Jag är helt förkrossad och saknar min underbara Electra så mycket att det värker i hela kroppen! Det känns som om någon har slitit ut mitt hjärta och bara lämnat kvar ett stort tomt hål.

Electra opererades igår för en mycket sällsynt och dödlig sjukdom på hund. Hon blev akut sjuk i början av januari 2012 och kämpade då för sitt liv i flera dygn på djursjukhuset, med bl a blödning i buken och cirkulationssvikt. Detta var efter vad man trodde ett yttre trauma mot sidan, som Electra troligen hade fått när hon lekte i rastgården med sin boll. Jag tyckte mig då se att hon sprang rakt in i en bänk. Jag misstänkte även att det kanske kunde vara råttgift hon hade fått i sig. Även blodsjukdom misstänktes. Hon fick efter den akuta fasen komma hem och började må ganska bra. Jag tog hand om henne och hon hade restriktioner (15 min promenader etc) och skulle vila sig frisk och stark, vilket kanske kunde ta ett par månader. Jag gjorde allt för att hon skulle ha det bra och hon verkade bli bättre och bättre - hon var lycklig och glad. Vi var tillsammans dygnet runt och hon var lika underbar och go som hon har varit hela sitt liv! Jag trodde att nu kommer hon snart att bli helt återställd min älskade Electra.

Under hela januari fortsatte veterinärerna att undersöka Electra för att finna orsaken till hennes blödning och andra symtom på vitala organ. Hon genomgick otaliga ultraljud på både buk och hjärta. Till sist gjordes oxå en datortomografi (DT/CT) av alla inre organ. Det var då de upptäckte att hon hade en tumör på höger binjure (adrenal neoplasia) med en caudal vena cava trombos. Det finns två varianter av binjuretumörer och det är under 0,76 % av alla hundar som drabbas av dessa förändringar. Electras diagnos var Pheochromocytomas - och den maligna formen (som Electra troligen hade) drabbar endast 10% av de ytterst få hundar som får pheochromocytoma. Det är den maligna formen med växande massa, som ofta växer in i ett blodkärl och bildar en trombos inne i kärlet, vilket Electra oxå hade (det kan oxå vara ren tumörmassa). En trombos kan lossna och följa med blodbanan och orsaka stop. Vena cava är den stora kroppsvenen som för blodet tillbaka till hjärtat. Pheochromocytomas är en mycket sällsynt tumörsjukdom på hund och även människa.

Enda chansen Electra hade för överlevnad var en mycket riskfylld operation, vilken hon var stark nog att klara av och fick klartecken för ganska akut. Den båbörjades på fredag morgon 3 feb kl 09.00, och ett stort team av specialister var samlade för att försöka rädda Electras liv och frigöra hela binjuretumören och ta bort inväxten i vena cava - som hade växt och täppt till i stort sett hela kärlet. Electra hade bara en liten trång passage för blodet att passera, vilket till slut hade täppts till helt. De hade även kallat in en human läkare från utlandet som var kärlspecialist att vara med under operationen. Hela operationsteamet var de absolut bästa att uppbringa för att utföra de mycket riskfyllda momenten. En operation med mycket hög dödlighet.

Operationen startade kl 09.00 och de höll på i nästan 8 timmar för att försöka rädda Electras liv och få bort tumören och all inväxt i det stora och livsviktiga kärlet (vena cava).

Electra var stabil i hela sex timmar, med endast ett par farliga toppar i blodtrycket som hävdes och blev stabil igen. Men sen började det hemska...

Jag ska fortsätta skriva om de sista två timmarna och mer...just nu är jag så knäckt och ledsen att jag bara vill försvinna och vakna upp ur denna hemska mardröm.

Sista minuterna i Electras liv
Electra var som vanligt när jag lämnade henne på fredag morgon operationsdagen. Hon var så pigg och glad och man kunde inte tro att hon var så sjuk. Det var det som kändes så fruktansvärt att då lämna över henne till operationsteamet i vetskapen att hon kanske inte skulle klara av operationen...och nu blev utgången så himla tragisk. Jag fick aldrig mer se min älskade hund i livet!

På morgonen satt jag och höll om Electra i ett rum då hon fick sederande medicin innan op. Hon var nästan sovande men reagerade och reste sig upp när op-personalen kom och skulle ta med sig henne. Jag kramade om henne farväl...höll henne hårt...pussade på henne.
När de sedan tog med sig Electra, efter att premedicineringen hade börjat verka, då vände hon sig helt plötsligt om och kom mot mig i korridoren och ville komma tillbaka och vägrade gå. Hon lade sig bedjande ner i korridoren och jag tog ett kort på henne...det sista!
Det skar verkligen i mitt hjärta...jag tänkte, nu tar jag hem henne min älskade vovve! Sedan följde hon med dem, till sin sista kamp för överlevnad.

