En kattslavs dagbok

Tänk att min semester för en gångs skull sammanfaller med sommarvädret Det är väldigt skönt att sitta ute och läsa och ta det lugnt! (Ska nog jobba lite för skams skull, förstås) Sisko trivs också, hon har varit mycket lugnare, åtminstone sen vi kom fram, resan gillade hon inte Men att sitta och titta på naturen, det gillar hon -och jag med!

Stackars lilla Sisko känner sig uppenbarligen ensam Hon är jätteklängig och gnällig och är nästan bara nöjd när hon är i famnen, eller när man leker med henne. Annars springer hon runt fötterna på oss och jamar olyckligt, eller ännu värre, sätter sig en god bit bort och jamar klagande Så måste man uppmana henne att komma närmare och hoppa upp och truga ett antal gånger Sen spinner hon och buffar och är glad igen, tills hon antingen ska ner (för att fem minuter senare börja samma rumba på nytt ) eller tills man bara måste sätta ner henne för att kunna göra nåt annat. Vi försöker lära henne att sitta på ena axeln som Twister brukade göra - det var lätt att göra annat samtidigt, han bara hängde där och spann men Sisko vill bli ordentligt ihållen, som den lilla bondage-katt hon är Hon håller långsamt på att lära sig att nöja sig med en hand i alla fall, idag hängde hon på min utsträckta arm en stund... Vi måste nog fundera på det där med sällskap åt henne. Ska se hur hon trivs på landet, när vi är mera (och kanske flera) närvarande. Fast antagligen kommer hon att leta efter Twister där också - hemma har hon gett upp Han var ju där förra sommaren! Han kommer nog med den här sommaren också - men bara i en liten urna

Så har vi haft EU-val, och av de få som röstat har över hundratrettiotusen tyckt att det vore en god idé att rösta på Soini Vad kan jag säga om det, som jag inte sagt förut och det flera gånger Just nu känner jag mig väldigt bed(r)övad - att det finns så många människor i det här landet som antingen tänker som "Sannfinländarna", alternativt inte tänker alls

Så för att inte upprepa mig ska jag i stället dela med mig av andra kattslavens intressanta betraktelse Vi var ute på en promenad och tittade på valaffischerna, och andra kattslaven konstaterade att Kristdemokraternas (och speciellt Sari Essayahs) valreklam var direkt plankad från Sin City Det hade jag inte märkt, men det är ju helt uppenbart, när man väl tänker på det:




Vi diskuterade det här ett tag, eftersom andra kattslaven nyligen sett Sin City (jag klarade inte av att se den till slut). Att det är Bryssel som är den Syndiga Staden som ska bibringas lite Kristna Värden kan man förstå, men vad är det egentligen KD försöker förmedla för bild av sina metoder? Är budskapet att det minsann behövs tuffa tag när man har att göra med EU-politik? Jag undrar om Essayah har tänkte trycka sina motståndares ansikten mot asfalten när hon kör omkring i staden? (Det var där jag slutade titta, väldigt stilig film och allt det där, men den blev helt enkelt alldeles för våldsam för mig, jag blev bara alltför äcklad )

Här finns KD:s egna förklaring (på finska), som förstås mest handlar om hur de gamla värdena är på nedgång... Det må så vara, jag undrar bara varför så många religiösa grupper menar kärnfamilj och heteronormativitet när de talar om "gamla" eller "traditionella" värden Om de skulle tala om ödmjukhet och respekt för sin omgivning (både människor, djur och natur) så skulle jag ha lättare att förstå mig på dem. Jag vet att det finns många såna kristna (och andra religiösa) människor också, det är bara sällan man hör talas om dem i såna här sammanhang.

/texten lätt editerad för klarhetens skull

Veckoslutet var varmt och soligt och gick i det fysiska arbetets tecken. Förutom potatisen så skulle det travas ved och grunden till (det numera sålda) växthuset skulle bort - många, tunga stenplattor att spetta upp. Det var varmt och svettigt, förstås, men samtidigt ganska skönt att jobba riktigt ordentligt med musklerna efter att ha suttit och försökt lära mig Marc21-katalogisering Och så ser man mera resultat än av att gå på gym, så det känns mera motiverande för mig

Det var varmt, men fläktade lite, så det var inte olidligt, fast jag gärna velat slippa den långärmade skjortan (jag bränner mig så lätt att jag måste ha på den mest hela tiden). Alltid emellanåt tog jag en paus och bara stod och njöt av sommaren - solskenet, den blåa, blåa himmelen och all grönska. Det heter att människans ögon klarar av att urskilja flera nyanser av grönt än av någon annan färg, och det tror jag gärna Fåglarna gick på som tokiga, de kvittrade och sjöng och flög omkring överallt. Jag förstår varför det heter att svalor "pilar", när man ser dem svepa förbi så är det onekligen det ordet som kommer i ens huvud Det bor massor av svalor där under taknockarna på uthusen. Tyvärr är jag ännu uslare på fåglar än på blommor, så jag kände inte till så många sorter, förutom svalorna så lyckades jag med k.fars hjälp identifiera en sädesärla, men inte så mycket mer Jag kan nog såna fåglar som är vanliga i stan (med utkanter), men sen är det rätt begränsat med biologin...

