Funderingar genom livet

Dagens föreställning gick inte bra, enligt mig. Tappade mer elle rmindre rösten i första akten. Sedan i slutat så ramla jag på vagnen. Aj! Men mamma o pappa var där och båda såg jättestolta ut. Vet inte hur många kramar av lekebergsgänget jag fick. Underbart. När jag satt i bilen på väg hem började jag nästan gråta. Vet inte varför. Kanske för att det är första gången som jag verkligen sett mamma o pappa se stolta ut över mig. Det var en jävligt udda känsla, bara när jag gick ut gymnasiet så fick man ju höra att : Du har säkert bara IG:n överallt.. Tack.. Så jag vette fan hur jag ska reagera nu . Antar att jag är glad men känner mig helt nollad :S.