Jag satt sedan hela dagen kvar ute i foajén och väntande på besked. De kom ut flera gånger och berättade hur operationen förlöpte...sedan kom det hemska beskedet, efter sex timmar...du måste komma med "nu är Electra inte bra"...de kämpade sedan i ytterligare två timmar för att rädda hennes liv, men det gick inte...åh nej, det gick inte! Jag var tvungen att låta henne somna in under narkosen - de hade gjort allt och jag försökte be om ett mirakel och höll hennes röda hjärtakudde mot mitt hjärta och gjorde "hjärtmassage" och försökte hjälpa henne överleva och kämpa - men det kom aldrig något mirakel! Jag fick ta beslutet att nu räckte det. Alla specialister hade gjort allt och lite till för att rädda henne, men det gick inte längre. Electra fick då stilla somna in under narkosen. De sydde ihop henne och sedan fick jag ta farväl. Hon kom på en bår, inbäddad så fint i en rosa pläd och jag bara höll om henne och viskade till henne "jag visste inte att du var sjuk, förlåt mig -nu får du vila i frid min älskade Electra".

Jag älskade Electra över allt annat ...hon var mitt allt och nu finns hon inte mer.
Smärtan och saknaden är obeskrivlig.


Electra min älskade vän, vila i frid.

//Lenis

Tack till ALLA för omtanken, det värmer i hjärtat! Jag svarar er mer sedan...min smärta äter upp mig och jag kan inte få min älskade Electra tillbaka. Det var inte meningen att det skulle sluta så här, jag trodde att allt hade vänt och att hon skulle bli frisk och kry igen. De gjorde allt för att försöka rädda min underbara vän, men det blev helt enkelt för svårt...jag lät dig somna in. En vacker ängel har lyft.

Electra var helt fantastisk - otroligt vänlig, go, glad, trygg och vacker!

Matte älskar dig så mycket, min underbara hund!
Jag kommer att sakna dig resten av mitt liv.

Kram
Matte

En mycket vacker stjärna har tänts på himlen...♥
Electra - The Goddess of clouds with a silver lining! ♥

"Electra star"

https://fbcdn-sphotos-a.akamaihd.net/hphotos-ak-ash4/p480x480/409189_10150518260784912_757069911_9075992_549281015_n.jpg[/IMG -


My everything Electra

Tack till alla underbara för er omtanke,
Camilla, Kina, Lisa, Thord, Emelie, Camilla (Camiz), Jenny, Anna (Junis), Maja, Johanna (Skåne), Madeleine (galjar), Maria, Sofia, Isabel, Renée, Heléne, Tone (Fiffi), Maria och Claes, Denise, Emelie (LilGordon) och alla andra som skrivit på facebook och på Electras sida - och alla fina mess och stöd som jag har fått! Det värmer verkligen för jag är helt trasig nu och det smärtar något så fruktansvärt.

Jag vill gärna svara er personligen, men jag mäktar inte med just nu.

Kram till er
Lenis
och jag ville ju skriva Electra, men det går ju inte.

Tack igen alla underbara för era fina ord...det värmer.

Jag trodde jag var lite förberedd på det värsta inför Electras farliga operation, men jag blev helt bestört och chockad när de kom och hämtade mig under operationen och sade "Electra mår inte bra"! Sedan blev det två skräckfyllda timmar då de försökte rädda henne - det gick inte och de bad om min tillåtelse att hon skulle få somna in - så blev det! Min underbara hund tog sina sista andetag.♥ Vilken smärta - jag bara fölll ihop på golvet, helt förkrossad och allt blev svart! Jag ropar nu efter Electra och tror att hon ska komma springande viftandes på svansen och ge mig en go puss - lägga sig bredvid mig i soffan och jag lägger på henne filten och hon bara myser. Men hon finns ju inte mer.

Electra kommer alltid finnas hos mig i mitt hjärta!
En sällsynt vacker diamant - en vacker och starkt lysande stjärna!

Kram
Lenis och min älskade Electra

Gud vilken smärta, jag klarar inte det här.
Varför min älskade och vackra Electra, varför?
Hon var ju mitt allt och höll på att bli frisk!

Förlåt mig, men jag mår INTE bra.

Stina, det är så tragiskt och jag är lamslagen av sorg och smärta! Min älskade Electra finns inte mer och mitt liv kommer aldrig mer att bli sig likt. Jag tänker i efterhand att gjorde jag rätt som lät operera henne, annnars kanske hon hade levt idag, kanske ett halvår till. Men det hade nog varit grymmare, om hon hade dött hemma, ute i skogen eller någon annanstans. Jag tog chansen att hon skulle kunna räddas genom den riskfyllda operationen, men det gick inte Stina, det gick inte...min värsta dag i livet när jag fick säga att hon skulle få somna in under narkosen. Jag är så ledsen och saknar Electra så det värker i hela kroppen. Min underbara vovve. Varför min Electra? Hon skulle ju bara fylla sju år...vi hade ju många fina år framför oss! Jag fungerar dåligt nu, gör i stort sett ingenting...maten smakar inte, ingenting betyder något. Tack Stina, jag får se om jag tar mig ut. Kram

Tack Marie W för omtanken!
Jag hade tyvärr inget val, Electra hade inte levt länge utan operation och hon hade förmodligen lidit sina sista dagar i livet utan den. Jag ville inte att hon skulle sluta sitt liv på det sättet och nu fanns det ju en chans att hon skulle få kanske 2-3 år till att leva med en lyckad operation...nu slutade det istället så himla sorgligt och tragiskt. Hon har fått frid, men jag lider och smärtan är fruktansvärd. Jag sa ja till operation för att jag älskade henne så mycket och jag skulle nu göra vad som helst för att få min älskade Electra tillbaka. Electra var ju kärnfrisk i övrigt och hade troligen blivit över tio år. Det är en stor sorg för mig. Hon var det käraste jag hade, en helt underbar dobermann och vän.

