I dag har mina hundar fått extremt lite motion men det har jag tagit igen med att köpa saker åt dem. (Nu vet jag inte om man kan skämma bort hundar med grejjer istället för promenader men ändå...)

Jag har letat ÖVERALLT och jag hittar inte flickornas täcken! Billiga skittäcken har de ju haft men ändå, nu när jag inte hittar dem har de ju inga. Så jag och Iris gick till djuraffären i dag och köpte ett Hurtta. Ett för att de bara hade ett i storlek 60 som vi ville ha, jag får shoppa ett till på HUND2009 på söndag.

Ett tikskydd köpte jag också. Order från husse. Vi tror att Iris kanske ska löpa snart nämligen. Så nu har vi ett med ett litet fack för ett trosskydd eller dambinda. Känns lite märkligt att Iris och jag ska dela på grejjerna faktiskt...
Ett jätteben inhandlades. I efterhand kom jag på att jag borde ha köpt två jätteben för inga andra ben dög ju efter att det stora benet kommit innanför dörren.

När Lina hade det så var Iris otroligt olycklig och gjorde allt för att stjäla det. När Iris fick tag på det så pep Lina som om hennes hjärta höll på att brista. Jag försökte visa dem de andra benen vi hade hemma, men nej.. bara stora benet dög!

Jag köpte en leksak till Iris. En mjukispipis utan stoppning i. Får hon tag på en vadderad hundleksak så går allt bara ut på att slita ut allt ludd så fort som möjligt. Den o-vadderade hade inte ett dugg längre livslängd. Iris slet den i bitar ändå. Första delen lossande efter mindre än en minut och sen var hela mjukisen i smådelar/trådar efter inte många minuter till.

Jag slängde resterna av den i papperskorgen. Efter en liten stund stod Iris i köket och krafsade med tassen på luckan till soporna. När jag gick in i köket för att kolla vad hon gjorde så la hon sig snabbt ner och tittade på mig. Så blir det när man uppmuntrar hunden att krafsa med efterföljande liggmarkering.

Efter att ha sprungit tjejmilen i går så jobbade jag natt. När jag kom hem på morgonen så sov jag bara någon timme innan det var dags att vakna och skjutsa husse till Bromma flygplats. Med andra ord så har jag varit lite mossig i både skallen och kroppen i dag.

När vi lämnat av husse så stannade vi till på Bromma Zoomarknad. Iris fick följa med in. Tur var det för då uppmärksammade dobermann-Selmas matte Maja att vi var där och kom fram och pratade. Jag tror jag pratade lite osammanhängande men det är så kul att träffa Maja. Hon är så gullig och snäll och varje gång jag träffar henne så imponerar hon på mig. Iris var lite piggare på att handla än jag var, hon ville faktiskt ha allt! Vi köpte den största kampstocken i jute de hade och en 10-kilos påse med torrfoder. Bra att ha istället för hundgodis att belöna med.

Sen åkte vi hem där jag bara snabbt sprang in och hämtade träningsväskan och bytte jacka innan vi åkte vidare mot klubben via sushistället. Väl där var rastgården lika tom som appellplanen så därför började vi med att värma upp med att gå några varv i rastgården. Precis när vi var på väg att gå som kom det en kille med en schäfertik. Jag kände att hundarna var för pigga och "på" och jag för trött för att orka låta hundarna träffas så jag ropade till hussen och frågade om det gick bra att vi klev ut innan han klev in. Han väntade snällt precis utanför grinden vilket blev en bra grej för Lina att få öva på. Passera i koppel nära schäfer utan att skälla är alltid bra!

In på appellplan där jag åt min sushi och sen fortsatte träna bägge hundarna samtidigt. Varvade precis som sist att köra fjärrdirrigering "Lina sitt" samtidgt som jag sa "Iris ligg" osv. Iris är faktiskt duktigare på att lyssna på när jag säger till henne och göra rätt. Lina har lättare att lyssna även på Iris kommandon. Efter det la jag ena hunden ligg och övade sen på fritt följ i cirklar runt. Med Lina körde jag vändningar, starter och läggande under gång flera varv runt Iris som låg kvar på marken. Iris övade bara på starter och små korta inkallningar när det var hennes tur. Jättenöjd och glad blev jag då bägge hundarna kunde bra!

Flyttade bort till hindret och gjorde samma sak där. La Iris ca 1 m vid sidan av hindret och körde sen upprepade hopp med Lina. Fick lite bra stöning i träningen då en snäll rottis och en malle(?) kom och tränade också. Iris gjorde två försök att springa mot rottisen men vände tillbaka till mig efter halva vägen. Bra men inte tillräckligt bra. Tränade med bägge hundarna lösa i alla fall och det gick hur bra som helst. Ingen av mina hundar brydde sig om de två nykomlingarna under tiden vi tränade.

Passade även på att köra lite stå-i-pinnen-träning med Iris. Tränade Lina riktigt nära Iris där hon satt fast i pinnen så jag kunde belöna så for hon var tyst och la sig ner. Hon kan om hon vill.

Hade ju med mig den nya kampstocken och Iris tvekade inte på vad den var till för. Vi kampade som tokar! Flera gånger var Iris nära att klippa mina fingrar när jag inte höll ordentligt.

När det var dags att gå hörde jag att någon sköt på skjutbanan i närheten. Stoppade därför in Lina i bilen och sen gick jag, Iris och kampstocken bort till skjutbanan. Iris fick gå lös på den lilla vägen dit så att inte jag skulle rycka till eller påverka i kopplet.

