Johanna och Pärla talar ut (om allt och ingenting och lite till)

Svullnaden har redan lagt sig och hon verkar vara sig själv igen m.a.o pigg och "Pärlig". Det måste gjort fruktansvärt ont att bli stungen i läppen, blä! Direkt efter sticket började hon frenetiskt att klia med tassen. Usch, jag tycker det har varit lite väl mycket händelser som hänt den senaste tiden med henne och varje gång ringer jag till Bagis och ber om råd. Tur att de finns där när en "hönsmamma" som jag ringer och är orolig och tror att nu kommer min vovve trilla av pinn. Nä riktigt så illa är det kanske inte, men visst, jag är ju rädd för att jag ska förlora henne. Det skulle kännas fruktansvärt om vi inte får många fler år tillsammans (med villkoret att hon mår bra så klart).

Vi satt brevid henne när snuskgetingen kom flygandes. Varken jag eller Fredrik hann stoppa henne. Det gick så fort och vi såg aldrig vart den tog vägen förrens hon spottade ut den. Fredriks kompis fick fram sin dojja och dunkade den knalldöd. Ha! Den som gör min baby illa får också sen ta konsekvenserna av det.

Vi har äntligen hittat en schysst grill med stil. Ingen stor klumpig svart sak, eller gigantisk gasolgrill, stor som en liten 1:a. Nej! En liten söt bronsfärgad Webergrill av storlek "behändig". Den är riktigt snygg och jag tror att den kommer se grym ut på vår balkong.

Denna lilla godbit är inköpt på Rum och Kök. En butik med mycket Jag-Vill-Ha-grejjor. Pärla kommer definitivt gilla den. Hon kommer högst troligt stå och dreggla ner hela golvet när det blir dags för användning.

Hahaha... inte trodde jag att jag skulle bli så glad av en liten bajskorv, men jo, överlycklig för att vara mer exakt. Det betyder ju att Pärlisen mår mycket bättre. Efter ett dygns fasta gav vi henne bara lite överkokt ris blandat med lite saltat vatten. Uääähhh, men det verkade göra susen. Har nu gått över till lite mer fast föda såsom några kulor torrfoder. Verkar fungera bra.

Vi gjorde även vår första längre promenad idag. Åkte ut till Gärdet. Trodde det skulle vara fullt av andra hundar eftersom det är lördag och fint väder, men det verkar som de flesta är bortresta. Lite tråkigt, men det blev iallafall lite lek med en ung Vattenspaniel. Vi mötte även inredaren Simon Davies från TV 3´s "Från koja till slott" och "Design: Simon och Tomas". Han var ute och promenerade sina två 5 månaders Jack Russels. Trodde först att Pärla skulle bli tjurig när de började nosa på henne som så många gånger annars när det kommer terriers, men det gick hur bra som helst. Hon var så försiktig. Jag kanske borde bett om tips på hur vi ska inreda med olika ljuskällor i vardagsrummet nu när jag ändå pratade med honom...
Morgonen på Gärdet slutade med en riktig bitch fight. Precis när vi kommer upp till bilen, släpper en kille ut sin unga Flatcoattik. Denna hund springer mot Pärla som då reser ragg och börjar brotta ner denna flatcoat. Flaten la sig i underläge och gav sig snabbt och börjar istället titta på vad Pärla gör. Pärla började äta gräs och då gjorde Flaten samma sak. Efter några minuter kommer hon fram till mig och vill hälsa och ung som hon är börjar hon hoppa och smånafsa/bita mig i armen vilket Pärla måste ha tagit för en attack och vill antagligen försvara mig. Hon blir tokig och slänger sig på flaten. De båda hundarna morrade och skällde och brottas sådär som hundar gör när de hamnar i bråk. Först tänkte jag låta dom hållas eftersom dom uppenbarligen har något att säga varandra. Unghunden var en tuff donna som vägrade ge sig. Hon "högg" tillbaka vilket gjorde Pärla ännu argare. Pärla har aldrig bitit någon under tiden vi haft henne och jag tror inte att hon skulle göra det nu heller, men eftersom den andra hunden inte gav sig blev jag osäker och det var mycket tänder som visades från båda håll. Jag bestämde mig för att gå emellan och sära på tjejerna. Jag var helt säker på att jag skulle få en fet utskällning av killen som ägde flatcoaten, men han var inne på samma spår som jag. Flaten var tuff av sig och hade mest slemm på huvudet. Skönt att det gick bra!

