Låg i soffan och frös och tittade på Oprah i morse när jag fick ett sms från Camilla som undrade om jag ville träffas och gå i skogen med hundarna. Det var precis vad jag ville det! Hade hon inte hört av sig finns det risk att jag legat kvar i soffan hela dagen i ren protest mot den högst deprimerande väderleken. Avgrundsgrått tror jag att den kallas. Blä!

Skogen var i alla fall mer grön än avgrundsgrå och tack vare sällskapet och mossan under fötterna så slutade jag frysa och blev varm. Hundarna fick varsågod så fort vi lämnat stigen och klivit ut bland tallarna. Full sula på tre dobermann, det är för härligt! Iris kommer tillbaka och duttade på mig med nosen med jämna mellanrum. Inte för att hon är osäker på att vara långt ifrån mig men för att vi har tränat och detta är fruktan av det hela, skitbra!

Vi såg en golden gå stigen på långt håll, jag och Camilla tog tag i varsin hund och Iris stod lös när vi trodde den skulle fortsätta knata på sin stig. Men inte då, den kom till oss i stället. Matte ropade och kom efter men inte i närheten av att hunden lyssnade på det eller hon var snabb nog. Det var en tik så det gjorde ju inte så mycket, jag tog chansen att köra inkallningar på Iris. När hon stod och precis skulle nosa på den så sa jag åt henne att komma och hon släppte byrackan direkt och kom. Bra övning och störning, men ska jag vara krass så klarar jag mig utan sådana hundmöten.

Bara för att jag skrev att mina hundar aldrig bråkar så var de ju givetvis tvungna att ha en liten konflikt i dag. Lina tröttnade på Iris skuttande och en rätt lång, morrig konversation utspelade sig mellan dem. När jag inte orkade lyssna mer så sa jag åt dem och komma istället. Då hade Lina ett hål i nacken. (Kanske var det därför Lina blev arg från början när Iris pickade hål på henne? Jag vet inte.) Sen var allt som vanligt igen och hundarna fortsatte leka och springa runt. Inget allvarligt men jag gillar det inte ändå. Iris startar.

I slutet på vår promenad var jag en dålig hundägare och hade koll på Iris samtidigt som jag pratade med Camilla och trodde att Lina var med Tyson. Det var hon inte, hon hade dragit iväg på ett eget spår. Efter några minuter var hon tillbaka och såg så där glad ut som bara hon kan göra när hon gjort något alldeles själv. Dålig matte!

Sist av allt gick vi ner till badplatsen vid sjön. Inte särskilt badvänligt men när jag kastade i en pinne så hämtade Iris den ändå. Brrrrrr! Tyson var smart nog att stå i strandkanten och vänta på att få pinnen levererad! Duktig kille!

Efter nästan två h spring i skogen åkte jag hem med en hund med hål i och en genomblöt. Tur att man inte har två porslinshundar.

Camillas blogginlägg med lite bilder från dagen hittar ni här.
I går passerade bloggen 400 000-besöks-gränsen. Nu tror jag visserligen att det är en liten klick människor som läser bloggen ofta men ändå, det var kul att jag råkade upptäcka alla nollorna!