Jag är en matte med dålig karaktär. Nu när det är höstigt, grått och blåsigt ute så vill jag inte gå ut! I dag tänkte jag först åka ut till klubben men sen tog den dåliga karaktären över och vi rörde oss inte ur fläcken. När det dåliga samvetet, som brukar ligga tätt efter den dåliga karaktären, hann ifatt mig så la jag ett spår här hemma. Rätt genom parken och upp i lilla skogen. Efter att ha lagt spåret övertalade jag husse att ta ena hunden och så gick vi vår lilla vanliga sväng runt kvarteret.

Efter kvartersrundan så fick Iris gå sitt spår som hade legat i 30 minuter eller så bara. Iris spårade men hon gjorde andra saker också. Till slut blev jag sur och sa "SPÅÅÅÅR!!" med arg röst, då passade det plötsligt att lyda och hon satte nosen i backen och gjorde bara det. Jag hade gått över lite berghällar och hon gick nästan exakt i mina spår, hurra! Hade lagt ut fyra proffspinnar och för första gången hade någon tagit den sista. Så jag stod och var förvirrad ett bra tag innan jag fattade att det blir inget mer nu och kastade bollen till henne som belöning. Iris var duktig men det blev konstigt kan man säga.

När vi gick hemåt så kopplade jag loss henne och körde fritt följ med lite vändningar och så fram till vår dörr. Promenad, spår och lydnad, 3 in 1.

Väl inne fick jag ett ryck och ville gömma lilla hundens ben. (Som i benet från Iris lilla mjukishund) Husse har nämligen berättat hur han har börjat gömma det på svårare ställen och Iris har hittat det ändå. Tvungen att prova!

Jag förklarar lite mer ingående nu så att alla är med på vad som händer här; Eftersom vi använder hela lägenheten att gömma i så ville jag slippa filma för att kunna vara med och kolla när hon letade. Oftast brukar det innebära att jag står i hallen och kikar därifrån. Husse satt med sin dator vid köksbordet så därför satte jag videokameran i händerna på honom och gömde lilla benet i ett köksskåp. Jag har bara gömt benet där hon har kunnat ta den själv så jag ville se hur hon skulle göra när hon hittade (om hon hittade!).

Iris letar helt självständigt än så länge och jag säger bara "leta" som startkommando, efter det pratar jag inte mer med henne. Däremot är det inte ovanligt att jag pratar med husse under tiden, det hör man även på filmen. Iris ska inte bry sig om det och gör det inte heller.

Hela söket tog många långa minuter och för att inte man ska somna av tristess så har jag klippt ihop de bitarna där hon hon befinner sig i köket och dessutom speedat upp filmen tills det ögonblick hon får lilla benet i nosen och det som händer sedan.

Att Iris går ut ur köket efter att hon fattat att "här är det" beror på att Lina skällde på något så hon går ut för att kolla vad men ångrar sig och kommer tillbaka istället. Bra störning! Med lite mer träning på burkbanan och fortsatt ökad svårighetsgrad på rumssöket så tror jag snart att jag kan börja lära in ett ämne istället!

Tittade in på uppfödar-Evas blogg i dag och blev så glad när jag hittade bilder på Iris "rosa" syster! Henne har jag inte sett på jättelänge och på bilderna ser hon så fin ut!

Det verkar som om hon har det bra hos sin nya matte och hennes nya namn är Linis. Hoppas att vi får chans att träffas!