Då myopera bara har krånglat den senaste tiden när jag ska ladda upp bilder har jag tröttnat och provar nu att byta blogg för att se om det fungerar bättre, nya bloggen hittar ni på

nya bloggen

kika gärna in

Här lever livet i 240 knyck med jobb, plugg, barn, hundar, hästar och julförberedelser. Jag hinner knappt läsa alla era bloggar, jag saknar det. Kan komma på mig själv med att undra över hur alla har det, vilka upptåg ni hittat på era dogs och hur mycket alla valpar vuxit. Ska försöka hitta lite mer tid till att läsa och blogga, då jag tycker det är så kul. Just nu är det full fart på julförberedelserna, jag ÄLSKAR julen. Trots avsaknaden av snö så börjar min julkänlsa infinna sig.

Jag och barnen på julafton för 2 år sedan hemma hos mamma och pappa


Vi spårar för fullt på helgerna och det går framåt, dock är Lara ganska störningskänslig vilket är ju sisådär kul. Spårar ni på vintern i snön

Jag letar efter ett vintertäcke till Lara, någon som har nått tips. Winken har Hurrtas värmetäcke och Lara har deras fleecejacka, vet ej om jag ska köpa ett värmetäcke till henne också. Men tar som sagt tacksamt emot tips på andra täcken, vad har ni för täcken till era?

Ha det nu så underbart i adventstid.

Ja tyvärr så kommer denna höst inte att fyllas med fullt så mycket hundträning som jag önskat. Anledningen till detta är att jag förutom att jobba heltid och vara ensam med barna på veckorna, ska läsa på distans, inte en, inte två, utan TRE kurser i specialpedagogik Jag har kännt mig sugen på att läsa till mer poäng på min utbildning och det var ju ett tag sen jag pluggade nu. Så jag slängde iväg några sena anmälningar på några kurser lite runt om i Sverige. An någon outgrundlig anledning som säkert inte alls har med min impulsivitet eller ständiga tidsoptimism att göra så har jag tackat jag till tre kurser. Dessa går ju på halvfart, men tilsammans blir de som heltid. Det ska bli kul och jag tycker det är intressant, men ibland suckar jag över mig själv Så för närvarande är jag student på Karlstad samt Uppsala universitet och Mälardalens högskola.
Av denna anledning så kommer tiden inte riktig att räcka till så mycket träning som jag velat och som hundarna är vana, men så får det vara ett halvår nu. Det är ju inte så att de inte kommmer att få träna alls, men det blir kanske bara två tre gånger i veckan.
Sen sista Kristina träningen så har jag och Winken tränat mycket bakdelskontroll, min älskade grabb är med på noterna och studsar som en boll i sin iver att hitta rätt position Lara har ännu inte riktigt fått grepp om de där två benen där bak, så där ligger det mycket jobb framför oss i höst och vinter.

Hörrni bloggisar och alla andra, vad tycker ni om denna västen, personligen så ÄLSKAR Jag den. Hurrta Lifeguard serien, finns i fler färger.

Skulle inte den vara snygg, med ett dobermann huvud och någon kitchig text bakpå ryggen. Som man kan stoltsera runt med. Vore skoj om man var fler som hade lika, vad tycker ni. Ska man försöka sig på och få ihop nått klädesplagg och nått tryck som man kan använda. Inte klubbtryck, men som är för de dobbisälskar som vill ha?

Pga av tidsbristen så kommer jag nog inte blogga så mycket, men jag är ofta inne och läser vad ni andra håller på med. Ha det gött!

