Pärla och Johanna talar ut (om allt och ingenting och lite till)

Trodde det var dags för det lilla "helvetet" igen med byxor, grinighet och matvägran och då pratar jag inte om mig själv (den pågår för jämnan bortsett matvägran då ). Nä jag pratar så klart om hunden. Jag var så säkert men det har inte hänt något. Hon äter igen. Visserligen fortfarande lite grinig på andra hundar men det är ju brukligt för att vara hon. Så vart tog löpet vägen? Det måste lagt benen på ryggen och löpt iväg... näää fy fan vad dåligt skäm, ett riktigt vinterskämt som vi kallar dom hemma. Sambon är en hejjare på att dra dåliga skämt och vi har kommit överens om att det bara är ok under vintertid...hehehe. Jaja, ju längre tid till nästa gång desto bättre för oss.

Mötte igår de två snöbollsvita kungspudlarna som bor i vårt område. P såg dom på långt håll och blev alldeles till sig i trasorna. Hon steppade runt och svanen viftades i en rasande fart. När vi väl kom fram hoppar hon fram mot dom båda. Slår med tassarna och piper av lycka. Hon gav till och med ifrån sig ett litet högfrekvent skall. Knasig hund. Vad är det som gör just dessa två herrar är så mycket mer intressanta än andra hundar? Hon måste vara kär, i båda två!