En kattslavs dagbok

Veckoslutet var varmt och soligt och gick i det fysiska arbetets tecken. Förutom potatisen så skulle det travas ved och grunden till (det numera sålda) växthuset skulle bort - många, tunga stenplattor att spetta upp. Det var varmt och svettigt, förstås, men samtidigt ganska skönt att jobba riktigt ordentligt med musklerna efter att ha suttit och försökt lära mig Marc21-katalogisering Och så ser man mera resultat än av att gå på gym, så det känns mera motiverande för mig

Det var varmt, men fläktade lite, så det var inte olidligt, fast jag gärna velat slippa den långärmade skjortan (jag bränner mig så lätt att jag måste ha på den mest hela tiden). Alltid emellanåt tog jag en paus och bara stod och njöt av sommaren - solskenet, den blåa, blåa himmelen och all grönska. Det heter att människans ögon klarar av att urskilja flera nyanser av grönt än av någon annan färg, och det tror jag gärna Fåglarna gick på som tokiga, de kvittrade och sjöng och flög omkring överallt. Jag förstår varför det heter att svalor "pilar", när man ser dem svepa förbi så är det onekligen det ordet som kommer i ens huvud Det bor massor av svalor där under taknockarna på uthusen. Tyvärr är jag ännu uslare på fåglar än på blommor, så jag kände inte till så många sorter, förutom svalorna så lyckades jag med k.fars hjälp identifiera en sädesärla, men inte så mycket mer Jag kan nog såna fåglar som är vanliga i stan (med utkanter), men sen är det rätt begränsat med biologin...

Annars så är det absolut livligaste djurlivet där alla sniglar (eller snäckor, för vara exakt) - stora, ljusa, vackra vinbergssnäckor som det vimlar av! De har ursprungligen kommit dit när våra farföräldrar flyttade ut på landet för över trettio år sen. Farmor brukade berätta om hur hon hade en skolåda med sniglar som hon plockat i hemträdgården och satt bak i bilen. Under resan hade de (förstås) lyckats krypa ut, och farmor fick börja med att krypa runt hela flyttbilen på händer och knän i jakt på de förrymda blötdjuren Sedan satt hon ut dem i trädgården, där de förökat sig i frisk takt. Speciellt när det är fuktigt, vid regn eller dagg, är de så många att man tyvärr trampar på dem emellanåt Lustigt nog gör de ingen större skada på trädgården, så de hör nog inte till de värsta arterna. Däremot lär de vara ätliga, och jag funderar nog emellanåt på att man borde starta en snigelfarm och sälja dem som delikatesser men det blir aldrig förstås allvar av det.

Så fanns där förstås också ett visst grått, långhårigt djur som föredrog att ligga inomhus om dagarna, men gärna tog sig en sväng ut om morgnarna och kvällarna Förnuftigt djur