Pärla och Johanna talar ut (om allt och ingenting och lite till)

Denna fullkommligt vidriga lilla äckelsak hittade jag precis på vardagsrumsgolvet. Fy fan!


Trots att jag försöker söka igenom Pärlas päls varje dag efter de förbannade fästingarna så är de svåra att upptäcka. Hennes päls är ju inte bara tjock utan även mörk på de flesta ställena. Jag har en konstant rädsla för att hon ska få borrelia eller annan fästingsjukdom.

För jag vet inte riktigt vad jag ska skriva. Det händer inte så mycket just nu. Jag och Pärla är ute och rör på oss en hel del men det händer liksom inget nytt. Därav den glesa rapporteringen.

Just nu är jag mest fokuserad på att gå ner i vikt vilket tar all kraft och energi och detta gör att bloggandet hamnar lite i skymundan, men vem vet, jag kanske får ny energi nu när våren är på gång.

Lägger in några nya bilder på vovven samt husse tillsvidare.


Kramkalas

Trodde det var dags för det lilla "helvetet" igen med byxor, grinighet och matvägran och då pratar jag inte om mig själv (den pågår för jämnan bortsett matvägran då ). Nä jag pratar så klart om hunden. Jag var så säkert men det har inte hänt något. Hon äter igen. Visserligen fortfarande lite grinig på andra hundar men det är ju brukligt för att vara hon. Så vart tog löpet vägen? Det måste lagt benen på ryggen och löpt iväg... näää fy fan vad dåligt skäm, ett riktigt vinterskämt som vi kallar dom hemma. Sambon är en hejjare på att dra dåliga skämt och vi har kommit överens om att det bara är ok under vintertid...hehehe. Jaja, ju längre tid till nästa gång desto bättre för oss.

Mötte igår de två snöbollsvita kungspudlarna som bor i vårt område. P såg dom på långt håll och blev alldeles till sig i trasorna. Hon steppade runt och svanen viftades i en rasande fart. När vi väl kom fram hoppar hon fram mot dom båda. Slår med tassarna och piper av lycka. Hon gav till och med ifrån sig ett litet högfrekvent skall. Knasig hund. Vad är det som gör just dessa två herrar är så mycket mer intressanta än andra hundar? Hon måste vara kär, i båda två!

Jag kan knappt gå, jag har fått sånt fruktansvärt skav under båda fötterna. På trampdynorna, du vet där foten är som tjockast, bakom tårna.

Jag och hunden har promenerat i snabb takt runt hela Djurgårn (långa vändan) med start Strandvägen, över Djurgårdsbron, Skansen, Prins Eugens udde, längs med hela stranden bort mot Thielska galleriet, Lilla sjötullsbron, förbi Kaknästornet, över Gärdet, ner genom Karlaplan, tillbaka till Strandvägen där jag hade parkerat bilen. Det är en bra promenad ska jag säga. Vi pinnande på riktigt bra idag. Gick i stort sett förbi alla andra som var ute och flanerade. Svetten rann pass att min mössa måste tvättas den med. Den är riktigt snuskig.

När vi passerade Thielska galaleriet hittade Pärla sin drömplats. Oj, vad mycket pinnar det fanns att bits i. En dröm som blev sann.

Trodde faktiskt att vi skulle vara hyffsat ensamma ute med tanke på skitvädret, men det verkar som om folk tyckte vädret var ok då det inte regnade. Hunden skötte sig ypperligt och fick mestadels gå lös brevid vilket gjorde att jag kunde snabba på takten avsevärt. Det är faktiskt riktigt roligt att gå med henne för vi triggar varann. När hon går långsamt då pushar jag på henne för att skynda på stegen. När hon helt plötsligt blir piggare, ja då tittar hon på mig som att "kan du skynda på lite eller ska jag behöva stå här och se dum ut". Min hund är faktiskt en riktigt bra träningskompis.

På bilden ser ni ungefär hur vi gick.



Så vad säger stegräknaren!? (tagit av mig den nu och slutar räkna steg för idag.

steg:16961
aerobic steg: 12631
min:104
kcal:692
fett:46.7
km:9.32

Jo just det, det är till att ha det tjusigt på Östermalm. Den här kundvagnen stog utanför ICA Karlaplan, guldfärgad! Pimpigt värre.

Idag var det dags igen. Pärlas klor var hur långa som helst. Upptäckte att hon till och med halkar på parketten här hemma. Vi åkte till samma ställe där hon borstades sist och där vi nästan gick plus med allt vi fick gratis.

Hur som helst, måste hon känt på sig vad som skulle ske, för hon satt käpprakt upp bak i bilen som om hon fått en pinne uppstucken upp i rumpan, så stel såg hon ut. De frågade om hon gillar kloklippning - "Ehh, nej! Hon kommer högst troligt åla sig som en mask". Så det blev munkorg på, dock långt i från populärt. Hon såg så söt ut när hon försökte få av sig den med båda tassarna. En tjej höll fast henne medans den andre klippte. Själv ställde jag mig bakom några hyllor så hon inte såg mig. Hon vred sig endel, men försökte inte göra några hugg, inte lät hon speciellt mycket heller. Visst vred hon sig lite av och an, men i det stora hela gick det väldigt fort och bra. Som belöning köpte jag en lammrulle och den sa bara swoop så var den borta innan vi ens kommit ut ur butiken.

Såg också precis att det finns en klotång som känner av var pulpan sitter. Undrar om det kan vara något? Eftersom hon inte gillar det här med kloklippning vågar man inte klippa för långt ner även om det fortfarande finns en del att ta av.

Klotång -