En kattslavs dagbok

Det nya året har inletts i fimbulvinterns tecken... Det är ju alla gånger trevligare än snöslask En bra sak är att det går bra att ha saker i "frysen" på balkongen Och det kunde ju vara värre... Länkar till Angry Aliens kaninversion av Pingvinmarschen

Hemkommen från Svärjet fick jag årets absoluta höjdarjulklapp! Andra kattslaven hade lyckats hitta två stycken stora Pentik Halla-muggar åt mig Underbara runda, stooora (rymmer en halvliter) som man inte mera får köpa, och som jag haft ett par av som har gått sönder för länge sen och som jag saknat sen dess Jag har med utsökt njutning klunkat i mig många sköna muggar sedan igår kväll. Tack!!!

Vi tog Sisko till Catvet igår igen och hon fick en långverkande cortisonspruta, eftersom hon verkade bättre på lördagen när hon hade fått cortison på fredagen. Det verkar ha haft effekt, hon åt lite hjärta helt frivilligt så fort vi kom hem, och sen har hon ätit blötmat och t.o.m. lite torrmat helt av sig själv När jag vaknade i snöyran på natten kom hon och tiggde mera Smushy,och i morse var den slut Hon verkar fortfarande trött och inte är hon nu vrålhungrig, men hon går iaf till matskålen lite då&då på väg från en liggplats till en annan, vilket är det naturliga för henne. Jag hoppas det håller i sig, hon har magrat förfärligt och inte alls varit sig själv Nu har hon sedan igår eftermiddag börjat göra mera "Siskoiga" saker, och vi tittar lyckligt tårögt på henne Nu står hon t.ex. i min famn medan jag skriver, den senaste tiden har hon legat ner om hon alls velat vara i famnen...

Sisko har varit hängig i en dryg vecka, ätit dåligt och inte haft lust att leka eller ens vara i famnen eller i sängen - hon ligger mest i fåtöljen och ser apatisk ut Fåtöljen är bra, för där finns en luddig, röd filt och en värmedyna (det är rätt svalt här). Hon var på standardkoll på Catvet i veckan och de hittade inget speciellt, förutom att hon hade magrat, men när hon fortsatte matvägra tog vi dit henne igen och de undersökte noggrannare. De hittade inte riktigt nåt klargörande, men ev. har hon tarminflammation, så hon är satt på antibiotika, och så fick hon dropp för att motverka uttorkning. Sen ringde de till mig på jobbet för att säga att jag kunde hämta hem henne, och "om du kan komma ifrån så vore det nog bra att hämta henne så snabbt som möjligt, för hon vill hem nu". Och det hördes i telefonen också... Uppenbarligen var hon så vild att de inte kunde ha henne i sina egna burar, för hon bröt sig ut ett flertal gånger (så hemskt sjuk är hon då uppenbarligen inte!) och när de satt henne i transportburen så jamade hon hysteriskt och klöste och pressade nosen mot gallret så att hennes stackars nos är helt mörkröd fortfarande Hon var bara lugn när hon fick vara i famnen på nån av sköterskorna, men det är ju lite svårt att jobba på det sättet... Så jag for efter henne så fort jag kunde lossa från jobbet, och där satt hon i Maris famn och var ganska lugn. Sen var jag ju tvungen att sätta henne i buren för att få hem henne, och då satt hon igång igen- mjau, mjau, mjau, mjaaau!

Vi tog en taxi, och jag hade en trevlig konversation med chauffören (som var finlandssvensk, och jag hoppas innerligt att han inte är Lindholm, eller vad nu Volts kolumnist heter) ända tills jag insåg att Sisko hade kissat i buren. Och på nåt sätt, trots att den har plastkanter och -botten, lyckats läcka på sätet Hon har aldrig gjort det förut, men jag antar att det var droppet kombinerad med stressen. Gissa om jag blev pop Han var nog ytterst hövlig, men glad blev han ju inte! Jag betalade dubbelt, och bad förstås tusen gånger om ursäkt, men insåg senare att jag ju borde ha gett honom extra dricks, kontant. Men det tänkte jag ju inte på då - jag blev så stressad

Nu ligger hon hur lugnt och stilla som helst och sover - varför hon inte kan göra det i Catvets stora burar vet jag inte, Twister gjorde det - kanske hon är klaustrofobisk precis som matte! Stackars Sisko. Och stackars taxichaufför. Och lite synd tycker jag nog om mig själv också...

En person som jag assisterat extra mycket med informationssökning på sistone kom med en bit kaka och en liten julklapp till mig nyss Gulligt! Det här jobbet har sina fringisar, måste jag säga

Första riktiga vinterdagen är på något sätt alltid lika överraskande. Man glömmer hur det känns när det blir ordentligt kallt (med ordentligt menar jag temperaturer under -10) och det tar ett tag att vänja sig vid det där speciella sättet att andas som man måste ägna sig åt för att inte börja hosta av kylan. Och att springa till metron kommer inte på fråga! Jag begriper mig inte på folk som joggar på vintern. Å andra sidan begriper jag mig förstås inte på folk som joggar, punkt.