Thomas, Sarah & Tani, tack för omtanken!
Hon fick diagnosen bara en vecka innan operationen och jag försökte vara förberedd på att den kanske inte skulle sluta bra. Det kom ändå som en total chock för mig och min värld rasade samman i det ögonblick jag sade att hon skulle få somna in under narkosen - fruktansvärt! Jag lämnade en till synes frisk och glad vovve på morgonen och sen fick jag aldrig mer se henne, min underbara Electra som var mitt ljus och glädje i livet! Det är en sån stor förlust och smärta för mig, obeskrivlig.
Jag hoppas att hon visste att jag gjorde det av kärlek till henne, min älskade Electra...vila i frid! Matte skall vörda ditt minne så länge jag lever.

Tessan, det här är så oerhört sorgligt och jag gråter massor!
Jag trodde verkligen att hon skulle överleva den svåra operationen - de satsade allt på henne, men det gick inte. Jag hade ett hopp om att hon skulle bli frisk och stark igen. Vi hade så många roliga saker kvar att göra jag och min kära vovve...jag hade så fina planer...nu försvann allt med hennes sista andetag!

Min bästa vän finns inte mer och det känns så himla tungt.
Electra var så vacker och så otroligt tillgänglig, stabil och trygg. Hon har verkligen lärt mig allt jag vet om hund och hur en mentalt bra dobermann/hund skall vara! Vi hade ett fantastiskt band mellan oss och en ömsesidig respekt - baserad på tillit, kärlek och basala behov. Jag hoppas vid min Gud att jag får uppleva något liknande igen, antingen med en ny dobermann eller annan hundras, den dagen jag känner mig redo.

Kram
Lenis och beloved Electra

Magnus och Bowie, tack för omtanken.
Det är så himla tragiskt hela alltet och jag kan knappt tro att det är sant vad som har hänt. Min underbara vän finns inte mer och jag saknar henne så det värker i hela kroppen. Hon var mig så kär och jag trodde vi skulle få många fler fina år tilllsammans jag och min älskade vovve. Jag vet att du oxå kämpar och har det tufft med din hund och jag känner med dig.

Kram
Lenis och älskade Electra

Renée, det var inget lätt beslut men det enda vettiga. Hon hade en liten chans att överleva operationen och bli en frisk och kry hund igen, och jag gjorde det för Electras skull. Nu blev det helt enkelt ett allt för svårt ingrepp med olyckliga komplikationer och ett mycket tragiskt slut. Men jag VET att hon inte behövde lida varken före eller under operationen...hon fick somna in lugnt och stilla.
Men det var mitt värsta ögonblick i livet, när jag tog det beslutet. Hon tog sina sista andetag och jag blev kvar med smärtan och sorgen och jag saknar Electra så fruktansvärt mycket. Min älskade vovve.

Kram till dig och tack för omtanken

Johanna, tack snälla för omtanken!
Du har följt och hejjat på mig och Electra en längre tid nu, sedan vi träffades nere i Degeberga. Jag är så glad att du fick lära känna Electra, en underbar dobermann.

Jag ska svara dig längre senare...

Kram
Lena och min för evigt älskade Electra

Tack Johanna, det värmer i hjärtat!
Du hjälpte mig så fint att få Electra alert i ringen, vilket jag är så tacksam för. Electra var en underbar dobermann och hon har varit en fantastisk ambassadör för rasen när vi har åkt runt på alla utställningar i Sveriges avlånga land. Hon var älskad av så många personer, ung som gammal. Electra var så himla go och trevlig mot alla vovvar, både stora och små. Det var bara när hon var kring löp som hon kunde "uppfostra" någon enstaka hund. Om det var någon hund som försökte bråka med henne, då ställde hon sig bara i ett "T" och talade om att nu räcker det...då lommade de bara iväg och lugnade sig.

Ja, det är som du säger en "once in a lifetime" dobermann, helt fantastisk var hon och jag saknar Electra fruktansvärt mycket. Jag är så tacksam att hon kom in i mitt liv, ren och skär lycka var det från första stund. Vi var verkligen oskiljaktiga jag och min underbara tös. Jag beklagar att du miste din älskade vän. Nu leker nog Electra med din älskade Jimbo och andra för evigt saknade vovvar!

Kram till dig och Valentino på Alla Hjärtans Dag

Lenis