Jag håller med. Jag har försökt få fram en "andra sida" på det hela men blivit totalt sågad! Försökt att inte lägga mej i men det är svårt med dessa häxjakter. Jag förstår för mitt liv inte hur man kan ta parti för någon när man bara har hört en parts version. Dumt tycker jag bara. Lägg ner.

Det är aldrig ens fel att två träter, brukar det ju heta.

Mmm näe jag tycker också att det är riktigt illa att folk aldrig tar sig tid att förstå att det alltid finns två sidor och förklaringar. Fast jag har inte mkt till övers alls för C eller forumet.

Tycker att C sköter det mesta riktigt dåligt där inne, och det är inte ens roande längre att han fortsätter att skriva åsyftningar om mig t.ex bara för att jag FORTFARANDE anser att det är rent idiotiskt att avla på mödernelinjer som har bevisat åtskilliga gånger att de får fram rent aggressiva och farliga hundar...t.ex den som alltså bet min son, eftersom jag synat de linjerna med förstoringsglas efter det. Tur att andra kennlar i Sverige hade vett nog att avliva avelshanar fr de linjerna efter att de gjort liknanade saker. Ska bli mkt intressant att se hur en annan stor kennels nya avelshane blir, som har samma mödernelinje. Jag för min del förstår inte hur folk tänker sådana gånger, när de medvetet tar in den i sin avel.

Nåväl, jag tror faktiskt att det bästa är att hålla sig neutral - eller om man blir ut för skitsnack själv, att helt enkelt inte bry sig. Kommer alltid att vara folk som snackar skit via Internet/forum, och förr trodde jag faktiskt att man kunde göra sin egen version hörd och få en rättvis dom, men jag har lagt ned det helt..

Det är precis som i debatten om min fodertik; jag orkar inte ens förklara hur många instruktörer jag haft tillgängliga för den tjejen, eller vilka andra avtal vi haft om hon fått till hunden bra, eller att hon dessutom haft möjlighet att köpa ut den för 25% av köpeskillingen, så hon slapp själva fodervärdsskapet. Istället har tjejen nu sålt/gett bort hunden (vilket hon själv nekar till, men som hennes instruktör på Hundens Hus bekräftat), och förutom att hon själv sade upp kontraktet (vilket jag har papper på) så har hon brutit mot att hålla mig underrättad om löp och hunden överlag (hon svarar inte på mail eller någonting), så ärendet är en polissak/civilrättslig sak eftersom det är frågan om en fodertik.. Känner mig bara less, och som sagt - bryr mig faktiskt egentligen inte vad folk tycker som inte känner mig. Det här är skrivet för dig, helt enkelt.

Kram på dig Lenis, som är en sund själ i en annars mkt ...märklig, dobermannvärld.

Eleonor; Har du lust att dela med dig av vilka moderslinjer det rör sig om som lämnar aggressiva hundar. Det är bra att veta vad man ska passa sig för om man är ute efter en ny hund!

Ja, jag undrar också vad det är för linje du pratar om?

http://www.santkreal.ru/b15091999.htm
http://www.santkreal.ru/novella.htm
http://www.santkreal.ru/legenda.htm

Det är min åsikt som jag står för, efter att flertalet hundar efter dessa mödernelinjer uppvisat prov på helt förkastligt dålig mentalitet. Där tar jag alltså ö h t inte in några som helst mentaltester i detta, utan hur avkommor till dessa betett sig i verkliga livet.

Fast såklart att det även kommit bra hundar ur dessa linjer trots detta, beror ju på hur starkt pappans linjer förärvt sig, men just när det gäller mentalitet så har iaf jag märkt att mammans brukar nedärvas starkare. Jag skulle däremot aldrig riskera det ändå, min son fick sy 102 stygn - man kan inte riskera sina barns väl och ve, bara för att det är snygga individer, när det är frågan om en sådan här stor ras som vi faktiskt ändå har.

Tack för att du delar med dig!

