En kattslavs dagbok

I år har jag ätit smarriga temlor under helgen, en liten tjuvstart. Å andra sidan har jag inte fått nån idag, så det var ju tur att jag gjorde det

Den här gången har jag testat kulturvaggans utbud, först på Naantalin Aurinkoinen, där flickan bakom disken stirrade undrande på mig när jag beställde varm mjölk och en djup tallrik (ignoramus!) och sen ett par specialare. SivÖ prisade Kosken Leipomos talanger i äkta temmelväg i år igen. Jag tyckte det lät lovande och lyckades övertala andra kattslaven att ta sig till Trädgårdsgatan och leverera ett par av underverken till mig på lördag, då jag kom till Åbo De hann bli vittberesta och lite lätt sjanserade innan de kom så långt som till en tallrik med varm mjölk, men det påverkade då varken smaken eller uppsugningsförmågan. Det finns temlor som är så kompakta att de inte tar upp mjölken alls och temlor som är så fluffiga att man knappt kan viska mjölk i deras närhet innan de är mössö. De här hade en bra balans och en utmärkt, fyllig smak, plus en trevligt generös storlek. Slurp



Temla nummer ett, påbörjad.














Kosken Leipomo-temla i sin fulla glans.