En kattslavs dagbok

Jag läste en nekrolog över Christer Boucht i tidningen häromdagen. Han är säkert för många mest känd för Grönland tvärs och andra kalla skidturer, men för mig är han främst författare till Turkiska marschen, en bok som hela familjen läste innan vi åkte på en månadslång resa genom Turkiet för... många år sen Han och ett par andra fotvandrade i Turkiet mitt i värsta sommarhettan - väldigt långt från Grönland. Den är väldigt rolig och spännande, och många saker har för evigt inkorporerats i vår familjevokabulär, framförallt följande lilla scen (jag har inte boken här just nu, så får citera ur minnet):

De tre hjältarna äter på en liten lokanta nånstans på landsbygden. Maten är god, men inte tillräckligt köttrik för en av de yngre, matglada vandrarna, som längtansfullt tittar på de stora, svarta grisarna som vandrar omkring utanför dörren. Han bläddrar i ordboken och går sen fram till den korpulente ägaren, petar honom i magen och säger "domuz, domuz, büyük domuz". Büyük domuz betyder "stort svin", och mera hinner den arma jappen inte säga innan lokantaägaren rasande jagar ut dem vilt svingande ett grillspett Varje gång jag läser det avsnittet (eller ens tänker på det) så skrattar jag Och uttrycket "büyük domuz" används fortfarande i vår familj Det är en riktigt trevlig bok, läs den om ni stöter på den nånstans

Mindre roligt kulturtips: lyssna på Brevet till Sibirien på Arenan fram till söndag kl. 15.58. Det var en mycket fängslande monolog, både texten och Lilga Kovanko var fantastiska, jag satt som klistrad vid radion. Men rolig är den inte, direkt