Välkommen till oss!

I dag for vi till klubben efter lunch för att träna lite lydnad. Gick sådär, jag inte riktigt nöjd. Men så är det ju lite...det kan gå upp och det kan gå ner . Lite mer okoncentrerad var hon idag. Det var en kille där med sin schäfer-tik. Jag inte så superframåt med nya människor. Kan känna mej lite små-blyg ibland... Men jag frågade iaf om det var ok att vi körde hindret (det stog på den planhalva han tränade på) Han lade sin tik en liten bit från hindret (mkt bra störning)och satte sej på träbänken som står bredvid för att titta på. Hjälpas tänkte jag då! Indra kommer dra till hans hund, såg hur hon siktade in sej! Så jag frågade om han kunde skrämma henne (skicka tillbaka) om hon skulle komma. Det lovade han att göra. Och så sant som jag tänkte det... Indra drog direkt! Men inte till hunden...utan till killen! Vilken förutfattad tanke jag hade om Indra. Han bara: Gå hem med dej!!! Fy dej!!! Och min lilla dam sa: Åhhh vill du leka!?? Och skuttade runt honom glad i hågen! Hon brydde sej inte alls om hans hund som låg där, bara om honom. Men hon kom iaf tillbaka till mej och satte sej! Tokiga hund! Men jag var glad att det hände spec. med en som förstod varför jag ville ha den hjälpen, för om sånt ej händer kan jag ju ej korrigera. Tackar denne okände man för hjälpen! Han och hans sambo ska oxå tävla kommande helg med sin hund, fast på lördagen i apellen. Håller tumme/tass och lycka till!