En kattslavs dagbok

Min bror och jag har varit några dagar i Liverpool och hälsat på en god vän. Resan har sådär i princip varit planerad i flera år, men nu var kombinationen billigt flyg och det faktum att sagda vän tänker flytta ännu längre bort det som gjorde att vi kom iväg. Tyvärr missade vi ”the races”, som vi alltid tänkt att vi skulle gå på (vi gillar båda Dick Francis), men billighetsflyget drog in linjen nu, så det var i sista minuten vi kom iväg.

Nu har jag stiftat bekantskap med diverse engelska fenomen, som t.ex.:

- English plumbing&bathroom. T.o.m. i nya hus så är varmvattnet och kallvattnet i skilda kranar. Om de kommer ur samma kran (som i vår väns kök) så kommer kallvattnet ur mitten på kranen och varmvattnet i en ring omkring (el kanske tvärtom), så att man, som hon framhöll, ”ska kunna bränna sig och frysa på en gång” Och så värms vattnet med elektricitet. Man lär sig att duscha snabbt! Och försiktigt, för badrummet hade heltäckande matta:rolleyes: Vår vän konstaterade att i Finland har man arvet efter bastun, där man slabbar med mycket vatten, medan man i England brukade ha badkaret framför elden, på mattan.

- English cooking. Te förstås Massor med te, överallt. Tyvärr den typens svarta te som borde drickas med mjölk, vilket jag inte tycker är gott. Fish’n’Chips gillade jag däremot. Fisken hade en tunn, knaprig skorpa, och så fick vi pressade ärtor till English breakfast var ganska mastig, baconet var tjockt och salt, gott, men inte så nyttigt förstås... Bönor i tomatsås smakar som de brukar, men att ha ”brown sauce” till var rätt kul – det visade sig att vad de kallar för brunsås är HP-sås. Brödet var förstås helt vitt, inte i min smak. Crumpets var något av en besvikelse, helt okej, men inte så speciellt som det låter i böcker. Yorkshire pudding var lite lustigt. Scouse, som är en typisk Liverpoolköttgryta var helt gott, men jag hade föredragit mera kryddor. Däremot var den curry som brorsan åt en dag faktiskt ganska stark – lite oväntat på ett vanligt café. Oväntat för den som är van vid finsk smak alltså. Till de övriga kulinariska upplevelserna hörde ost Jag gillar ost. Eller som Wallace säger i The Curse of the Were-Rabbit "I’m just crackers about cheese" Så nu har jag ätit Wensleydale – osten som Wallace&Gromit lär ska ha räddat från konkurs. Mycket speciell i smaken, har aldrig ätit något liknande. Jag har också kunnat konstatera att jag tycker om vinägerchips – jag som aldrig brukar äta chips. Tur att man inte får dem här:o

- Vänstertrafik. Något förvirrande, men inte så farligt som jag hade trott. Å andra sidan vet jag inte om jag skulle vilja försöka mig på att köra bil. Fast antagligen skulle det gå helt okej, det verkade finnas mycket lite "might is right" i trafiken – tvärtom så förklarade vår vän mycket allvarligt hur ohövligt det är att inte vänta på sin tur. Det fenomenet kunde också iakttas på busshållplatserna – folk köade så prydligt!

- Folk talar som på film! D.v.s., i det här fallet talade folk förstås som i nordengelsk film Mycket förvirrande. Emellanåt kom jag på mig själv att längta efter textningen! Jag fick öva på att säga ”pardon”, för det mesta kom det bara ”what” Brorsan klarade sig mycket bättre

Dessutom har vi shoppat massor med böcker, turistat i både Liverpool och Chester, njutit av det lummiga landskapet, vandrat på stranden vid ebb (spännande!) och pratat pratat pratat De som känner mig vet att jag är ganska bra på att hålla låda, så om jag säger att brorsan inte är sämre, och vår vän definitivt skulle kunna - som hon själv uttrycker saken - ”talk for England”, så blev det rätt mycket prat Hursomhelst hade vi hemskt trevligt! Jag hade nog tänkt uppdatera min blog under resan, men då skulle jag ha varit tvungen att skriva på engelska, för att slippa skanderna, och det orkade jag inte. Speciellt som tangentbordet ser lite annorlunda ut – jag har alltid trott att jag skriver dåligt och måste titta på tangenterna, men tydligen inte så mycket som jag tror, eftersom jag gjorde mycket mera fel än vanligt när jag försökte skriva på ett engelskt tangentbord... Så det bidde ett "efter-hemkomsten-inlägg" i stället Eventuellt kommer det ett par bilder lite senare.

Katterna blev väldigt glada när jag kom hem, de var inte alls purkna Men det berodde nog på att andra kattslaven var hemma, när vi båda är borta så är det oftast ett visst demonstrativt tjurande vid hemkomsten. Nu var det bara purr purr för hela slanten