Annars så är det absolut livligaste djurlivet där alla sniglar (eller snäckor, för vara exakt) - stora, ljusa, vackra vinbergssnäckor som det vimlar av! De har ursprungligen kommit dit när våra farföräldrar flyttade ut på landet för över trettio år sen. Farmor brukade berätta om hur hon hade en skolåda med sniglar som hon plockat i hemträdgården och satt bak i bilen. Under resan hade de (förstås) lyckats krypa ut, och farmor fick börja med att krypa runt hela flyttbilen på händer och knän i jakt på de förrymda blötdjuren Sedan satt hon ut dem i trädgården, där de förökat sig i frisk takt. Speciellt när det är fuktigt, vid regn eller dagg, är de så många att man tyvärr trampar på dem emellanåt Lustigt nog gör de ingen större skada på trädgården, så de hör nog inte till de värsta arterna. Däremot lär de vara ätliga, och jag funderar nog emellanåt på att man borde starta en snigelfarm och sälja dem som delikatesser men det blir aldrig förstås allvar av det.

Så fanns där förstås också ett visst grått, långhårigt djur som föredrog att ligga inomhus om dagarna, men gärna tog sig en sväng ut om morgnarna och kvällarna Förnuftigt djur

Bloggen fyller fem år idag Tänka sig Ja må den leva!

Under de fem åren har jag flyttat två gånger förlorat en katt presterat en gradu och skrivit tvåhundrasjuttiotre inlägg

Det är nu lite drygt ett år sen jag äntligen fick min gradu inlämnad Det var väldigt skönt att få den undan, måste jag säga fast jag i praktiken förstås inte märkt nån större skillnad... jag var alltid väldigt duktig på att förtränga den när jag inte aktivt försökte hålla på med eländet

Katterna var alltid färdiga att assistera, förstås, som anstår pälssekreterare Här är ett par exempelbilder på Twister i aktiv tjänst. Jag ska nog posta lite bilder på Sisko också snart, men jag måste ta och förminska dem lite först.

Ser han inte omåttligt bisi ut!

Twister har nu gått till de sälla jaktmarkerna Eller egentligen redan förra veckan, men jag har inte orkat skriva Han blev lite sämre hela tiden, och när han inte längre verkade intresserad av saker och ting och verkade ha ont så var det dags. Det var ett förfärligt svårt beslut att fatta, men det var rätt. Vår favoritveterinär, Kirsi Juuti har öppnat egen klinik i Haga och det är där vi har varit på sistone, och också nu till sist. Vi är oerhört tacksamma för dem där på Catvet, de har hela tiden varit både vänliga och förstående och vänligt bestämda; de har hjälpt oss både att vårda Twister och med att fatta beslut om när det inte längre gick. Twister har också tyckt om att vara där på behandling, och spann nu också. Vi hade honom i famnen och borstade honom med favoritborsten hela tiden och det gick nu så lugnt till som man kan begära.
Tack Kirsi Mari Satu och Inka!

Vi saknar vårt lilla Grönöga, det är väldigt tomt efter honom, men vi tröstar oss med att han i alla fall inte har ont längre. Stackars Sisko letar efter honom överallt (speciellt i klädskåpet och klädrummet) och kommer och jamar förskräckligt emellanåt, speciellt när jag kommer hem, eftersom det oftast är jag som hämtat hem honom efter vätskebehandlingarna. De är ju kullsyskon, och har aldrig varit ifrån varandra mer än över dagen på nästan tretton år, så det är klart att det känns konstigt för henne också. Vi försöker leka och kela så mycket som möjligt med henne, och förklara att Twister inte kommer tillbaka, men att hon inte gjort nåt fel (inte han heller förstås) och att vi tycker om henne också

Världens skönaste vibrerande pälsboa var han dessutom! Här på brorsans axlar - ett av favoritställena (Bilden är lite suddig, men väldigt bra på bägge två )

Vila i frid, lilla Twisterpurrekatt - fast egentligen tänker vi oss att han jagar gröna råttor på de gröna ängarna

Är det nån som vet vart Syster Sara tagit vägen?

Twister har alltid varit den mera framfusiga och nyfikna av våra katter, Sisko är lite mera skeptisk av sig och föredrar att se vad Twister tycker först Han är den som kommer springande när det kommer nån, och han ska alltid titta på när man gör nåt spännande. (Vi hade t.ex. en kille som kom och fixade i badrummet på förra stället, och Twister var salig! Jag fick hindra honom från att hoppa upp på den arma karlens rygg, för att se bättre...) Trots att han numera är rätt klen, så finner han fortfarande ett stort nöje i nya upptäckter. Idag insisterade han på att få gå ut i trapphuset och nosa - han försöker ofta smita förbi när vi kommer hem, men som mångårig kattslav så utvecklar man snabbt en taktik att sätta foten för dörren när man öppnar den Ibland lyckas han hoppa över och ser hur nöjd ut som helst Idag fick han lov att gå ut, under sträng eskort, förstås. Han går aldrig speciellt långt, oftast bara några meter innan han lägger sig ner på golvet och ser nöjd ut Idag gick han nästan ändå bort till trappan, men längre fick han inte gå - jag har ingen som helt lust att börja springa efter honom i sju våningar... När vi bar in honom så spann han högt och belåtet Nu ligger han och vilar på värmedynan som vi lånat av veterinären. Man blir trött av upptäcktsfärder