Väl på plats höll skytten tydligen på att utvärdera sig själv eller ladda om för det tog en stund innan det pangade igen. Men när det gjorde det var jag helt oförberedd och hade Iris sittande med ryggen mot ljudet ett par meter från mig. Det var först när skott nummer två hade avlossats som jag hade hunnit få igång kampandet med henne men Iris var helt oberörd och reagerade inte alls så det spelade ingen roll. Sen kampade och kampade och kampade vi under tiden han sköt. Mot slutet övade vi på att Iris skulle sitta och jag backade 5 meter och så fick hon vänta på varsågod innan hon fick kampa igen. Körde åt bägge hållen, dvs att Iris sprang både mot och ifrån skotten, plus att många skott avlossades under tiden hon satt och väntade på varsågod. Till slut tröttnade jag och vi gick tillbaka till bilen.

Innan vi åkte hem gick vi faktiskt tillbaka till rasthagen, återigen bara jag och Iris. Det var några lämpliga hundar i lämplig storlek som var där och Iris behöver träffa lite hundar som får göra som de vill i rastgården. När vi skulle gå in genom grinden kom t ex två hundar kutandes och ställde sig dikt an grinden och husse/matte var kanske 50 m därifrån? (Sånt får inte mina hundar göra.) Två tikar var det och Iris tyckte de var lite jobbiga i början men hon följde utan problem med mig när hon hade löst hundsnacket med de andra hundarna. Fler hundar var i hagen men dem kollade Iris bara nyfiket efter då de precis som hon höll sig till sin matte och husse. Iris fick beröm av en husse att hon var så följsam med mig. Sånt gillar vi att höra!

Jag passade på att gå ikapp dem med de två framfusiga hundarna, visade sig att jag faktiskt träffat dem innan på Gärdet. Bra människor och det blev bra träning för Iris.

Sen åkte vi hemåt! Stannade till på den lokala hundaffären och kunde inte låta bli att köpa två halsband och lite ben. Nu är det väldigt tyst i lägenheten kan jag lova!

På Häromi kan man köpa mycket hundgrejjer. Bland annat skyltar/dekaler. Mina favoriter; ...men du är hjärtligt välkommen hem till oss!
Skit samma vilken ras det är, de är snygga, de jagar rosetter och det är huvudsaken!
Ja, de kan vara läskiga de små krypen!

Jag satt i soffan i går och tittade lite på Hundcoachen. Jag var inte så imponerad som jag antagligen borde ha varit, förutom över en sak; en hundbädd!

Startade en liten tråd på vovve.net och frågade var man kunde få tag på en sån liten skatt. Visade sig att det var en bia-bädd!

Bia Cottage är den riktiga hundkojan för placering i finrummet om man så önskar. Mysigare än så här har hunden aldrig haft det. Bia Cottage finns i storlekarna 60 x 70 cm och 70 x 85 cm, med färgerna blå/svart, röd/svart och gul/svart.

Lina mumlade att hon ville ha en sån, så jag sa att hon får väl önska sig en i julklapp då...

I februari efterfrågade jag i ett inlägg efter tips på bra kamptrasor. Sören länkade till denna som jag köpte. Så vad tyckte Lina? Det ska jag både berätta och visa för er!

För dagen innan Linas operation, dvs i onsdags, så kom husse hem från jobbet precis när jag och Lina var på väg ut för att trötta ut henne lite inför den stundande stora händelsen. Han kände för att följa med ut i vårsolen så tillsammans åkte vi först till BK och övade lite där. (Det är nu kamptrasan kommer in i bilden) För jag använder trasan med stor framgång för att belöna lilla Linan och hon älskar den! Den är snudd på omöjligt att få ut den ur munnen på henne när hon väl hänger fast i den! Magnus fotade både när vi tränade och när vi lekte med trasan.

Efter att vi övat på BK samt tagit en kort övningspromenad längs ett staket nära vägen i "inte jaga bilar"syfte (som också gick utmärkt tack ska ni ha!) så åkte vi ut till Gåshaga för att kolla lite hur det ser ut där. Vi köpte glass och Lina blev utskälld av en mops. Den skällde hela tiden, Lina svarade med några väl valda skall. Skillnad; Lina störde nog hela kvarteret, mopsen hördes inte på 10 meters avstånd där den grymtade av ilska... Kan man få en dobermann med mopsljud i tack?

Efter det gick vi tillbaka mot bilen då en snäll figur dök upp från ingenstans och ville prata dobermann! Hurra! Snälla figuren hette Anna och berättade att hon hade en egen och att den fanns i en bil inte långt från oss. "Vill ni hälsa på den?" (Kan man säga nej till sånt?) Det visade sig vara en ung, snygg duracellkaninsflicka och vovvarna skällde på varandra omoget mycket! Lina viftade lika mycket på svansen som hon skällde så de fick hälsa på varandra på en gräsplätt i närheten. Hade äldre dam med noll erfarenhet av dobermann och liten knähund kommit gående just då hade hon plockat upp sin hund och sprungit för allt vad kjolen höll, för detta var ett möte med fart, ljudeffekter och blod! Oh my!

När de rumlat runt som två tokar en stund så sa jag "Lina här" inte ens högt och hon kom! Braaaaa, duktig! Efter det försökte jag få Lina att sitta men fröken duracell (som hette Isa) hade andra planer, hon ville brottas mera! (Vid detta laget blödde hon ur nosen!) Så Lina kunde inte sitta just då och med störningen av Isa i rumpan så är Lina ändå med beröm godkänd. Så fort Isas husse fångat in henne la sig Lina ner på gräsmattan. Braaaaa, duktig!

Denna hund är den bästa vi mött på länge om jag ska tänka i tränings/störningstermer! Så det var mycket passande att de ville träffa oss igen!

Klicka på bilden när Lina håller i kamptrasan och jag petar på hennes tänder för att se fler bilder från dagen!