I vanliga fall brukar husse inte vara så där jättesugen att följa med på hundträning när han är ledig men nu plötsligt så vill ha följa med ofta och det är rätt uppenbart varför. Jag tycker ju så klart att det är jättekul när han följer med och det är rätt skönt ockå då han håller den hund som inte tränas för tillfället sällskap. Dessutom tar han bilder och kan vara förare åt ena hunden när vi övar på platsliggning.
.
Jag tränade läggande under gång med Iris, såg på bilderna som togs att hon lägger ner framdelen först. Är inte riktigt säker på att jag vill ha det så, ner med rumpan först trodde jag att det skulle vara. Får vi bara upp lite fart i momentet så spelar det kanske ingen roll? Efter det körde jag lite rutan med Lina. Det går, men det går långsamt. Alltså hon är långsam, hon lufsar ut till rutan och går runt och nosar lite... kollar lite... sen kanske, kankse hon kollar upp och tittar på mig och verkar komma ihåg att just det, vi höll ju på med något här matte och jag. Jag kan inte annat än att skratta åt min lilla Lina som gör precis som hon vill om hon ens vill. Men vi fortsätter att kämpa på!
.
Sa till husse att jag banne mig skulle testa med Iris också. Efter tre skick till rutan hade jag en hund som sprang ut och ställde sig pang mitt i! Det var bara att börja öka avstånd och skicka från olika håll för att se om hon verkligen fattat och det hade hon! Tvingade upp husse från soliga bänken för att ta en serie bilder och nedan ser ni resultatet. Ut med hög fart (en snabb koll på fotografen) rundar en kon och ställer sig mitt i rutan och sen kommer boll-belöningen. Iris kan nu alla moment i lydnadsklass ett och i och med detta klarar hon nu alla moment i lydnasklass två förutom en platsliggning med dold förare. Lina ligger efter då hon inte apporterar eller klarar rutan ännu. Så nu ska jag börja finslipa med Iris så att momenten blir tävlingsmässiga antar jag. (För momenten i lydnadsklass tre kan jag inte själv ännu.) När vi kom hem upptäckte jag att en sak jag börjat med nu på senare tid fastnat på bild. På den kursen vi går jag och Iris har nämligen instruktörerna förbjudit oss att luta oss över våra hundar när vi kallar på dem eller de kommer mot oss. Detta då en människa som hukar sig sänder ut en hotsignal enligt hudens perspektiv. Detta har ju givetvis fått mig att tänka Aha, då måste jag lära Iris att alltid komma till mig hur mycket jag än "hotar" med kroppen och stirrar följaktligen rakt på henne och böjer mig fram vid alla inkallningar och avlämnanden nu för tiden. Train hard, fight easy.
.