Gizmo med flock

Varför finns du inte längre? Vi saknar dig så otroligt mycket. Din sammetslena päls dina vackra busiga ögon. Du hade allt man kan önska sig i en hund. Du var vår bästa vän ställde upp i vått och torrt. Alltid lika glad. När man kom hem skrattade du och hämtade något att bära. Just nu känns det så tomt väntar på att få se dig liggandes på rygg i soffan , bökandes under täcket i sängen eller tiggandes i köket.

Det är tack vare dig som vi har blivit riktiga hundidioter. Det var alltid så tacksamt att träna med dig du ställde upp på allt. Vilken klippa du var i alla lägen världens snällaste men när det verkligen gällde klev du fram och visade att du försvarade din familj. Wilmer har kunnat gör allt med dig. När han var 3 år gick han runt på brukshundklubben med dig och du följde snällt med. Man kunde alltid lita på dig. I söket fick vi alltid höra hur snäll du var vid "figgarna".

Det är nu 2 veckor sen Gizmo fick somna in. Allt gick så snabbt. Lördagen innan var vi på utställning och han var pigg och busig. Man kunde inte fatta att han gick i veteran klassen. Söndagen efter var vi i skogen och tränade sök. Christian var ute i skogen med hundarna på tisdagen och allt var som vanligt.

På kvällen blev han lite låg och vi trodde då att det berodde på att hans njurar spökade lite. Han hade fått ett njurfel efter en infektion på äldre dar. På onsdagen åkte vi in med honom till veterinären och han stannde kvar över dagen för provtagning, röntgen och så fick han lite dropp. När vi hämtade honom var han piggare men inte ok det bestämdes att vi skulle tillbaka till veterinären på torsdagen när "vår" veterinär jobbade.

På torsdagen togs ytterligare prover,ultaljud etc och vi kunde konstatera att njurvärdena inte var sämre. Det skickades nya blodprover för att kolla om det kunde vara borrelia eller någon annan fästingburen sjukdom. På kvällen när Chrisitan skulle ge honom lite smärtstillande skrek han till när C lyfte upp huvudet.

På fredagen var vi åter hos veterinären och dom satte in lite starkare smärtlindrig och det bestämdes att han skulle vara kvar till eftermiddagen för att få lite mer dropp. Klockan två skulle C hämta hem honom igen. På väg till veterinären ringer dom och säger att han hastigt blivit sämre. Han trillade när dom var ute på en kisserunda. När Chrisitan var framme och satt och väntade på Gizmo hörde han att dom kallde på honom då hade Gizmo trillat igen och C fick bära in honom i rummet. Han hade fått ett akut diskbråck och han hade så fruktansvärt ont. Jag hade haft telefon kontakt med C och var på väg in. Jag sa till C att gör ingenting förrän jag är på plats. Tusen tankar snurrade i huvudet. Väl inne blev jag chockad vår älskade Gizmo kunde inte stå eller ens vifta på svansen. Han lyfte på huvudet och la det i min hand. Veterinären berättade om våra alternativ vilket inte var så många . Ett sånt här diskbråck kräver operation och lång rehabilitering. Medicinen som används under den processen förstör njurarna. Han hade kanske klarat sig en månad eller två innan njurarna hade satt stopp för honom. Hur tungt det än är så visste vi att det var vår skyldighet att låta honom somna in. Genomgå en stor operation för att få 1-2 månader till nej det var inget alternativ. Se sin vackra hund ligger fullproppad med smärtstillande och ändå ha så ont fy fan vad det gör ont.

Även om man vet att man har tagit rätt beslut så gör det ont. En liten tröst är att han fick vara glad och sprallig in i det sista. Vi har båda trott att det skulle vara njurarna som skulle sätta stopp för världens gladaste dobermann inte ett jäkla diskbråck. Nu hoppas vi att han har det bra och att han har träffat Rocky & Spike igen. Du kommer alltid ha en speciell plats i våra hjärtan älskade Gizmo.