Jag tycker det är helt rätt att gå ut med dessa uppgifter även om nu vissa avkommor kanske blir mer präglade på pappan. Men det är som att spela på rysk roulette...

Jag är ju mer insatt i hästaveln och där är stoet betydligt viktigare än hingsten, just för den mentala biten.
Fölungarna blir nästan helt präglade på sin mors mentalitet men då går ju förvisso fölen lång tid med mamman jämfört med vad en valp gör. Men det väger tungt.

Det låter så fruktansvärt det som har hänt din son, varje mammas mardröm, jag ryser när jag läser det. Får jag fråga vart bettet tog?

Ja exakt, jag brukar säga att det är ungefär 60/40 från mamman, och jag kommer inte riktigt ihåg var jag sett de siffrorna, men jag vet att jag läst det någonstans.

Bettet tog över skallen, och trots att jag var i samma rum och nästan hann slita bort sonen på en gång, så hoppade ju hunden efter honom och försökte bita en gång till. Tack och lov så syns ärren inte så mkt nu, eftersom det är i hårbottnen, men det märks ju ändå att håret delar sig på vissa ställen samt att ett ljust ärr löper vid tinningen. Jag har fortfarande mardrömmar om den här händelsen, vilken är anledningen till mitt eget (tidigare) avelsarbete samt vad jag själv hade fokus på - och anledningen till att jag berättar för de som frågar rörande mina erfarenhet samt vad jag hittat om dessa linjer. Det måste vara funktionella hundar som är s n ä l l a och stabila, när vi har att göra med hundar av den här storleken och skärpan.

Jag kan mycket väl förstå hundar som varnar och visar att de inte tycker om barn (t.ex) men när de utan minsta förvarning efter att ha varit mkt öppna och frimodiga, attackerar utan förklaring...då är det något mycket, mycket fel på den hunden. Jag har själv blivit ut för en olycka med en hund, men där förstår jag helt och fullt ANLEDNINGEN till VARFÖR, eftersom det blev en total överslagshandling efter en konflikt med en annan hund (iofs gillar jag inte att hundar är så fruktansvärt hanhundsaggressiva, vilket också brukar kunna härröra ur olika linjer, men i hans fall hade det att göra med tidigare ägare).

Den här hunden använder dom för övrigt fortfarande i avel i Ryssland. När jag hade diskussionen med uppfödaren rörande om han blivit sjuk eller inte (jag menar, hjärnblödning, tumör eller vad som helst - vilket det iofs konstaterades att han inte hade), så svarade hon bara att "hennes hundar blev inte sjuka". (Sund inställning....) Jag är dessutom helt 100% säker på att det inte har att göra med pappan till den här individen, eftersom jag kunnat följa samma/liknande beteende från mödernelinjerna hos andra individer. (Jag har själv rätt stark linjeavel i C-kullen på linjerna efter pappan till den här hanen, från Renewal - mkt trevliga och öppna hundar).

*Bara som en parentes, när jag tänker på skador på barn:
Däremot (eller snarare, dessutom) skulle jag aldrig någonsin sälja en dobermann till en familj med småbarn, som redan har hanhund av annan bruksras och inte tidigare erfarenhet av att träna samt läsa av dessa på ett bra sätt. Det är bara att vänta på explosionen vid 1-1,5 års ålder, då dom kommer att mäta sig mot varandra förr eller senare, och där är risken stor att dom inte ens kommer att märka om någon är emellan. En del uppfödare agerar helt förkastligt och bara agerar efter egen ekonomisk vinning. Just en uppfödare, som kommer upp i mina tankar då, har låtit flertalet av de jag nekat valp köpa hund från sin uppfödning, och då gör man varken sig själv eller rasen någon reklam i slutändan.

Däremot så känns det som att jag helt kom från ämnet nu, med tanke på trådens innehåll. Förlåt Lenis, om det blev opassande och fel att ta upp det här.

Kram fr oss