Jag har sagt det förut men det tål att sägas igen. Dobermannen är en perfekt familjehund (finns säkert fler) och för oss rasen numer 1. De är trygga i sig själva, de slappnar av inomhus och springer inte och passar upp på oss hela tiden. De är tåliga och tycker om att vara med barnen, inga problem alls. De vaktar oss och säger till om någon beteer sig olämpligt för nära oss. De ÄLSKAR att mysa och ligga nära (läs uppe på). Är lätta att ta med sig till olika platser och finner sig i det mesta, bara vi är med. De vaktar inte på sin mat eller sina ben/leksaker gentemot oss eller barnen, varandra däremot kan de säga till, inte sno ben från varandra. Winken och Lara har förutom våran familj även några fler människor och hundar som räknas in i flocken och som de träffar så gott som dagligen. Annars är de inte så sociala och bryr sig inte så mycket om andra, vilket vi tycker är skönt. Såvida de inte går förbi hemma hos oss, för då blir de utskällda av vaktchef Lara Polis De fletsa av de dobbisar som jag träffat och läst om besitter dessa utmärkta familjehundsegenskaper, det finns säkert nervösa och aggressiva exemplar inom rasen, men det finns det inom de flesta raser, tråkigt nog.
Våra barn älskar sina hundar och har en varsin favorit, Heidi har ju Winken och André har Lara
André och hundarna käkar tillsammans, här är vi INTE rädda för bakterier

André och Lara vilar och myser

Heidi och Winken

Barnen och hundarna leker tillsammans här hemma, roligaste leken är att springa runt på nerevåningen. Runt, runt ..... och lite mera runt. Barnen håller oftast i en av hundarnas leksaker eller i en godis de ska få och hundarna springer efter och studsar och skäller lite. barnen skrattar och hundarna är glada, själv känner man en lycka för att ha så fina, stabila hundar, som älskar sin familj.
Jag är en ganska känslosam person och gråter alltid floder, när jag läser om dödsfall som andra hundägare råkat ut för. I dessa tider med mycket sjukdomar i rasen har jag ändrat mina tankar om mina framtida hundar och vad som kommer att ligga högst på prioriteringslistan för mig (lika med de flesta valpköpare, skulle jag tro), dobermann kommer vi alltid att ha, men vartifrån?! vilket land, vilken uppfödare, det får tiden utvisa. För mig så känns det som att det säkraste sättet att veta om hunden kommer från "friska" linjer, är att se hur det ser ut bakom, hur gamla är hundens släktingar, hög ålder på släktingarna är för mig lika med relativt "friska"linjer. Sen om hunden inte har blivit utställnings-eller brukschampion, bryr jag mig faktiskt inte i. För jag vill ha en hund som kan åldras med vår familj och skänka oss alla glädje och lycka, inte vinna mest priser. Det är något jag önskar för alla dobermann/hundägare, att få leva länge med sina djur. Jag känner mig positiv till att vi kommer att nå dit i framtiden, även om nu inte jag kommer att bidra så mycket, så väljer jag att tro och leva på hoppet att dobermannvärlden tillsammans, med diskussioner, duster, ideér och tankar, når en friskare framtid.

(fungerar inte att lägga in alla bilder på m.o har inte gjort det under en veckas tid, tråkigt!!!!!!!)

Jaha, eftersom tiden har en förmåga att susa fram så är det nu snart fredag och dax för RAS mästerskapet, det ska bli så kul. Jag tror att jag har lyckats släppa alla krav och bara ser detta som en kul grej. Då Lara är i löp så bor ju Winken hos bästa kompisen Johanna och brorsan Micke, så jag och Winken har haft en liten "vila i form" upplägg inför denna tävling
Jag, sambon och barna har badat, varit på dop, lek en massa och motionerat Lara, för även jag tog en liten paus från all hundträning, så Lara har fått avnjuta långa promenader och cykelturer, jag tror hon är nöjd med det, hon ligger oftast och sover nu

Winken vilar pch går långa promenader med hans bästa kompis rottishanen Nemo

Men igår var vi faktiskt till Karlstad och tränade för en mycket trevlig tjej som heter Kristina Svensson, både jag och Johanna gillade henne skarpt och det var skönt att äntligen träffa någon som tycker och tänker som en annan, fast med mycket mer kunskap och tips på lager Tack till kusin Madelein som tipsade oss om Kristina. Ska skriva mer om träningen med henne, fast det får bli en annan gång, för nu ska jag gå och soooova
Kl 9 på fredag åker vi hemmifrån, syns där en hel del av er