Nu har vi kommit hem från dobermannträffen nere i Göteborgstrakterna!

Jag och Emelie åkte ner redan i fredags med våra hundar. Vi hade inga direkta planer på var vi skulle slå upp våra små budgettält men det slutade med att vi hittade en liten fotbollsplan mitt i en skog där vi campade första natten. I samma ögonblick som vi fått upp båda tälten hade det blivit kolmörkt, kallt och jag insåg att Iris aldrig sovit i tält och hade noll koll. Men hon tassade in i det kolsvarta tältet utan problem. Däremot att lägga sig ner och sova där inne var det värre med. Så det tog en stund innan jag fick henne att fatta att det var vår sovplats och att bästa stället att sova på var med matte i hennes sovsäck. När hon väl fattat det så låg hon still och hade det hur bra som helst. Lina slog jag in i ett påslakan, en filt och några tjocka tröjor. Det var nämligen skitkallt och jag är säker på att temperaturen var nere på nollan. Jag sov dåligt hela natten men slumrade till någon timme bara för att vakna vid 2-tiden och inse att Lina rört på sig och att täcket åkt av henne. Hon låg i en stenhård liten kringla och skakade! Hon var så kall lilla Lina! Hon fick byta plats med Iris och det krävdes ingen övertalning alls att komma och lägga sig i sovsäcken med mig. Efter det kunde jag ju inte sova för att jag var orolig att Iris skulle hamna i samma kalla situation. Vid 4-tiden kom jag på att om jag öppnade sovsäcken vid fotänden så kunde Iris ligga där nere!

En person och två dobermann får plats i en sovsäck.

Nästa morgon åkte vi till ridklubben där vi skulle hålla till på träffen. Lite soligt blev det och Bea hade gjort jättefina små välkomstpresenter till alla. Kul tävling blev det också och ingen mindre än "Bertil" var det som var domare. Iris och jag var med i valpklassen. Reglerna för tävlingen var så generösa att jag bestämde mig för att bara belöna och ha kul även med Lina. Det enda jag vill klaga på gällande tävlingen var att jag och Iris fick minuspoäng för att vi bägge skulle ha hoppat över hindret, jag sprang bredvid! Mest imponerad var jag över Annika och Cobra. Cobra var väl den enda hunden som klarade båda de två momenten hopp och apportering. Hoppet var över en av Beas döttrar och apporten var en baguette. Lina tog för övrigt chansen till vitt bröd till frukost och tog en stor bit av apporten.

Bertil behöver glasögon och Cobra är grym.

Efter det var det prisutdelning, fika och lotteri. Jeanette hade med sig äppelpaj. Mmmmm! Iris uppfödare Eva hade med sig sina fina halsband och Sören och Lena hade med sig halva butiken.

Vi vann inget pris på tävlingen eller i lotteriet men jag blev mätt, köpte en hundtröjja till mig och ett halsband till Iris jag var glad ändå.

När aktiviteterna tog slut så åkte vi och handlade mat för att sedan åka hem till Bea och grilla och äta mat. Hundarna fick springa några i taget på tomten och det gick bra. Iris fick vara med under förutsättning att hon lyssnade när jag ropade på henne, något som jag tyckte fungerade bra faktiskt. Lite studsmatta och getjakt (dock ej för Iris) blev det också men mest var det trevligt hundprat vid bordet. Under tiden hade Lina en egen fest i bilen och åt upp en påse bullar och Expos mat. Duktig Lina.

Alla gick en liten kvällspromenad tillsammans och Iris fick säga hej till sina första hästar. När det började bli mörkt så bestämde jag och Emelie oss för att sova i bilen, vi orkade inte slå upp tält och det började bli så där kallt igen. Natten i bilen gick det bättre att sova och ingen behövde frysa även om det blev något sämre med utrymme. Det sistnämnda gör inte så mycket, Expo låg och andades tungt vid mitt öra och det kändes tryggt och mysigt!

Två personer och tre dobermann får plats, sover rätt bra och håller värmen i en bil.

^{Bild på oss hämtad från Evas hemsida}
På söndagen åkte vi till Slottsskogen och gick ett varv bland djuren. Tyvärr kunde inte alla följa med då men istället fick vi sällskap av hunden Moses och hans husse. Moses var något så ovanligt som en dobermann i flexikoppel och som tydligen hade blivit lägre i mankhöjd med åren. Såna stöter man inte på så ofta.

Själva promenaden i Slottsskogen skulle kunna ha klassats som miljöträning, en massa folk, stora älgar och söta pingviner. Men som träning var det ju inte något att tala om. Hade jag varit själv hade jag sett till att hundarna gick fint och skötte sig, nu blev det mest kort koppel och försöka hålla undan alla barn så att inte deras föräldrar skulle bli oroliga. Fast hade vi gjort så hade det ju tagit en hel dag att komma runt det varvet vi gick och det var trevligt att gå med alla andra vovvarna. Negativ koppelträning i ny miljö och trevligt sällskap skulle man ha kunnat kalla det kanske?

Dobermannhanar krymper med åldern i storlek och Lina ville äta upp älgen och skällde ut pelikanerna.
Ovan vovvarna och vi. Från vänster; Jag, Emelie, Madde, Sören, Ewa, Bea och Moses husse.

Bilresan hem gick bra och väl hemma var hundarna rätt trötta. Husse hade under dagen åkt ner till Göteborg(!) och stannade borta över natten. Mina lättövertalade hundar lockades därför upp i sägen och sov sen hela natten på varsin sida om mig så nära att jag inte kunde röra mig. Och alla tre sov vi som klubbade Slottskogen-sälar.

Sammanfattningsvis så var det en jätterolig helg! Stort tack till Bea som fixat alltihop! Synd bara att Iris mamma Jamaika och Catrin inte kunde komma, de får kolla på bilderna från helgen här istället!

Mer bilder och text om och från träffen går att hitta på Annikas blogg, Emelies blogg, på Maddes blogg både här och här, på Beatrices blogg och Jeanettes blogg.