prat om att han skulle döda mina hundar. Så jag plockade upp mobilen igen och bad honom upprepa det han just hade sagt när jag filmade. Men då sa han typ "Ja, om dina hundar attackerar min så kommer jag att försvara den.." i samma ögonblick såg jag en pikétbuss köra föbi på stora vägen och slutade filma med orden "Nu kommer polisen". Men polisen körde bara förbi på vägen, jag trodde att det var för att de inte riktigt hittade men tvivlade inte på att det var till oss de var på väg. Mannen skrattade och sa att polisen kommer inte på såna här saker. Men ändå hann jag bara vända ryggen till så tog han sin hund, gick mot grinden och samtidigt som den stora polisbilen kom åkandes rakt över ängen mot rasthagen så försvann mannen runt kröken i motsatt riktning.

Så jag sa som det var till polisen och bad om ursäkt för att jag tog upp deras tid med detta trams men att jag inte visste vad jag skulle göra för att få slut på det. Poliserna var jättesnälla och sa att det var bra att jag hade ringt, frågade hur mannen och hans hund sett ut osv. Polisen är bäst.

Emelie, du är också bäst som hjälpte mig leta och var så gullig!