My OperaSleeping beauty....
Monday, March 23, 2009 8:51:11 PM
Vovvarna och jag har tillbringat helgen hemma hos min mamma.
Hon skulle bort så jag har varit hundvakt. Full fart blir det när man har hela tio odjur att hålla reda på
Men det är väldigt kul samtidigt, även om jag väl mellan varven hade lust att stänga ner Boris i källaren...
Boris är mammas senaste stjärna. En liten fransk bulldoggvalp som är underbar på alla sätt och vis! Men han är ju som valpar är... En terrorist! Och så fick han för sig att det roligaste man kan göra är att terrorisera Ixi. INTE populärt från hennes sida kan jag lova
Igår - söndag, åkte mamma och jag och hälsade på Clara. Alltså vad som förhoppningsvis kommer bli Aikos nya hem.
Allt kändes väldigt bra! Eller rättare sagt... Allt kändes så bra det nu kan kännas. Kommer han bara överrens med sina nya "bröder" så kommer han få det kalasbra där! Men det gör ju inte mindre ont i mig för det...
Han blev i alla fall kvar där på prov så får vi se. Jag hoppas för Aikos skull att det kommer funka! Jag vill inget hellre än att han ska få allt det där som han förtjänar men som jag varken kan eller i ärlighetens namn orkar ge honom.
Samtidigt som mitt hjärta värker av saknad så har en stor tyngd lyfts från mina axlar. Jag ska förvisso inte ropa hej riktig än innan jag sett hur det artar sig...
Men det känns ändå väldigt skönt att ha tagit steget!
Det är först nu när jag väl har "vågat" ta steget ut som jag inser hur otroligt stressande alla dessa tankar har varit.
Men nu får vi se vart det bär hän! Snälla hålla tummarna med mig
Idag har blivit en väldigt slapp dag för både vovvarna och mig.
I lördags gjorde Ixi illa ena tån och så fort vi går ens en liten kort promenad så går det upp och börjar blöda. Dagens längsta promenad har varit på 10 minuter tror jag... Men så får det bli nu i ett par dagar så det får läka ihop ordentligt! De har blivit oerhört välmotionerade och aktiverade under helgen så ett par dagar i stillhet gör ingenting.
Jizo klagar förvisso ytterst sällan... Däremot kommer Ixi att klättra på väggarna snart över att inte få springa som den dåre hon är! Men ja... Så får det vara så eländet hinner läka!
Ikväll har Jizo kissat på sig. Kraken!
Han låg och sov som en stock mitt i min säng när han helt plötsligt reste sig upp och såg både besvärad och förvånad ut på samma gång. Sakta, sakta vände han sig om och började lukta där han legat. Undrade vad sjutton han höll på med och gick dit för att titta. Hittade en stoooor blöt fläck mitt på mitt täcke
Kunde inte låta bli att skratta åt det hela för han var så oerhört bekymrad och såg inte alls ut att förstå hur det hela gått till
Bredvid mig just nu har jag två trötta och mys-sjuka luddtottar.
När Ixi var valp var hon oerhört jobbig och krävande. Brukade många gånger sucka och säga att hon ju i alla fall är söt när hon sover!
Men nu vet jag inte längre....
Over and out!
Hon skulle bort så jag har varit hundvakt. Full fart blir det när man har hela tio odjur att hålla reda på
Men det är väldigt kul samtidigt, även om jag väl mellan varven hade lust att stänga ner Boris i källaren...
Boris är mammas senaste stjärna. En liten fransk bulldoggvalp som är underbar på alla sätt och vis! Men han är ju som valpar är... En terrorist! Och så fick han för sig att det roligaste man kan göra är att terrorisera Ixi. INTE populärt från hennes sida kan jag lova
Igår - söndag, åkte mamma och jag och hälsade på Clara. Alltså vad som förhoppningsvis kommer bli Aikos nya hem.
Allt kändes väldigt bra! Eller rättare sagt... Allt kändes så bra det nu kan kännas. Kommer han bara överrens med sina nya "bröder" så kommer han få det kalasbra där! Men det gör ju inte mindre ont i mig för det...
Han blev i alla fall kvar där på prov så får vi se. Jag hoppas för Aikos skull att det kommer funka! Jag vill inget hellre än att han ska få allt det där som han förtjänar men som jag varken kan eller i ärlighetens namn orkar ge honom.
Samtidigt som mitt hjärta värker av saknad så har en stor tyngd lyfts från mina axlar. Jag ska förvisso inte ropa hej riktig än innan jag sett hur det artar sig...
Men det känns ändå väldigt skönt att ha tagit steget!
Det är först nu när jag väl har "vågat" ta steget ut som jag inser hur otroligt stressande alla dessa tankar har varit.
Men nu får vi se vart det bär hän! Snälla hålla tummarna med mig
Idag har blivit en väldigt slapp dag för både vovvarna och mig.
I lördags gjorde Ixi illa ena tån och så fort vi går ens en liten kort promenad så går det upp och börjar blöda. Dagens längsta promenad har varit på 10 minuter tror jag... Men så får det bli nu i ett par dagar så det får läka ihop ordentligt! De har blivit oerhört välmotionerade och aktiverade under helgen så ett par dagar i stillhet gör ingenting.
Jizo klagar förvisso ytterst sällan... Däremot kommer Ixi att klättra på väggarna snart över att inte få springa som den dåre hon är! Men ja... Så får det vara så eländet hinner läka!
Ikväll har Jizo kissat på sig. Kraken!
Han låg och sov som en stock mitt i min säng när han helt plötsligt reste sig upp och såg både besvärad och förvånad ut på samma gång. Sakta, sakta vände han sig om och började lukta där han legat. Undrade vad sjutton han höll på med och gick dit för att titta. Hittade en stoooor blöt fläck mitt på mitt täcke
Kunde inte låta bli att skratta åt det hela för han var så oerhört bekymrad och såg inte alls ut att förstå hur det hela gått till
Bredvid mig just nu har jag två trötta och mys-sjuka luddtottar.
När Ixi var valp var hon oerhört jobbig och krävande. Brukade många gånger sucka och säga att hon ju i alla fall är söt när hon sover!
Men nu vet jag inte längre....
Over and out!
Unregistered user # Tuesday, March 24, 2009 7:38:33 PM