Sitter nu inne med Figgekillen. Har precis varit ute på en liten kvällspromenad och satt mig ner med ett glas whiskey, skönt o slappna av lite efter denna dagen. Var hos veterinären idag o tog stygnen på pojken och de gick bra. Såret har läkt ihop fin fint, tack o lov. Nu vill jag bara få upp vikten på honom, för 31,7kg för en dobbe, de e inte mycket. Sakta med säkert så kommer jag bygga upp pojken vikt igen för att han ska må bättre. Har redan ökat matdoseringen och minskat så han får 4-5ggr/dag. Med andra ord så går de bra, men ibland hade de underlättat om man vore två om detta, för krafterna tar lätt slut på en om man ska jobba samtidigt att sköta om en sjuk hund (fel ord använde jag, men kommer inte på vilket ord till Figaro). Men men, det är bara att bita ihop och köra stenhårt på att pojken ska bli bra igen.

Sommaren är snart slut...Mycke trist, känner att jag inte fått ut nåt utav denna sommar. Och mår lite halft dåligt för de. Jag sa att jag vill ha kul denna sommar, och ville dra upp till Stockholm för att hälsa på gamla kollegor, men de har inte blivit av. Jag hade velat åka upp till Åre för att cykla downhill lite, men de har heller inte blivit av. Jag hade velat bara åka iväg, packa min väska med kameran med tillbehör, Figges väska med vattendunk/mat/sele/koppel/godis och lite annat smått o gott och bara sätta mig i en bil och köra...Men de kommer aldrig att hända känner jag....För tillfället vill jag bara bort härifrån, lååååångt härifrån. Men vad gör man egentligen? De e bara stanna kvar i sitt lilla bo o ruttna, bli gammal själv med Figgekillen och whiskeyflaskan...Usch, låter som jag gnäller lite!!? Det kanske man gör också, vet inte riktigt. Äh, jag är väl bara lite nojjig, eller!? Äh, måste vara whiskeyn som talar nu....Näää! Eller? Näfan, jag pratar nog bara med mig själv...Brukar göra de, prata för mig själv...högt!

Kommit in i en tråkig fas alltså. Ett par veckor nu har man inte mått så bra som man trodde. Har gått upp ett par kilo...och mår piss för de. Inte ett par kilo heller, de e fan 8kg. Men jag vet inte varför egentligen. De har knappt blivit nån träning, enbart cykling till och från jobbet. Men de ger ju inte så mycket. Mår skit alltså, om jag ska vara ärlig. Dom enda man kan prata med är tre bästa vännerna som jag aldrig kommer att glömma. Nämner inga namn, men mycke bra vän har jag här på MyOpera och två utanför, en mc-polare och en fd kollega på Dynapac som jag umgås rätt mycket med.

Känner att jag inte får ut nåt utav de jag vill göra alltså. Jobbar som timanställd, tjänar normalt, vilket jag är tacksam för. För de finns de som inte tjänar ett skit. Finns de som kämpar varje dag med att få jobb, de som kämpar för att komma upp på fötterna efter långtidssjuka, vilket jag tycker är väldigt tråkigt för dessa personer. De kämpar som fasen varje dag, men de får ingen respons utav detta system som Sverige slagit ihop....Damn you assholes!!! När fan ska Sverige vakna upp och börja satsa på de som vill tillbaka till arbetslivet? Visst, nu kanske de inte är så lätt med att få jobb o så. Men denna så kallad STAT, borde fan tänka om alltså...

Nu sitter jag och funderar på vad som ska ske nu till hösten. Sitter uppsatt på kölistan i STHLM för lägenhet, men man lär få vänta sisådär en 100år innan man får en lägenhet. Hell with this shit system! Om man bara kunde få ha nån tur ibland och kunna bosätta sig på en annan ort. Men visst, tror inte man kämpar tillräckligt hårt för att uppnå de egentligen. Gäller att lägga all energi på detta om man vill nåt annat, men har väl inte riktigt styrkan till de för tillfället...Äh, nu gnäller jag igen...Tror jag lägger ner detta nu, för de finns väl ingen som vill läsa detta, någon annans gnälliga kommentarer till allt.

Vill passa på o önska er en trevlig kväll, natt och morgon...Lär ju höras imorrn också, om inte någon har avregistrerat mig från MyOpera pga mitt nojjiga beteende

Godnatt på er alla sköna människor

Mvh Panos & Figaro