En kattslavs dagbok

Jag läste nyss att en av mina favoritförfattare, Dick Francis, har dött.
Francis skrev en massa böcker tillsammans med sin fru, som aldrig fick någon annan credit än att det hette "helps with the research", men hon gjorde nog betydligt mer än så, jag tror att det var hon som lade till det som brorsan kallade "the human touch", det som gjorde dem till mera än bara "häst-thrillers". När hon dog för ett antal år sen slutade han helt att skriva, men de senaste åren har det kommit ett några nya. Den första av dem skrev han helt ensam, det var ingen bra idé (och jag tycker att förläggaren borde ha vågat redigera betydligt mera!), men när han tog sin son som assistent så blev de bättre Inte som de allra bästa, de som jag läst så många gånger att jag kan bitar utantill, men läsvärda. Jag har den senaste, Silk väntande på mig i hyllan, tack Imbo Men jag kommer säkert att suga på den ett tag - nu kommer det inga fler (efter den som ligger på förlaget just nu)
Och min samling är inplastad Jag får väl försöka läsa dem ur minnet. Min favorit, Nerve har en av de mest effektiva in media res jag någonsin läst (och jag har läst ganska mycket, kan jag ju säga):
"Art Matthews shot himself, loudly and messily, in the middle of the parade ring at the Dunstable races."
(Jag kan komma ihåg något ord fel, men kommer inte åt att kolla! Jag har försökt googla, men det finns ett antal varianter... "middle" kan ev. vara "center", men jag skulle verkligen vilja ha boken framför mig. Nu när jag bara har en bråkdel av mina böcker med mig så märker jag hur ofta jag tenderar att gå till bokhyllan för att kolla saker...) Trots denna chockbörjan så brukar hans böcker aldrig frossa i blod och "gory details", utan vara såväl spännande som roliga och, just mänskliga, med huvudpersoner man sympatiserar med (utom i novellsamlingen Field of Thirteen!) och många vettiga funderingar - jag citerar Dick Francis ganska flitigt Han är faktiskt den enda författare som jag någonsin har skrivit ett brev till för att tacka för hans böcker - det var många år sen och mamma hjälpte mig med engelskan - fast jag många gånger har tänkt att man kanske borde göra det oftare Även om hans senare författarskap inte hör till mina favoriter så är det tråkigt att han är borta

För att pigga upp alla som snarkar sig genom vintermörkret och samtidigt hedra en fantastisk författare (som snart har födelsedag) länkar jag nu till några olika versioner av Pride and Prejudice. För att hedra de s.k. "nya medierna" så kommer den först i Fejsbukkformat och så i Twitterformat
För fullständighetens skull delar jag med mig av e-boksformat från Gutenberg och ljudbok från LibriVox (kvaliteten kan vara ganska varierande, det kan hända att det lönar sig bättre att hitta den på en bibba, jag har inte lyssnat på den här)

Mycket nöje, nu ska jag avsluta Kulturdagen med att gå på Körsbärsträdgården

Det har hittats ett prydligt borrat hål, som tydligen är orsaken till att det rann ner en massa vatten i Järnvägstorgets metrostation och slog ut den för okänd tid framöver (de tror att det kan bli frågan om månader!) när ett rör sprang läck i söndags. Varför hålet finns där är okänt, antingen är det ett misstag eller så har planerna ändrats i mitten. Husis skrev i en ledare att "det nånstans sitter en kille (eller tjej) och låtsas som att det regnar".

Det fick mig att tänka på en monolog i Tage Danielssons Grallimatik, där det sitter en kommunalarbetarbas och talar med sig själv (ungefärligt citat, jag har inte boken nu, men jag har kunnat den utantill en gång i tiden): "Ta dig en grogg du Gustav, det kan du behöva! En sån jävla dag. Jag menar, de sa Götgatan, då ska de inte komma och säga Järngatan senare. Och det kan ju inte bero på det där som de sa att det var för att du hade tagit en grogg för mycket och hört fel, för det var ju samma sak igår för fan, då sa de Eriksplan, det sa de, och då måste de ju mena Eriksplan och inte Eriksgatan"... (och så vidare )

Om någon har ett ex för mycket av denna suveräna bok så vill jag gärna ha det