I dag har vi njutit av ännu en lång och hundig dag! Den började i skogen med Camilla och Tyson strax efter kl 12. Rätt länge sedan hundarna fått leka tillsammans på det sättet och det var kul att se dem rusa runt tillsammans igen!

Efter att ha gått en bit så stannade vi till på vårt favvoställe i skogen. Varm av allt spring och solen som lyste så grävde Lina genast upp en plats där hon kunde svalka/rulla sig i den sköna jorden. Där kunde hon även stå och hålla koll på hur Iris och Tyson for runt och höll på! Herr T är nämligen väldigt förtjust i en viss frökens bakdel och han pussade på Iris, var frivillig till att slicka henne på lilla snippan och helst av allt hade han nog velat smyga upp på ryggen på henne. Gentlman som han är så höll han sig hela tiden på en lagom nivå utan att stressa Iris så att jag eller Camilla behövde göra nåt. Några ordentliga repor hann de också med alla tre. Lina tog en längre, egen repa vid ett tillfälle men annars skötte sig alla hundarna väldigt bra och höll sig nära och kom på inkallning.

Det betades en hel del blåbär (Lina, Iris och Camilla i första hand) och vi hittade även lite annat skogsguld. Jag försökte få Iris att hitta kantarellerna och till slut fattade hon att kantareller var bra och tuggade på dem! Ska man använda henne som svamphund så får man vara snabb, hon skulle nog skövla mer än hon gjorde nytta... När hon märkte att Camilla åt lingon började hon givetvis beta lingon också. Konstig hund. När vi efter två timmar (tiden går fort ibland!) åkte hemåt så stannade jag för att köpa thai-mat. Bestämde mig sedan för att åka till BK istället för hem och under tiden jag åt fick hundarna ligga och vila en stund i gräset. Iris kollade in hur det gick för mig och min mat med jämna mellanrum, utifall att det kanske var till henne också, man vet ju aldrig. Blåbär mättar tydligen inte så bra. Efter maten tränade vi lite. Iris fick träna på hopp över hindret, kommandot sitter ju efter agilityn vi tränat och hon fuskar aldrig och tar vägen förbi hindret. Nu börjar hon även förstå att det alltid är rätt och alltid lönar sig att komma och sätta sig på mattes vänstra sida så hoppet är inte direkt svårinlärt. Hon gillar att hoppa min loppa!

Jag tränade lite agility med Iris som avslutning, det är så roligt! Med Lina körde jag lite inkallningar och fritt följ mellan hindren. En grå luddig hund som jag känner sedan tidigare var där och tränade med sin schäferkompis och fick ett plötsligt infall att springa skällandes ner över gräsmattan mot oss. Ingen av mina hundar hittade på nåt hyss och jag blev riktigt glad, särskilt över Lina! Innan vi åkte hem gick vi faktiskt till rasthagen igen jag och Iris. Jag vill vänja henne vid att det kan komma lösa hundar rakt upp i näsan på henne när vi är ute och går och nu är hon stor nog att klara sig själv när det händer. Vi fick precis den träning jag ville ha då vi inte hann gå många meter inne i hagen innan en rottis/amstaff-blandning kom springandes med matte några hundra meter bakom. När matten kom ikapp så slog vi följe och hennes hund stack i väg några gånger för att kolla in lite andra hundar. Iris försökte inte följa efter.

Efter att ha gått ett varv tillsammans så stannade vi till och pratade med en äldre herre med en liten söt lagotto. Blandisen och Iris var ju större än den lilla krulliga och när de sprang runt och lekte och jag kände att hon fick lite för mycket av det goda så ropade jag på Iris. Hon avbröt leken och kom på studs. Jag fick många bra tillfällen att öva inkallningar med henne och hon var 100%-ig. Jag har tränat mycket på inkallningar just när Lina och Iris leker då jag upptäckt att det var enda gången Iris inte kom direkt. Den träningen har gett resultat och jag fick beröm för att Iris var så duktig och lugn(!).

När en kvinna kom förbi med en gigantisk rottweilerhane och man bestämde sig för att göra ett försök att de också skulle komma in i hagen så kände jag att Iris och jag hade det bättre 20-30 meter från grinden där de andra befann sig. Gick iväg och Iris följde med. Satte henne vid min sida och så tittade vi båda på hur det hela skulle gå. Jag var så inne i att titta på hur den stora rottisen fick komma in genom grinden i stramt koppel och sen "hälsade" på den andra hanen på det sättet under mycket ljud och kaos att jag glömde av Iris. Tittade snabbt ner och där satt hon och tittade - på mig! Hon undrade nog om hon fick springa bort och vara med mitt i allt men jag sa bara "bra sitt" och hon satt kvar. Rottisen och matte valde att inte var kvar och efter det var jag så nöjd med allt att vi också gick.

Strax efter kl 17 var vi hemma igen och när jag gick hemifrån för att åka till Camilla var det inte en enda av hundarna som reste sig när jag tog på mig skor och skramlade med nycklarna. Var jättekontigt att säga "Kommer strax" till en till synes tom lägenhet där inte minst en hundnos stod och såg ledsen ut.