Hade jag inte haft hundarna så hade jag inte gått utanför dörren i dag. Nu var jag tvungen att gå ut i det gråa vädret och fick mig en rejäl promenad istället. Först gick vi i skogen och sen gick vi upp för Ekholmsnäsbacken.
Bilden till vänster är tagen i februari förra året då Lina och jag knatade upp. Då låg gräset i backen platt, nu var det som en djungel med högt gräs. Iris gick lös och sprang upp och ner, fram och tillbaka hela tiden. Lina fick gå i koppel och tog det rätt lugnt, tills hon såg två rådjur(!) längre upp i backen och plötsligt väldigt gärna ville springa upp för backen! Iris fattade inget men blev väldigt upprymd av att Lina plötsligt fick sån fart.

Väl uppe beundrade vi Globen och Kaknästornet på långt avstånd en stund innan vi gick ner igen. Iris tog sats och skuttade rakt in i en nyponrosbuske! Lutningen gjorde ju att hon inte fick stopp på sig själv när hon kände alla taggarna och hon hamnade verkligen långt in i busken stackaren! Det tog ett tag att komma ur busken och för säkerhets skull sprang hon hela vägen upp igen och stod där och spanade noga innan hon sen försiktigt började gå nedåt. Efter några sekunder utan otäcka buskar med taggar i vägen så studsade hon på som vanligt igen. Både hundarna och jag var blöta och leriga efter vår utflykt, Iris blödde dessutom på nosen och jag fick plocka bort rätt många taggar ur hennes päls.

Väl hemma trodde jag att hundarna skulle lägga sig och sova men tydligen fanns det lite energi kvar i batterierna för då skulle det krokodilas. Det var först när jag la mig i soffan och tittade på en tecknad film som Iris kom och la sig och sov vid mina fötter.

Eftersom jag nu har satt ben på burkbanan så premiärtestade jag och Iris den nu ikväll. Målet var att få henne att förstå att hon skulle nosa på alla burkarna och inte tjänade något på att försöka riva hela banan, försöka bita i burkarna eller ställa till allmänt kaos helt enkelt.

Nu på kvällen har vi tränat inomhus. Även denna bild är gammal, numera är hunden inte så där hel längre... Hunden är död kan man säga men Iris tycker fortfarande om det lilla liket.

Vi brukar gömma hundens vänsterben i lägenheten så Iris får leta efter det. (Hon börjar bli riktigt bra på det också kan jag meddela!) Därför tog jag en liten tygbit från benet och la i en burk. Rätt fort fattade Iris att det låg något hon kände igen i en av burkarna och började krafsa frentetiskt. När det inte hjälpte så tittade hon på mig och testade med något som brukar fungera i hennes fall; lägga sig ner. Pang poff en liggmarkering och efter det gjorde hon rätt varje gång! Då gick jag och hämtade videokameran direkt. Extra tydligt blir det när tygbiten ligger i första burken.

Mina mål med övningen gick rätt mycket över förväntan kan man säga och mina glada hurra klipptes bort då de inte gjorde sig bra på film, men beröm och belöning fick hon!