Jag gillar våra grannar. Ingen som är gnällig, alla är sams och säger hej. Jag vet vilka som bor i huset och skulle jag behöva hjälp med något så är jag inte rädd för att ringa på hos någon av grannarna. Mys-pys. Till och med hon som bodde i lägenheten över vår och som var rädd för Lina i början har alltid varit väldigt trevlig och väldigt vänlig i rädsla, nästan bett om ursäkt för den. Jag tror till och med att hon kommit över det mesta gällande just mina hundar då hon mot slutet kunde möta oss i trappan osv. Själv har jag ju såklart varit extra noga med hundarna i närheten av henne.

Men jag skriver "mot slutet" eftersom de flyttade nyss. Av en annan granne (vars son och Iris är lika gamla) fick jag höra att hon träffat den nya grannen som tydligen ska ha hund. Så roligt tänkte jag!

I dag mötte jag henne för första gången. Jag hade precis varit ute med hundarna och var bara några trappsteg från vår dörr när hon kom ner för trappan. Hon backade genast fort upp några steg igen och följande konversation utspelade sig mellan mig och nya granntanten;

Jag är livrädd för de där! och pekade på Lina och Iris som stod och såg trötta ut och undrade varför jag inte öppnade dörren och släppte in dem. Du har dem väl alltid kopplade? Ja i trappan här alltså.

Ja vad säger man..? Hundarna brukar få gå själva upp för trappan ibland men det är ju lätt att ändra på från och med nu. Självklart!

Ja, för jag är livrädd! Men va bra att jag mötte dig, det är jag som flyttat in där uppe. pekade uppåt för att sedan sträcka fram samma hand för att hälsa samtidigt som hon försökte hålla kroppen så långt ifrån oss som möjligt där hon stod några trappsteg upp. Vi tog i hand och jag presenterade mig och har tyvärr inget som helst minne av vad hon sa att hon hette. Ja, du förstår jag har en liten hund själv.

Så trevligt!

Ja, och han låter väldigt mycket men han är inte elak. Eftersom jag talar det språket hon just pratade tack vare Lina så vet jag att det är svenska för att "Jag har en hund som skäller och gör utfall" Men han kan inte gå i trappor för han har haft diskbråck.

Så tråkigt!

Ja, så jag kommer att vara livrädd när jag möter er i trappen när jag har med mig honom för dina hundar kan ju ta honom bara så där samtidigt som hon visade med ena handen ett gap som snabbt stängs.

All respekt för att folk är rädda för dobermann och hela en biten men där gick hon rakt in i min vägg för hur mycket jag fixade att lyssna på just där och då. Så jag sa bara uppgivet ...ja fast det gör de ju inte. samtidigt som jag sträckte min hand efter dörrhandtaget för att gå in.

Jag tror att hon kände att hon sagt lite för mycket för hon utbrast plötsligt Vad heter hundarna?

Halvvägs in i lägenheten redan pekade jag bakåt på flickorna och svarade Lina och Iris.

Jaha, är det två tikar?

Ja, hejdå. och stängde dörren bakom mig.

Så därför har jag döpt inlägget till del 1, jag är säker på att det blir fler delar nämligen. Jag är även säker på att nya grannen är jättesnäll och att hennes skällande hund också är det och kanske blev de jagade upp och ner för trappan i sitt gamla hus av ett gäng elaka rottweilers men hennes entré och öppningsrepliker hade kunnat vara bättre. Fortsättning följer med andra ord.