Pärla mår inget bra. Det fullkommligt rinner ur henne, som vatten och självklart undrar jag vad det beror på. Kanske ätit något olämpligt.

Jag vaknade vid 01-tiden i natt av att Pärla gick omkring här hemma. Hon fick liksom ingen ro i kroppen vilket annars aldrig är ett problem. Hennes klor klapprade så pass i parketten att det ekade i hela lägenheten. Det måste ha hörts ner till grannarna under. Hon brukar alltid gå och lägga sig när vi gör det, och ligger sen på sin plats tills det är dags att gå upp. Hon brukar sällan gnälla och gny inomhus, men det gjorde hon i natt. Jag känner mig dum men jag förstod inte alls vad som var på gång.
Jag försökte lite sömndrucket få henne att gå och lägga sig och vara tyst. Efter 10 minuter la hon sig vid balkongdörren och gnällde. Då tog jag henne med mig in i sovrummet för att försöka få henne att lugna ner sig. Efter 10 minuter var hon upp igen. Denna gång stod hon vid vårt sovrumsfönster och gnydde samtidigt som hon stod och tittade ut. Vad är det med henne? tänkte jag. Jag gick upp igen och tänkte att hon kanske ville åt sin nyfunna boll som låg ute på balkongen. Öppnade dörren och hon gick ut. Själv gick jag tillbaka till sängen men blev efter några minuter lite fundersam när hon blev lite väl tyst. Så där tyst som barn blir när de har något fuffens för sig. Kliver upp igen och går ut på balkongen. Där sitter gumman och ser fruktansvärt skamsen ut. Hon har helt enkelt bajsat på balkongen. Det är bara en stor lös pöl mitt på betonggolvet. Stackarn! Först då gick det upp för mig att hon hela tiden försökt tala om att hon behöver gå ut, vilket jag som sagt aldrig förstod. Usch vad dum jag känner mig, och fy den stackarn skämdes. Hon ville knappt titta på mig. Självklart ville hon inte sätta sig där men vad göra när matte inte förstår vad hon vill?! Jag ryckte upp F som sov tungt, för att få hjälp att torka upp. När det var gjort gick vi alla tre och lade oss igen. Då var klockan 02.

Klockan 03:15 vaknar jag av att Pärla står vid min säg och gnäller igen. Jag rusar upp och slänger på mig lite kläder. Tar med henne ut och vi hinner knappt över gatan förrens det rinner ur henne igen. Efteråt verkar hon ganska medtagen. Jag tar med mig en skål vatten till hennes sängplats utifall att hon inte orkar gå till köket, men hon vill inte dricka. Hon somnar om och jag likaså, brevid varandra.

Kl 05:00 är det samma visa igen. Pärla gnyr och gnäller och måste ut på momangen. Ännu en gång rusar jag upp och vi går ut. Ännu en gång rinner det som vatten. Jag börjar bli rädd men bestämmer mig för att avvakta med att kontakta vetrinär tills lite senare idag. Jag prövar med lite kokt ris först och ljummet vatten med lite socker. Kanske piggnar hon på sig med lite mat och mycket vila. Själv är jag alldeles slut. Jag har drömt oroligt de få timmar jag fått sova. Min sambo däremot, han sov som en stock. Blev faktiskt lite förvånad när jag lyckades väcka honom första gången när hon bajsade på balkongen.

Eftersom Pärla inte mår bra bestämde jag mig idag för att åka upp till jobbet tidigt i morse och hämta hem jobb och sen jobba hemifrån. Jag måste ju ta hand om min hund. Finns det något som motsvarar VAB när det gäller hund? VAV kanske? - Vård Av Vovve!

Hon ligger nu helt utsalagen brevid mig här vid köksbordet. Jag hoppas verkligen att hon mår bättre snart.

Japp, hon är "Miss Juni" på Hundstallets websida. Skickade in ett mail någon gång i mitten av februari för att berätta lite hur hon har det nu i sitt nya hem och det mailet har de nu valt ut till månadens hund. Roligt att få vara med. Tänk om vi har fått någon att välja en omplaceringshund efter att ha läst vår historia?! Det skulle vara underbart! Som det står i texten har det inte bara varit enkelt. Iallafall inte i början. Att få en svårt deprimerad hund till att bli glad igen kräver sin tid, men den belöning man sen får i gengäld är värt allt.