I dag var jag glad att hundarna har en husse då vi delade på dem. Lina fick gå en skön och lugn långpromenad med honom och jag tog med mig Iris till skogen.

Jag ska vara spårläggare på en tävling i helgen och det är första gången jag får detta otroligt viktiga uppdrag. Så jag och Iris gick det kilometerlånga spåret tillsammans. Två gånger till och med. Att vi gick det två gånger berodde på att Iris fick gå lös och jag var så upptagen med att jobba med henne att försöka memorera spåret kom i andra hand.

Hur som helst så gick det riktigt bra. Det var mycket knak och brak i skogen och några gånger spände hon upp sig och ville sätta iväg för att kontrollera men jag lyckades hålla henne inom en viss radie från mig. Mycket bra. Att få studsa i skogen var dessutom precis vad lilla damen behövde.

Mot slutet fick vi till ett lyckat hästmöte på en smal skogsväg. Jag och Iris höll lika hårda grepp om varsin ände av en leksak när hästen dök upp (jag hade precis kopplat henne på långlina eftersom vi gick längs vägen) så jag tog tag några meter bort på långlinan som nödraket men det behövdes inte. Iris reste lite ragg och stirrade på den långbente med misstänksam blick men det räckte att jag drog lite i leksaken och så prioriterade hon att hålla fast i den.

Ska försöka träna med hundarna var för sig nu ett tag. Dvs det kommer att ta dubbelt så mycket tid att ha två hundar ett tag framöver. Jag vill kunna fokusera helt på Iris just nu. Så utan husse i huset hade det inte gått. Eller rättare sagt, jag hade inte orkat tror jag.