Funderingar genom livet

Provanställning sex månader, gjorde första dagen idag och det kändes kanon! Förutom det hela med att jag hade feber igår och har haft rethosta sen dess. Men det löser sig! Känns som om allt bara går bra nu. Äntligen!

Och hur själviskt det än låter, jag är stolt över mig själv. För vilken resa jag har gjort. Insåg det faktiskt för första gången på riktigt när jag såg viden från Biredskap, den andra teateruppsättningen jag var med i. Jag vågade knappt prata, var jätteosäker i mitt kroppspråk och det bara lös igenom att jag var en spräcklig person. Det går inte ens att jämföra med hur jag är idag! Visst kan jag bli osäker ibland, men det blir väl alla?

Och jag är glad för dom få personer som funnits där för mig och lyst upp min tillvaro. Utan er skulle jag nog inte suttit här idag. En speciell person vill jag tacka särskilt mycket. Hon är den enda som har sett alla sidor av mig, dom fula, dom fina, dom arga o jävligt bittra. Och hon är någon som stått kvar hur stor orkan som än har rörts upp runt mig. Tack för att ni finns!

- A friend is one that knows you as you are, understands where you have been, accepts what you have become and still allows you to grow.

Vad kan man säga? Vårvindarna börjar friska i. Igår när jag kom hem så hade till och med ventilgrejen blåst ner. Solen skiner och det håller på att bli varmt. Ska bli skönt att bli av med herr vinter. Trots att jag gillar vinter så är det ibland dags för något nytt.

Och på tal om vår, skolan är snart slut. Och jag har ingen aning om vad jag vill göra. Jag känner dock att jag behöver stabilitet, orkar inte leva med att inte veta om man har råd med hyran nästa månad osv. Det har jag gjort allt för länge nu, även om det blev lite bättre när jag började skolan. Innan det, då visste jag ingenting, var tvungen att sluta jobba i april, då jag nästan inte kunde stå på benen längre. Sjukvården ville inte tro mig, det var ett helvete att gå dit och möta människor som frågade om man hade järnbrist, som sa att man skulle gå hem och ta en alvedon för att sedan avvakta och återkomma. När alla man mötte sa att man var frisk. Det var jag väl, men jag blev fortfarande yr i huvudet och hade balansproblem, vet att jag höll på att ramla omkull x antal gånger på jobbet. Och hur bra är det när man jobbar med djur som väger dubbelt så mycket som en själv? Som dessutom äter på allt som ser dött ut. Men ingen ville sjukskriva mig. Ungefär som att tala om för en rörmokare som nyss fått hjärtinfarkt att han kan gå och jobba ändå, men inte får lyfta tungt eller ha händerna över huvudet. Läkaren jag pratade med tyckte definitivt att jag skulle jobba ändå, trots alla skaderisker. Bara det att man skulle ta det "lite lugnare". Suck.

Vad skönt det vore med lite semester, från livet, bara en liten stund. Så man skulle kunna få samla krafter, komma tillbaka som ett energiknippe och bara göra allt det där som man känner att man inte har tid eller ork med.

Min lärare kom ut och sa; VArför finns det inte färger som "Likgrå" att köpa i affären? Allting måste väl inte vara så jävla glatt egentligen?

Allting runtomkring oss är så fint designat för att vi ska konsumera mer. Men det gör mig så less, för det är inte alltid bra att köpa mkt för lite pengar, istället för att ta reda på VAD det är man köper.

Fick reda på igår att gården jag jobbat på ska lägga ner sin grisverksamhet. För det är inte lönsamt längre, dom får in ungefär hälften av produktionskostnaderna det kostar att framställa gris med nuvaranda situation. Tack vare att kommuner och landsting vill ha det så billigt som möjligt.. Så importerar man från Danmark och Tyskland istället, länder som har djurhållning som i Sverige anses som olaglig. Vad är det för dubbelmoral?

Med all kraft idag.. Innan jag gick till tåget mådde jag så illa så jag trodde jag skulle spy. Sedan had ejag lagom ont i huvudet.. När jag skulle ut på scenen bara dunkade det i skallen på mig. Härligt värre, inte.

Imorgon är det sista föreställningen med Callisto och Stjärnhimlen. Känns konstigt att det redan är slut. Har varit en lång repperiod, och sen nu bara borta! Ja ja, det är som med alla andra teatrar, någon gång tar de slut. Och för varje gång är det lika sorgligt. Man lär sig ständigt nya saker, och varje teatergrupp man är med i blir som en egen liten familj.

Men nu ska jag sova.. Man ska ju upp imorgon och möta världen igen

Börjar jag virka kan jag inte sluta, hehe. Just nu virkar jag en väska. Vet inte hur den kommer se ut när den är klar. Helt improviserat mönster !

Hittat ett band som jag totalt älskar, you me at six, hörde en låt o blev kär. Och succén fortsätter för varje låt man sätter på. Underbara!