Det trevliga med att det är kallt är att man får ta på sig sin fina åländska favoritylletröja och linda den långa fina yllehalsduken som andra kattslaven stickat för ett par vintrar sen om halsen Under min ylletröja har jag idag på mig en vit skjorta och en väst (skulle vara fin för en släktmiddag), och på västen har jag en liten knapp som säger Library Lovers - jag fick den av en kompis som var på bokmässan i G-borg i fjol Sisko är fullkomligt fascinerad av den Hon bryr sig överhuvudtaget inte om mitt halsband, vilket är ovanligt, utan håller på och duttar på knappen och lyssnar till ljudet Den ger ifrån sig ett spännande, lite metalliskt ljud, nämligen.
Jag kan bifoga en bild, men ljud får ni klara er utan. Tänk bara kattass på knapp

Det finns säkert flera än jag som anser att det där med att äta granbarr och gå i ide skulle vara ett bra alternativ såhär års... Jag är så trött hela tiden just nu att det är hemskt. Det känns som om jag skulle behöva sova dubbelt så mycket som vanligt, men det hinner jag ju inte med Jag vill också åka på semester till Miami som Pappers-Peppe.

Och så tänker Maja sluta blogga, för att det är sååå 00-tal Nejdå, just kidding , för att det inte är hennes forum längre. Jag tycker det är jättetråkigt Alla försvinner till FB, och min vana trogen stretar jag emot så länge det går... Jag gillar bloggar bättre, det är mindre exkluderande

Just nu vill jag bara sooova

Det händer då&då att jag får slumpmässiga "hejsan" på Skypen, men jag brukar inte bry mig om dem. Om det är någon jag känner så kan den säga vem den är, och om det är nån jag inte känner så kan den motivera varför jag ska lägga till den. Samma här på bloggen. Det har inte hänt så ofta - det är inte så många potentiella bekanta som bloggar på Opera Den förra var en person som bara hade en profil men ingen blogg, vars intressen var listade som bl.a. "threesome" och som verkade "adda" ungefär varenda brud på hela Opera Dessutom misstänker jag att han (sannolikt) inte ens kunde svenska, så jag skrev ett svalt, hövligt brev där jag påpekade att han knappast skulle få någonsomhelst kick ut av att läsa min blogg om han är lagd åt flås-flåshållet. Det flåsigaste man kan få ut av den här bloggen är när jag talar om hur jag sprang till metron Den handlar om katter, böcker, film&teater och annat kulturellt, samt politik och miljö och diverse funderingar. Inget speciellt intressant, om man inte råkar gilla sånt, åtminstone inte särskilt rafflande. Needless to say så fick jag aldrig nåt svar.

Nu har jag fått en vänförfrågan av någon som jag inte tror att jag känner, som skriver sin blogg på tyska - vilket jag i och för sig kan läsa, men just trädgårdsplantering är kanske inte mitt största intresse, direkt - och antagligen inte heller kan läsa det jag skriver. Varför vill hon att jag ska lägga till henne som vän? Jag kan bara tänka mig två orsaker, det ena är att man känner mig, det andra att man läser regelbundet. Jag kan förstås ha fel, kanske hon faktiskt läser med stor förtjusning och har gjort det länge? Men jag tvivlar. Antagligen är det bara ett misstag

Hursomhelst så brukar jag mycket sällan skriva låsta poster, jag vet att ingen av de få som har ett Operakonto orkar logga in ändå

Om du, Angela, läser det här och blir väldigt sårad och ledsen så ber jag om ursäkt. Om du berättar vem du är och varför du vill bli min Operavän (i kommentarerna eller som ett meddelande) så fixar det sig nog

Det är fullmåne idag... (yyyl) Det lustiga var att jag såg månen på morgonen, när det började ljusna. Och ingen blek spökmåne heller utan en såndär riktigt stor, gul Nightmare Before Christmas-sortens måne: bild här (Memo: skaffa nåt att sätta upp den stiliga planschen med! Den kommer att se så snygg ut ovanför fåtöljen.) Är lite ledsen att jag inte hade tid att leta efter kameran och ta en bild, den var så stor och gul och perfekt lysande mot den långsamt ljusnande himmelen... Jag fick riktigt lust att yla

Gammelmoran såg också morgonmåne, vad coolt!

Jag är inte speciellt bra på att komma mig för med att träna ordentligt - förutom att dansa, som jag kan göra nästan hur mycket som helst utan att tröttna på det - men jag brukar åtminstone försöka göra lite morgongymnastik, eller egentligen mest mjuka upp musklerna en aning. En av de saker jag gör är den där yoga-aktiga ställningen där man står på alla fyra och svankar och kröker på ryggen omväxlande. Nu när det är kallt så har jag nattlinne på mig och Sisko anser att det bästa sättet att muntra upp mig, alternativt assistera mig i morgongymnastiken är att krypa in genom halslinningen och placera sig under min mage, oftast stående Så spinner hon nöjt Det påminner mig om hur Twister alltid kom springande så fort andra kattslaven gjorde situps och slängde sig på golvet under huvudet... Sisko själv håller sig i trim med att dundra genom hela lägenheten, hoppa upp på katträdet, därifrån till cdhyllorna och vidare upp på bokhyllorna där hon sen kan springa omkring och hålla koll på allt