Välkommen till oss!

Igår puttrade vi med bilen till veterinären för att träffa en sjukgymnast. Jag var väldigt nyfiken på vad han skulle säga om jag ska vara ärlig. Indra var glad som ett skrutt när vi kom dit och så luktar det ju så mkt i väntrummet...speciellt hundmat (står säckar precis då man kommer in dit). Eftersom hon gör så väldans lite nu så har jag minskat maten...så var hon hungrig förut så tycker hon numera att hon håller på att svälta ihjäl...

Om jag minns rätt nu så heter sjukgymnasten Ulf (fick ett bra intryck av honom, lugn, duktig och trevlig), han och veterinären Cicci stog i väntrummet när jag och glada Indra kom in. Indra hade farit runt som en raket där inne om hon inte haft matte hängandes i selen som bromskloss! Så vi gick till ett undersökningsrum där det fanns ett lite större höj och sänkbart bord. Indra fick kliva upp på det, gick finfint. Sen hissades hon upp i lagom höjd. Ulf såg lite ut så här: Är ni säker på att det är rätt hund som är här...??? Så Cicci förklarade hur dålig hon varit första gången vi kom dit, vad som hänt/gjorts sen dess med medicinen/vilan och hur hennes reflexer varit.

Han började med att klämma igenom Indra, muskler och ryggraden från nacke till svans. Hon visade ingen reaktion på smärta. Han sa att om hon haft ont hade hon reagerat på något sätt när han klämt där det varit svullet i disken, även if hon går på smärtlindring. Kollade hur hon höjde huvudet (har dom ont går dom med lågt huvud och vill ej höja det högt..vilket hon gjorde när hon var dålig). Hon visade inga problem med att höja huvudet. Väldigt poppis blev han då han bjöd henne på godis...kattgodis...men hos henne slinker allt ner. Han sa oxå att hon ej verkade spänd i musklerna och att hon var liksidig (tror han menade att man kan spänna sig på en sida mer). Han tyckte hon var väldigt välmusklad ( sa det några gånger). Gjorde mej glad, för det vore skrutt som vi varit igång om hon inte vore det... Men det kan bli jobbigare med en välmusklad hund som börjar bli spänd i musklerna att försöka jobba med det spända och få till det, om jag förstog det rätt.

Vi fick sen gå några varv ute i korridoren för att han ville se hur hon rörde sig. Tyckte även att det såg bra ut, dock att hon är lite inåt-tåad fram (det är hon en plutt) och att hon verkade vilja ställa vänster fram lite för höger. Det ska jag försöka ha koll på, aldrig tänkt på det förut. Men om hon verkar göra det så är det för att hon avlastar kroppen på det viset. Cicci kollade även reflexerna på tassarna igen...dom gick knappt vända upp och ner så var dom på plats direkt.

Cicci tyckte att hon repat sig otroligt fort med tanke på hur skruttig och ont hon hade vid första besöket. Känns skönt att det gått så himla bra! Men det kan ju komma bakslag, känns ändå tidigt ta ut nåt i förskott.. Sen tyckte dom att hon var en trevlig "tjejja", glad (å godis-snål), väldigt lugn och hanterbar då hon stog på bordet. Sånt blir man glad över att höra.

Sen sa hon att man kan röntga Indras nacke senare för att se om det är förändringar på diskarna, är det inte det kan man öka hennes träning mer. Men det blir lite längre fram isf. när hon fått tid att läka ihop ett tag. Nu ska vi koncentrera oss på att så smått utöka prommisarna och sen dra ner medicin-dosen och se hur det går. Sen när det blir lite varmare ute ska vi gå i vatten så hon får lite motstånd och får jobba lite mer. En vacker dag ska vi få gå i skogen...upp och ner på stigar...men det är inte dax ännu. Täcke som räcker över nacken är oxå bra när det blir lite kallare.

Så gick vårat sjukgymnast-besök. Vi ska naturligtvis ha fortsatt kontakt med veterinären framöver, en väldigt omtänksam, kompetent och engagerad Cicci. Inte så ofta jag varit med om att en veterinär ringt mej på sin lediga dag. En glad Anna for hem med sin "lill-bumma".