Som hundägare i allmänhet och dobermannägare i synnerhet så går jag ibland runt och oroar mig. "Tänk om alla är rädda för mina hundar?" eller "Tänk om Lina skäller på den där hunden nu, kommer alla att tro att hon är farlig då?" Särskilt om vi är på stan eller bland mycket folk kan sådana tankar poppa upp i skallen. Mitt mognare och mer stabila jag inser att jag ska sluta oroa mig över saker jag i alla fall inte kan göra något åt.

Men så finns det en sak till jag oroar mig för; Hundbajset. Allt hundbajs som inte plockats upp av lata hundägare i en radie av hundra meter (minst!) från huset där vi bor, jag känner samma "Tänk om någon tror att det där är mina och hundar och jag som lämnat där?" varje gång. Spelar ingen roll om högen är liten eller stor, det kan ju ha stått en tant i något fönster som trodde sig se att min hund just kom därifrån och sen ser en hög med bajs där!

Kan ju säga att jag alltid plockar upp efter hundarna om vi inte befinner oss i skogen eller där ingen människa går. Men här där jag bor så är det långt till sådana ställen och därför plockar jag upp om hundarna så kliver in i gräs som når mig till midjan så jag knappt hittar bajset efteråt.

Jag har levt på hoppet att jag nu bott här så länge att alla tanter i alla fönster har fattat att jag är en hundägare som plockar upp efter mig men ändå har jag inte riktigt kunnat sluta oroa mig.

Lina och jag hade varit på promenad och på vägen tillbaka hem så mötte vi farbrorn som sköter rabatterna och sopar, fixar, donar här i föreningen. Jag brukar säga hej när jag ser honom och det gör jag ju rätt ofta eftersom jag är ute med hundarna och han är ute och fixar. Jag hälsade som vanligt och följande konversation utspelade sig;

-Är det din hund? (Har han guldfiskminne eller, vi ses ju fasen jämt och ständigt!?)
-Ja, det är min hund.
-Är det här från din hund? sa han då och pekade på en hög på gräset där han krattade.
-Nej, jag plockar alltid upp efter mina hundar! svarade jag så fort och så överdrivet att jag lät precis så skyldig som jag bävat att folk ska tro att jag är.
-Ok, för jag är trött på att plocka upp sånt här, sa han.

Men faaasen också! Om han tror att jag inte plockar upp då tror ju säkert ALLA det! Oh no!!

Gick med tunga steg mot porten och grävde i fickan efter nyckeln till dörren. Där låg det nya 50-packet med rosa bajspåsar som jag hade köpt samma dag. Ville nästan vända och springa tillbaka och trycka upp dem under näsan på honom bara för att visa att jag minsann hade 52 bajspåsar i fickan jag!

Nu när oron har fått vatten på sin kvarn så kan ni räkna med att jag ska hålla koll och stå i fönstret och vara bajspolis så fort jag ser skymten av en hund här i kvarteret! Ve den som åter sin jack russel bajsa utanför mitt hus utan att plocka upp på min fönstervakt!