Det har kräk-snöat (vräkt ner snö) här i snart 3 dygn.
Så när jag vaknade i morse och kände mig lite snuvig och hängig så såg jag min chans att få hundarna trötta och nöjda utan särskilt mycket ansträngning från min sida.
Vi tog en promenad på skoterspåren så hundarna kunde härja lös i djupsnön.
Kastade leksaker i snön så hundarna fick gräva omkring och leta lite.
Efter ett tag ser jag dock att Himeko kommit på ett sätt att slippa leta, men ändå få godis.
Båda hundarna letar efter samma leksak, men när den ena hittar den och kommer tillbaka hänger den andra på och får då även den en godis.
Himeko gjorde helt enkelt bara så att hon sprang efter Abbe ut i snön (i hans spår så hon slapp plumsa) och sedan stod hon bara och tittade på medan han letade och sedan följde hon med tillbaka igen för att inkassera sitt godis.
Gammal och klok tror jag det kallas!

När vi kom hem några timmar senare tänkte jag gå in och hämta kameran för att fota lite lek.
Men när jag väl kommit in så ville inte Himeko följa med ut igen.
Hon tyckte tydligen det räckte med snö-lek för hennes del och gick och la sig istället.

Fick några bilder på Abbe när vi kastar snöbollar, men pga. det lite trista vädret inga höjdarkort.
Han är en riktig snöbjörn Abbelus!














När Abbe och jag sedan kommit in och fått oss varsin varm dusch, fick jag alla fall en bild på hundarna ilag. Trötta och nöjda i soffan!

Det är långt mellan gångerna..jag vet.
Tänkte göra tre olika inlägg, men samlar ihop allt i ett istället!

Himeko har inte varit så mycket för att leka med Abbe när vi är ute, och helst inte så tidigt på morgonen.
Oftast har vi gått en sväng, jag har kastat lite boll eller tränat lite med Abbe, och under tiden har Himeko strosat omkring för sig själv. Enda gången hon visar intresse av att vara med är om jag har något väldigt, väldigt gott i fickorna. Eller hennes röda favvo-boll!
Döm om min förvåning när hon härom morgonen efter att vi varit ute och gått, smyger ut på lägdan och står och lur-passar på lillebror.
Tyvärr var jag lite sen till jobbet så jag fick lov att kalla in dem nästan på en gång.
(Dock kommer inte ens Himeko på första ropet. Vilket ALDRIG händer på morgonen då hon vet att när hon kommer in så får hon mat! Dagens höjdpunkt för henne! Annars kan hon fuska ibland och dra ut på tiden innan hon kommer..men ALDRIG på morgonen!)
Vilket fall som helst så filmade jag alltihop och det kan verka "lite" men för mig var det jätte roligt att se!


För övrigt var jag inne i stan igår och skulle göra bort lite ärenden.
Tog med mig Himeko och gick en promenad i stan innan.
Mötte en kvinna med sina två Wippet. Hon tvärnitade när hon såg oss och smet in på en annan gata.
När jag passerade ser jag att hon står och håller sina hundar hårt och har full koll på mig när jag går förbi. Jag tror att hon var rädd.
Himeko gjorde inte en min och kunde inte bry sig mindre om hundarna.
Jag tänkte inte så mycket mer på det utan fortsatte att gå.
Efter nästan en timma när jag var på väg tillbaka till bilen så möter jag henne igen.
Denna gång har hon ingenstans att ta vägen och jag ser paniken i hennes ögon.
Hon står helt stilla med sina två hundar i kort koppel.
Jag kortar upp Himeko, kommenderar "Fot" och går tyst förbi.
Kunde inte låta bli att titta mig över axeln efter en stund och kvinnan står kvar, men med ett leende på läpparna.
Jag vet inte riktigt vad som hände där...
Men det kändes som någonting bra alla fall.
Kanske hon kom över lite av sin rädsla?..

Sista nyheten är att jag idag gick ett annorlunda spår (för oss alla fall) med Abbe.
Bad en kompis sparka upp en "start" mitt på en grusväg och sedan fortsätta över ett stenrös och upp mot en tågräls för att sedan lägga slutapporten gömd bland sten.
Hans spår gick alltså bara över vägar, stenar, "bumlingar" och grus. Men väldigt lite näring i själva spåret.
Han blev lite ofokuserad en bit in, men klarade det annars väldigt bra och vi fick med oss apporterna in igen!
För att sista tiden bara ha spårat i skog eller på marker där alla fall lite växtlighet funnits är jag otroligt nöjd med hans insatts!
Duktig Bumbibjörn!

Kommer ni ihåg det här ?

Idag kom jag på att jag aldrig fick till en bild på när Abbe "går" med Himeko.
Därför har jag tagit en med mobilen idag när jag gick med dom på lunch.
Dålig bild, men ni ser på ett ungefär!


Har avancerat det hela lite också med att, om Himeko stannar och kissar så står Abbe snällt med kopplet i munnen och väntar.
Drar hon åt motsatt håll än vad vi går, så drar han med henne mot oss, osv.
Vi ser nog otroligt roliga ut när vi kommer och går, för idag blev vi utskrattade av grannen!
(Givetvis håller vi inte på såhär på varje promenad, det är bara en kul grej jag lärt hundarna)

Ska se om jag kan få det på film i helgen, det är för mörkt för att filma när jag kommer hem från jobbet på veckorna!

Det började igår med att Himeko haltade lite på ena frambenet..i morse hoppade hon på tre ben.
Jag har klämt och känt men allt jag kan se är att hon ser lite skavd ut mellan trampdynorna och det är lite rött.. Men på henne, och när hon går, ser det ut som om det gör sååå ont!
Nu vet jag inte om det är spel för gallerierna för att matte ska tycka synd om henne, eller om hon verkligen har så ont när hon går.
Just nu har hon en strumpa på tassen för att inte vara där och slicka när vi inte kan ha full koll.
Och får vara utan och lufta när vi är hemma.
I vanliga fall är jag en höns-mamma och åker in samma sekund något händer, men då det oftast resulterar i att dom verkar tycka att jag tar upp tid i onödan och skulle ha "-Väntat och sett" nån dag, så tänkte jag vänta alla fall tills i morgon och se om det blivit lite bättre eller inte.
Men jag är verkligen sämst när det kommer till att hålla ut och vänta!
Hundarna känner nog av det också för dom blir nog alltid lite extra "mjäkiga" när det är nått!
"Det är så synd om mig matte"-syndromet...

Visst ser ni hur synd om henne det är?..