Välkommen till oss!

Så här ser jag dig nu, springandes där uppe, lycklig och smärfri

Förra tisdagen blev Birka 3-bent, bara sådär på morgonen då vi skulle ut. Bokade om rehab-tiden vi hade på torsdagen och tog en veterinär-tid på fredagen ist (13/1)Var långa ca 8 mil att åka, med vetskap att troligen åker jag hem utan Birka.

Såg direkt då veterinären kollade knäet att det var kört. Jag bara grät!!! Vi pratade lite och mitt beslut (fattat på hans åsikt också) blev att inte låta henne vakna från sederingen. Jag kunde inte låta henne börja om igen, hade känts egoistiskt låta henne gå igenom detta igen...med stor risk för att det går upp. Är en ganska tung, aktiv hund som det är otroligt svårt hålla från ett enda skutt...vilket är det enda som behövs för att det ska skita sig innan dom byggt upp nog med muskler. Eller att hon inte skulle bli helt ok, vilket liv skulle det innebära...koppelprommisar?? Näää, det är inget liv för henne.

Orkar ej skriva mer, blir såååå ledsen. Bara sprutar tårar! Aldrig gjort så ont ta detta beslut någonsin! Birka var den hund jag verkligen ville ha!!! Känns för jävligt rent ut sagt!

Så sov gott älskade lillstrumpa, saknar dig massor!!!