Välkommen till oss!

Tänkte om lite med tanke på träningsplats... Vi for till Landskyrkan i stället. P.g.a det passerar mkt folk, hundar m.m på båda sidorna av "träningsplanen". Så det blev väldigt mycket störning, vilket är superbra! Det är ännu bättre än en parkering! Där det mest är folk och bilar. Att lära in moment bak på gården är bra, i lugn och ro. Men dom ska ju gärna sitta när det är lite rörigt runt om oxå. Jag är nöjd med dagens träning, lite kikande på passerande hundar. Men jämförelsevis för ett tag sen är det "nada". Körde inte henne lös, utan i långlina. Lite snea sättanden, men något bättre. Tänk att det så svårt få bort dom...eller så gör jag något knasigt. Säkert, fast jag tycker verkligen jag kämpar på för att allt ska bli rätt! Gjorde ny "leksak" åt Indra att kampa med, hon gillar ju det. Kom på att jag hade ett trasigt läderkoppel, som inte var så långt. La det dubbelt och gjorde en knut på vardera sida, perfekt att ha bak i byxfickan! Mkt bättre än en boll med snöre! Och hon gillade den! Busfian!

Men det som gjorde mej fånigt lycklig med ett leende på läpparna... (jag brukar säja att det bara är "dobbe"-ägare som kan bli fånigt lyckliga när nåt lyckas, fast det gäller nog andra hundägare oxå... )Var att jag jobbat mkt med att hon inte ska släppa apporten när hon kommer fram till mej. Bära går bra, ta den går bra...men släppt när hon är bredvid mej. Handen varit hennes budskap att släppa är min teori.. Men idag gick det suuuper!!! Kastade apporten utan kommando, Indra sprang och hämtade den. Jag sprang runt som en "toka" ifrån henne..när hon kom ikapp la jag handen försiktigt under hakan för att hon ej skulle "droppa" den. Berömde...sprang som "toka" igen (dom som såg mej undrade nog om jag var frisk...men det kan jag bjuda på.. ) Så sista svängen jag sprang, kunde jag säja sitt åt henne när hon var framför mej utan handen under hakan och utan att hon släppte apporten! Lycka!!!