Jag och Emelie hade bestämt att vi skulle ses i dag. Bägge kände vi att vi vill ha ett break från spår, skog och BK så vi bestämde att vi skulle gå på stan i stället. Pratade lite med Camilla på msn innan jag skulle åka, frågade om hon skulle med och vips var vi tre som skulle ses!

Jag tror att jag har rätt när jag säger att Tyson gjorde debut i att åka kommunalt. Dvs att han premiäråkte tunnelbanan! Inga konstigheter, han tyckte mest att det var lite trist att behöva sitta still (men han satt still!) och därför pep han lite på vägen in. Bytte tunnelbana på T-centralen och sen hoppade vi av vid S:t Eriksplan där vi mötte Emelie och Expo i rastgården i Vasaparken. Efter att hundarna fått springa några minuter innanför gunnebostängslet gick vi genom Vasaparken, följde Odengatan bort till Sveavägen där vi svängde ner med stop på Åhléns. Camilla köpte en grej och under tiden kunde jag konstatera att inte mindre än sju hundar var där samtidigt våra inkluderat.Efter det fortsatte vi Sveavägen ända ner till Hamngatan där vi gick in på Gallerian eftersom mattarna började bli lite hungriga. Hundarna vilade fint fastknutna vid varsin barstol under tiden. Iris försökte resa sig för att leka med både Tyson och Expo vid några tillfällen men i det stora hela så tog hon det lika lugnt som killarna och låg och slappade fint på golvet! Efter mat/fika-stoppet gick vi vidare bort till Norrmalmstog, Biblioteksgatan upp till Stureplan där Camilla och Tyson vek av hemåt.

Emelie och jag fortsatte sen Kungsgatan upp bort till Drottninggatan och gick den ner till stora Åhléns. Där skiljdes vi och jag och Iris åkte til Gärdet där hon och jag stannade och gick en sväng.

Det har hänt mycket i Iris knopp och kropp den senaste tiden och jag blev lite pirrig när det visade sig att Gärdet inte var tomt som jag faktiskt hade hoppats på. Det var bara att se det hela som en lite svårare övning än jag hade tänkt. Ett misslyckande för mig skulle ju innebära att Iris inte kom på inkallning när vi mötte andra hundar och det värsta som kunde hända var att hon då skulle börja leka med en annan hund, dvs värt risken. Det visade sig att Iris studsade fram över Gärdet på sina bästa studs men hon stannade hela tiden och kollade var jag var och studsade ofta tillbaka till mig. När vi sen närmade oss de första hundarna så kollade hon noga och följde med intresse men sprang inte fram.

Precis innan vi skulle vända och gå tillbaka så mötte vi en häst. Jag kopplade Iris så den fick rida förbi, sen släppte jag Iris igen och vi vände och gick efter.Plötsligt kom en schäfer springandes vare sig jag ville det eller ej och jag fick chans att verkligen kolla inkallningen. Iris sprang schäfern till mötes de sista metrarna, jag ropade, hon kom! Visserligen hade hon då schäfern hack i häl men då sa Iris till den att sticka till sin husse istället och schäfern drog. Schäfern kom in för ett andra varv, jag ropade och Iris följde med mig. (Schäfern såg att Iris inte var på g så den gav upp). Jösses så glad jag var, Iris hade världens roligaste matte och vi lekte mycket, mycket!

Efter det kom det fler hundar på väldigt nära håll. Iris tog sats och sprang mot en labbe, jag ropade och Iris vände bara några meter från hunden. Yes, yes, yes! Lina och Iris har knappt fått leka med varandra ute den senaste tiden (rätt länge nu faktiskt) och ibland undrar jag vad jag håller på med med alla inkallningar och tjat. Detta var den bästa betalningen på länge, matte är bäst!

Den allra bästaste grejjen var dock när en kråka (eller motsv) kom lågflygandes in för landning från vänster och flög både töntigt nära och töntigt lågt. Iris satte efter direkt och jag förbannade alla världens flygfän samtidigt som jag ropade på henne. Iris släppte fjäderhuliganen och kom tillbaka till mig! Sådant kan göra vilken matte som helst lipfärdig av lycka!

Vi åkte hemifrån vid kl 11 och var hemma igen kl 16, nu sover Iris gott kan jag lova!